...och de två ska bli ett
Bloggarna nedan hör ihop...
Lite olika utgångspunkter men med gemensamma beröringspunkter
Jag tror man förstår dem bättre om man läser dem tillsammans!
Kärt barn har massor av namn + Gud har massor av namn = sant
;-)
Lite olika utgångspunkter men med gemensamma beröringspunkter
Jag tror man förstår dem bättre om man läser dem tillsammans!
Kärt barn har massor av namn + Gud har massor av namn = sant
;-)
Kärt barn har massor av namn
Min lilla drömängel säger min minsta till mig.
"Men så säger man väl inte till en ljuv liten daggdroppe!"
visserligen en replik hon hämtat upp från en film hon nyligen sett, men ändå.
Hon har många namn på mig den lilla ungen...
Det säger också någonting om hur vi ser på människan vi talar till, om och med.
Benämningar kan viska om ett förakt
Benämningar kan göra någon delvis...
Vad vi kallar varandra spelar roll
Det är därför en människa behöver många namn...för att veta att hon hålls kär.
En kär människa har många namn. Många. Många.
Många och vackra.
Tänk efter själv allt du kallar människor du känner varmt för...hur många namn har dina barn? Hur många namn har de du älskar? Hur många namn har den du håller kär?
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min"
Jes 43:1
Du kan känna och veta hur en människa ser på dig, värderar dig, håller dig kär efter vad hon kallar dig.
Vilka namn hon väljer att använda om dig, till dig, med dig.
I söndagens (24/1) evangelietext fick vi möta kvinnan vid Sykars brunn igen. Men nu är det inte mötet med Jesus eller deras samtal om livet och teologi som står i fokus.
Nu är et en berörd kvinna med nytt självförtroende, en upprättad kvinna med ny självkänsla vi möter.
Med stort mod vänder hon tillbaka till det sammanhang som stött ut henne, som visat bort henne och som föraktar henne...
...som kallat henne namn. Ovälkomna. Ovackra. Olyckliga.
Som med sina ord har gjort henne till någon hon bara delvis är.
Som med sina benämningar har tömt henne på människovärde.
Hon gör det därför att Jesus har gett henne ett annat namn.
Ett nytt namn.
Ett vackert namn.
Ett välkommet namn.
Kvinnan vid Sykars brunn går tillbaka till byn och berättar om det som innerst har berört henne.
Om det som fått henne att tro.
Om det som fått henne känna hopp och lust till livet.
Människorna i byn tycks lyssna till henne.
Kanske har hon en annan blick.
Kanske har hon en annan utstrålning.
Men de lyssnar.
Deras nyfikenhet väcks av hennes bubbel, av hennes utstrålning, av hennes energi och av ljuset i hennes öga...
Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå
...och när hennes pappa skämtsamt kastar iväg en retsam kommentar till mig protesterar hon bestämt
"Men så säger man väl inte till en ljuv liten daggdroppe!"
visserligen en replik hon hämtat upp från en film hon nyligen sett, men ändå.
Hon har många namn på mig den lilla ungen...
Vad vi säger till varandra är viktigt.
Vad vi kallar varandra är viktigt.
Det säger också någonting om hur vi ser på människan vi talar till, om och med.
Det säger någonting om vad den människan betyder för oss...
Det vi kallar varandra kan såra
Det vi kallar varandra kan omforma
Benämningar kan skada
Benämningar kan viska om ett förakt
Benämningar kan göra någon delvis...
Vad vi kallar varandra spelar roll
Det är därför en människa behöver många namn...för att veta att hon hålls kär.
En kär människa har många namn. Många. Många.
Många och vackra.
Tänk efter själv allt du kallar människor du känner varmt för...hur många namn har dina barn? Hur många namn har de du älskar? Hur många namn har den du håller kär?
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min"
Jes 43:1
Du kan känna och veta hur en människa ser på dig, värderar dig, håller dig kär efter vad hon kallar dig.
Vilka namn hon väljer att använda om dig, till dig, med dig.
I söndagens (24/1) evangelietext fick vi möta kvinnan vid Sykars brunn igen. Men nu är det inte mötet med Jesus eller deras samtal om livet och teologi som står i fokus.
Nu är et en berörd kvinna med nytt självförtroende, en upprättad kvinna med ny självkänsla vi möter.
Med stort mod vänder hon tillbaka till det sammanhang som stött ut henne, som visat bort henne och som föraktar henne...
...som kallat henne namn. Ovälkomna. Ovackra. Olyckliga.
Som med sina ord har gjort henne till någon hon bara delvis är.
Som med sina benämningar har tömt henne på människovärde.
Hon gör det därför att Jesus har gett henne ett annat namn.
Ett nytt namn.
Ett vackert namn.
Ett välkommet namn.
Kvinnan vid Sykars brunn går tillbaka till byn och berättar om det som innerst har berört henne.
Om det som fått henne att tro.
Om det som fått henne känna hopp och lust till livet.
Människorna i byn tycks lyssna till henne.
Kanske har hon en annan blick.
Kanske har hon en annan utstrålning.
Men de lyssnar.
Deras nyfikenhet väcks av hennes bubbel, av hennes utstrålning, av hennes energi och av ljuset i hennes öga...
Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå
Gud har massor av namn
I SVT har det gått en serie som heter "Guds tre flickor".
Gud spelas av Susanne Reuter som har gör en lysande insats som Gud.
I första avsnittet säger hon...
"Jag ser ut såhär just nu...men jag kan lika gärna vara en brinnande buske eller en gubbe..."
Ja, Gud har många ansikten. Gud har massor av namn.
Jag tror att det är viktigt.
Att Gud har många namn. Många. Många.
Många och vackra.
Att vi hittar många namn för Gud är livsviktigt.
Att vi i vårt begränsande språk, i vår begränsade fantasi, i vårt begränsade livsrum
ändå hittar så många namn för Gud som möjligt.
För att göra Gud större.
För att göra Gud så stor som möjligt.
För att göra Gud tillgänglig.
För att göra Gud så tillgänglig som möjligt.
För så många som möjligt.
Benämningar kan göra någon delvis...
Vad vi kallar Gud spelar roll
I sista avsnittet av "Guds tre flickor" som sändes i lördags kväll så slutade det lite oväntat med att huvudpersonerna inte får som de vill, de vill inte splittras när kommunen bestämmer att de ska gå i olika skolor, men så blir det i alla fall. De tre tonårstjejerna som hängt ihop sedan dagis splittras mot sin vilja. Men i slutet av avsnittet får vi höra röster från olika människor som mött tjejerna efter splittringen och där deras möten har betytt mycket för dem och berört dem på olika sätt...dessa möten hade aldrig skett om inte flickorna hade splittrats.
Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå
Gud i TV serien avslutar med orden:
"Vad var det här för slut tänker ni...ja, ett ganska bra slut tycker jag...
för det är ju så i livet att saker inte alltid blir som man har tänkt sig...
...och tricket är att kunna slappna av ändå
...fast man inte vet vad som ska hända
...det är också då man hör sin inre röst bättre
Var inte rädda...
Om ni vill så kan ni tro på mig,
men ni behöver egentligen bara tro på varandra...
...för där finns jag...
Men en sak kan ni vara säkra på...det är att jag tror på er"
I söndagens text mötte vi människor som tror på varandra.
Någonting hos kvinnan får de andra att tro.
Någonting i hennes berättelse väcker en trovärdighet trots att de föraktat och hånat henne.
Någonting har förändrats.
De tror på hennes berättelse.
De tror på hennes upplevelse.
De tror på den de minst av alla någonsin skulle tro på.
"Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord..."
I slutet av evangeliet säger de till kvinnan:
"Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare"
Gud tror på oss
På dig och på mig
Hon/han/det/vad du vill/det berörande/det tillgängliga/bortom orden...det största...har gett oss vårt namn:-)
Susanne Reuter som Gud i "Guds tre flickor". Har du inte sett serien så finns den på SVTplay t.o.m 16 febr. Se den!!!
Potatis gillar potatis...gott gott gott
När man som bäst behöver det skickar Gud ett tecken
Ett potatistecken!
Den här skulle ha hamnat i kvällens middagssoppa...men vem har hjärta:-)
En vacker potatis!
En hälsning!
Ett tecken!
En kärlekspotatis!!
Efter en tuff dag på många sätt skickar Gud en hälsning såsom bara Gud kan!
Ett potatistecken!
Den här skulle ha hamnat i kvällens middagssoppa...men vem har hjärta:-)
En vacker potatis!
En hälsning!
Ett tecken!
En kärlekspotatis!!
Efter en tuff dag på många sätt skickar Gud en hälsning såsom bara Gud kan!
Alla Pälsmössors dag eller De Stickade Koftornas Söndag
...skulle man kunna tro att det var idag.
I trettio graders kyla var vi ändå några som likt stjärntydrana från Österland sökte oss till den strålande stjärnan.
Som drevs av nyfikenhet och som vågade lämna hemmets trygga varma vrå för att ge oss ut i bitande vinterland med en bil som var så trög så trög trots att motorvärmaren suttit i sedan igår kväll.
Det slog mig vid nattvardsgången att vi nästan alla närvarande hade krupit in i våra stickade koftor idag!
Jupiter och Saturnus i en ovanlig kombination.
I fiskarnas tecken.
Ja, det var tydligen så det var när det där starka skenet uppenbarade sig på himmelen den där natten.
Saturnus och Jupiter i den kombinationen betydde tydligen att en ny härskare, konung, ja kalla det vad du vill var på gång.
I fiskarnas tecken betyder något nytt. Det som inte har varit förut.
Ett barn kommer med det nya.
Med nytt hopp.
Med nytt mod.
Med nytt liv.
Men den här söndagen handlar inte om koftor eller mössor, inte om Jupiter eller Sturnus. Inte om fiskarnas tecken.
Den handlar om människor som vågar uppbrottet.
Uppbrott för ljusets skull.
Uppbrott för det nyas skull.
Uppbrott från trygghet och bekvämlighet rakt ut i det okända...
Den handlar om nyfikenheten som drivkraft. Vad finns det där framme...där stjärnan lyser?
Den handlar om förvissningen som drivkraft. Tecknet betyder något, jag tror på det och jag går...
Det handlar om dåtidens tro som vandrar hand i hand med dåtiden vetenskap.
Allt som hänger ihop i en helhet.
Inte frånskilt.
Inte separerade enheter.
Inte splittrat.
Enhet.
Det handlar om dem som går...fast de inte vet vad som väntar...
Det handlar om dem som vågar ta risken trots att man kan bli lurad.
Det handlar om dem som litar på något större, något bakom, någon bortom men ändå mitt i.
Det handlar om dem som vågar lämna...bryta upp och gå.
Det handlar om dem som vågar ta livet på allvar.
Med nytt mod.
Med nyfikenhet.
Med barnets tillit.
Med tro på att något större, något bakom, något bortom men ändå mitt i.
I trettio graders kyla var vi ändå några som likt stjärntydrana från Österland sökte oss till den strålande stjärnan.
Som drevs av nyfikenhet och som vågade lämna hemmets trygga varma vrå för att ge oss ut i bitande vinterland med en bil som var så trög så trög trots att motorvärmaren suttit i sedan igår kväll.
Det slog mig vid nattvardsgången att vi nästan alla närvarande hade krupit in i våra stickade koftor idag!
Jupiter och Saturnus i en ovanlig kombination.
I fiskarnas tecken.
Ja, det var tydligen så det var när det där starka skenet uppenbarade sig på himmelen den där natten.
Saturnus och Jupiter i den kombinationen betydde tydligen att en ny härskare, konung, ja kalla det vad du vill var på gång.
I fiskarnas tecken betyder något nytt. Det som inte har varit förut.
Ett barn kommer med det nya.
Med nytt hopp.
Med nytt mod.
Med nytt liv.
Men den här söndagen handlar inte om koftor eller mössor, inte om Jupiter eller Sturnus. Inte om fiskarnas tecken.
Den handlar om människor som vågar uppbrottet.
Uppbrott för ljusets skull.
Uppbrott för det nyas skull.
Uppbrott från trygghet och bekvämlighet rakt ut i det okända...
Den handlar om nyfikenheten som drivkraft. Vad finns det där framme...där stjärnan lyser?
Den handlar om förvissningen som drivkraft. Tecknet betyder något, jag tror på det och jag går...
Det handlar om dåtidens tro som vandrar hand i hand med dåtiden vetenskap.
Allt som hänger ihop i en helhet.
Inte frånskilt.
Inte separerade enheter.
Inte splittrat.
Enhet.
Det handlar om dem som går...fast de inte vet vad som väntar...
Det handlar om dem som vågar ta risken trots att man kan bli lurad.
Det handlar om dem som litar på något större, något bakom, någon bortom men ändå mitt i.
Det handlar om dem som vågar lämna...bryta upp och gå.
Det handlar om dem som vågar ta livet på allvar.
Med nytt mod.
Med nyfikenhet.
Med barnets tillit.
Med tro på att något större, något bakom, något bortom men ändå mitt i.
Maria Magdalena och de sju demonerna
Det berättas Lukasevangeliet att Jesus driver ut sju demoner ur Maria Magdalena.
Jag skrev en betraktelse om det 1997.
Den hittar jag inte just nu, men jag minns hur jag tänkte...så de får bli en ny version, en 2010 version med ytterligare 13 års Annaerfarenhet av att vara människa, kvinna, kristen och att arbeta som präst i Svenska kyrkan.
"Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds Rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar"
Luk 8:1-3
Jag har alltid föreställt mig Maria Magdalena som en självständig kvinna som valde att gå sina egna vägar.
En kvinna med en otrolig utstrålning och glimt i ögat.
En kvinna med ett stort och varmt hjärta som hon valde att följa även om konsekvenserna ibland blev smärtsamma för henne.
En kvinna som bröt invanda mönster och traditioner.
En kvinna som inte var som alla andra och som inte ville vara som alla andra.
En kvinna som inte ville leva såsom det förväntades av henne.
En kvinna som inte ville leva såsom alla runt omkring hade hoppas att hon skulle leva...
Vad gör man med en sådan kvinna?
Hur hanterar omgivningarna henne och hennes val?
Det korrekta hade ju varit att gifta sig, stanna hemma, föda barn, ta hand om kon och geten, se efter mor och svärmor, ha maten tillredd när maken kom hem från ängarna efter att ha vallat fåren, stanna i hembyn, gå och hämta vatten och samspråka med de andra mammorna i byn, lungt, behärskat, stilla och tryggt...
...men vad gör hon, den vilda, den oregerliga, det bångstyriga yrvädrat?
Hon gifter sig inte som man ska...och när hon möter en främmande man som befriar henne från de sju demoner som håller på att slå klorna i henne så bryter hon upp och går med honom. Hon stannar inte i hembyn...
En ensam kvinna.
På vandring.
För att lyssna.
För att lära.
För att hon älskar.
För att hon har hittat en annan sanning.
För att hon vill leva ett annat liv.
För att hon älskar äventyret.
För att hon vill utmana rädslan.
För att nyfikenheten blev för stor...
Vad var det för demoner som höll på att sätta sig i sinne
i kropp
i själ
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera det annorlunda, det som går över gränser, det som inte passar in, det som är udda...
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera en stark, strålande, vacker kvinna som vet vad hon vill...som vet vart hon är på väg, som lyssnar inåt...
...det är att viska föraktfullt i skydd av mörkret...
- hon är nog en...
- hon måste vara en...
- stackars hennes mamma...en sådan dotter som...
- hon...hon tror att hon är något...men jag vet jag...ska jag berätta vad jag tror jag såg...ska jag berätta vad jag tror jag vet...
...elakheter...spydigheter...ord som fräter i en själ även om den är stark...ord som hackar ner, tar bit för bit...förkrymper och förminskar...
...gnager in i sinne..."jag är nog fel jag...ändå"...."jag kan inte"...."jag är inte stark nog"
...gnager in i själ..."jag är ingenting värd"..."jag duger inte"
...gnager in i kropp...trötthetens förlamande utmattning...
Då mötte hon Jesus som såg rakt in i hennes själadjup.
Med ögon så intesiva, så milda, så vackra såg han
Ensamheten
Tröttheten
Sorgen
och han tog hennes händer i sina händer...hon kände värmen sprida sig i hela kroppen, han satte sin mun mot hennes panna, kysste den och viskade...
- Lämna henne. Lämna henne nu, ni demoner som äter henne från insidan. Låt henne vara. Ge henne frid.
Detta sa han till sju demoner
Demonen som sa
"Var inte så glad...du stör med din charm och din upprymdhet...behärska dig!"
Demonen som sa
"Låt alla de onda och elaka orden tränga sig in i ditt hjärta och förgifta det...bli bitter kvinna!"
Denomen som sa
"Lyssna till elakheterna och lögnerna...och sedan anpassar du dig efter dem...om de säger att du är usel så är du usel, tro på orden de säger...du är ingenting värd"
Demonen som sa
"Du kan ingenting"
Demonen som sa
"Låt de elaka och onda orden stanna i ditt sinne och förgifta även sin tunga...spotta tillbaka på dem...ännu elakare ord!"
Demonen som sa
"Kärlek är ingenting att bygga på...följ honom inte!"
Demonen som sa
"Ja, stark är du då inte kvinna...du kommer aldrig att klara det här, du vågar inte...du kan inte gå din egen väg"
...och hon följde honom...ända in döden gick hon med honom.
Hon följde sitt hjärta.
Hon följde sitt mod.
Hon följde sin befriare och livgivare.
Hon levde sitt liv.
Jag skrev en betraktelse om det 1997.
Den hittar jag inte just nu, men jag minns hur jag tänkte...så de får bli en ny version, en 2010 version med ytterligare 13 års Annaerfarenhet av att vara människa, kvinna, kristen och att arbeta som präst i Svenska kyrkan.
"Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds Rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar"
Luk 8:1-3
Jag har alltid föreställt mig Maria Magdalena som en självständig kvinna som valde att gå sina egna vägar.
En kvinna med en otrolig utstrålning och glimt i ögat.
En kvinna med ett stort och varmt hjärta som hon valde att följa även om konsekvenserna ibland blev smärtsamma för henne.
En kvinna som bröt invanda mönster och traditioner.
En kvinna som inte var som alla andra och som inte ville vara som alla andra.
En kvinna som inte ville leva såsom det förväntades av henne.
En kvinna som inte ville leva såsom alla runt omkring hade hoppas att hon skulle leva...
Vad gör man med en sådan kvinna?
Hur hanterar omgivningarna henne och hennes val?
Det korrekta hade ju varit att gifta sig, stanna hemma, föda barn, ta hand om kon och geten, se efter mor och svärmor, ha maten tillredd när maken kom hem från ängarna efter att ha vallat fåren, stanna i hembyn, gå och hämta vatten och samspråka med de andra mammorna i byn, lungt, behärskat, stilla och tryggt...
...men vad gör hon, den vilda, den oregerliga, det bångstyriga yrvädrat?
Hon gifter sig inte som man ska...och när hon möter en främmande man som befriar henne från de sju demoner som håller på att slå klorna i henne så bryter hon upp och går med honom. Hon stannar inte i hembyn...
En ensam kvinna.
På vandring.
För att lyssna.
För att lära.
För att hon älskar.
För att hon har hittat en annan sanning.
För att hon vill leva ett annat liv.
För att hon älskar äventyret.
För att hon vill utmana rädslan.
För att nyfikenheten blev för stor...
Vad var det för demoner som höll på att sätta sig i sinne
i kropp
i själ
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera det annorlunda, det som går över gränser, det som inte passar in, det som är udda...
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera en stark, strålande, vacker kvinna som vet vad hon vill...som vet vart hon är på väg, som lyssnar inåt...
...det är att viska föraktfullt i skydd av mörkret...
- hon är nog en...
- hon måste vara en...
- stackars hennes mamma...en sådan dotter som...
- hon...hon tror att hon är något...men jag vet jag...ska jag berätta vad jag tror jag såg...ska jag berätta vad jag tror jag vet...
...elakheter...spydigheter...ord som fräter i en själ även om den är stark...ord som hackar ner, tar bit för bit...förkrymper och förminskar...
...gnager in i sinne..."jag är nog fel jag...ändå"...."jag kan inte"...."jag är inte stark nog"
...gnager in i själ..."jag är ingenting värd"..."jag duger inte"
...gnager in i kropp...trötthetens förlamande utmattning...
Då mötte hon Jesus som såg rakt in i hennes själadjup.
Med ögon så intesiva, så milda, så vackra såg han
Ensamheten
Tröttheten
Sorgen
och han tog hennes händer i sina händer...hon kände värmen sprida sig i hela kroppen, han satte sin mun mot hennes panna, kysste den och viskade...
- Lämna henne. Lämna henne nu, ni demoner som äter henne från insidan. Låt henne vara. Ge henne frid.
Detta sa han till sju demoner
Demonen som sa
"Var inte så glad...du stör med din charm och din upprymdhet...behärska dig!"
Demonen som sa
"Låt alla de onda och elaka orden tränga sig in i ditt hjärta och förgifta det...bli bitter kvinna!"
Denomen som sa
"Lyssna till elakheterna och lögnerna...och sedan anpassar du dig efter dem...om de säger att du är usel så är du usel, tro på orden de säger...du är ingenting värd"
Demonen som sa
"Du kan ingenting"
Demonen som sa
"Låt de elaka och onda orden stanna i ditt sinne och förgifta även sin tunga...spotta tillbaka på dem...ännu elakare ord!"
Demonen som sa
"Kärlek är ingenting att bygga på...följ honom inte!"
Demonen som sa
"Ja, stark är du då inte kvinna...du kommer aldrig att klara det här, du vågar inte...du kan inte gå din egen väg"
...och hon följde honom...ända in döden gick hon med honom.
Hon följde sitt hjärta.
Hon följde sitt mod.
Hon följde sin befriare och livgivare.
Hon levde sitt liv.
Maria Magdalenas sång
Här är Maria Magdalenas sång ur Jesus Christ Superstar...tolkad av min favorit såklart...
.
.
Varsågoda, här är Sinéad O´Connor, som sjunger den med en känsla som få kan uppbringa...njut!!
.
.
http://www.youtube.com/watch?v=lgKb7-YC9lI
.
.
I don't know how to love him
What to do, how to move him
I've been changed, yes really changed
In these past few days
When I've seen myself
I seem like someone else
I don't know how to take this
I don't see why he moves me
He's a man
He's just a man
And I've had so many
Men before
In very many ways
He's just one more
Should I bring him down
Should I scream and shout
Should I speak of love
Let my feelings out?
I never thought I'd come to this
What's it all about?
Don't you think it's rather funny
I should be in this position?
I'm the one
Who's always been
So calm so cool
No lover's fool
Running every show
He scares me so
I never thought I'd come to this
What's it all about?
Yet
If he said he loved me
I'd be lost
I'd be frightened
I couldn't cope
Just couldn't cope
I'd turn my head
I'd back away
I wouldn't want to know
He scares me so
I want him so
I love him so
What to do, how to move him
I've been changed, yes really changed
In these past few days
When I've seen myself
I seem like someone else
I don't know how to take this
I don't see why he moves me
He's a man
He's just a man
And I've had so many
Men before
In very many ways
He's just one more
Should I bring him down
Should I scream and shout
Should I speak of love
Let my feelings out?
I never thought I'd come to this
What's it all about?
Don't you think it's rather funny
I should be in this position?
I'm the one
Who's always been
So calm so cool
No lover's fool
Running every show
He scares me so
I never thought I'd come to this
What's it all about?
Yet
If he said he loved me
I'd be lost
I'd be frightened
I couldn't cope
Just couldn't cope
I'd turn my head
I'd back away
I wouldn't want to know
He scares me so
I want him so
I love him so
Maria Magdalena och det röda ägget
Legenden säger att hon gav sig ut i världen för att berätta...
.
.
precis så som Jesus hade bett henne göra.
.
.
Ut i den osäkra verkligheten begav hon sig, rak i ryggen och med en dåres envishet och visshet.
Orädd och nyfiken.
Stolt och utvald.
.
.
Hon kom till Kejsaren på självaste årsdagen för Jesu uppståndelse.
På något sätt som vi inte kan förstå tog hon sig in till Kejsaren och där fick hon berätta fritt och vitt om sina upplevelser
.
.
Men Kejsaren hånlog och skrattade åt henne.
"Skulle en man kunna uppstå från döden...för Guds kärlek till människorna och världens skull...och skulle denna människa vara son till en enda Gud"
Det var det fånigaste...
Så enfaldigt...
.
.
Kejsarens skratt rullar i stenvalven i palatset.
.
.
Så får han tag på ett ägg, håller upp det och säger till Maria Magdalena...
"Om allt du berättar för mig är sant så ska det här ägget färgas rött i min hand"
Ägget i Kejsarens hand byter sakta färg tills hela ägget färgats rött som blod.
.
.
Maria Magdalena ler
Nu är det hennes leende som ljudlöst smyger runt i stenvalven i palatset
Hennes sanning
Hennes berättelse rister i varje stenblock i Rom
.
.
Ägget har färgats rött som Jesu blod färgade världen röd
.
.
Än idag är röda ägg en tradition i den ortodoxa delen av kristenheten.
Jag har letet en ikon med Maria Magdalena och ett rött ägg i många många år nu men fortfarande inte hittat någon...men en dag så vet jag att jag kommer att ha en sådan ikon.
.
.
Legenden är fritt återgiven från berättelser jag bara hört mutligen...jag har broderat ut texten lite...den friheten tog jag mig:-)
Maria Magdalena
Maria Magdalena var en av kvinnorna som modigt och trotsigt stod kvar när Jesus korsfästes.
I en av de farligast situationerna i livet, väljer hon att inte vika undan för de krafter som vill splittra, söndra och få människor att tvivla.
Där står hon med fara för sitt eget liv.
För att hon följer sitt hjärta.
För att hon är orubbligt lojal.
För att hon har en stark tro.
På Gud, på Guds son Jesus, på det goda, på rättvisa och på sanning.
Jesus väljer att visa sig för henne som den förste som får möta den uppståndne Kristus.
Han väljer att ge henne uppdraget att "gå ut och berätta..."
Han sänder henne.
Med det största budskapet...
med den största tilliten...
med den största kärleken...
med den mest fantastiska berättelsen av dem alla...
med det största förtroendet sände han henne.
Hon tecknade ner sitt evangelium.
Evangeliet enligt Maria Magdalena hittades i Oxyrhynchus i norra Egypten 1896
Just denna skrift var skriven på koptiska på 400 talet...där fanns också ett papyrusfragment av en text från andra århundradet
Originaltexten var förmodligen skriven första århundradet och på grekiska.
Maria nämns också i andra evangelier och skrifter som en viktig person i den tidiga kristna kyrkan.
...och så sägs det att hon gav sig ut i världen för att förkunna evangeliet, evangeliet enligt Maria Magdalena, om Jesus Kristus...en man som hon fick möta, leva nära och som förändrade hela hennes liv.
Hon berättade på sitt sätt.
Utifrån sina erfarenheter.
På sitt språk...med sina ord...med sina berättelser...
...hon kanske inte sa allt?
...hon kanske bevarade något litet i sitt hjärta?
...hon kanske inte delade sitt innersta rum med någon annan?
Vad som än hände så är och förblir hon en modig, stolt och härlig förebild...
En kvinna som slog sig in oh tog plats på oväntade och omöjliga arenor.
En kvinna med sådan kraft att det inte gick att nonchalera henne.
En kvinna med sådan utstrålning att världen bländades.
En kvinna med en sådan tro att inget kunde ta den ifrån henne.
Enligt legenden dog hon i Aix-en-Provance eller Saint Maxime och hennes reliker togs till Vezeley.
Källor:
Matt 27:55 f, joh 19:25, Matt 27:57, Matt 16:9 och Joh 20:11ff.
www.wikipedia.org
www.opusdei.se
samt min egen fantasi:-)
Somewhere over the rainbow
En bitande kall vinterdag när solen bara orkar upp en bit på himmelen och ger oss av sitt bleka midvintersken upplever jag ett underbart fenomen som jag aldrig har sett förut.
Det har varit en lång och varm höst som har övergått i en mild vinter tills nu, och det gör att sjön inte har hunnit lägga sig ännu.
Jag pysslar i köket, håller mig helst inomhus i kylan, lägger in ved i kakelugnen och tittar ut över sjön.
Då får jag se den...
En magiskt vacker regnbåge som reser sig rakt upp ur vattnet och spikrakt rätt upp i himmelen.
I 25 graders kyla, en blek midvintersol tillsammans med vattenånga som håller på att bli till is.
Förunderligt och sällsamt.
Vackert och magiskt.
Så tacksam för att jag fick se och uppleva detta märkliga!
Bilden är hämtad från Garcya.us/blog
Där fanns alla färgerna...alla livets färger...det mörka och det ljusa...alla färger i min värld.
Blålila nyanser för alla drömmarna...för all längtan...väntan...för allt det som kanske blir...för allt hopp...för all min tro
Röda nyanser för all kärlek, all lust, all passion, all hetta som bor i kropp och själ.
Gula nyanser för alla guldkanter, alla solsken, alla vackra leenden och alla god ord.
Gröna nyanser för växandets växlingar i mitt liv och i min tro.
mörka skuggstråk för det som gör ont, för det som inte blev...för det som försvann...för det som slocknade...för ord som inte borde blivit sagda...för växtvärk, tomhet...för mina stängda dörrar mot livets mitt...
...allt det som också hör livet till...
Silverglitter mitt i alla färger...en Gud som bor i allt...en sprakande Gud..ett Gudsprisma
Ett gigantiskt prisma som hjälper mig sätta perspektiv på saker och ting i mitt liv.
Som hjälper mig se andra dimensioner...andra skiftningar och andra färger.
Som hjälper mig vila i mina färger.
Som låter mig se så mycket mer.
Som låter mig uppleva så mycket mer.
En Gud som ger oss löftets båge...fast i det här fallet var det en pelare...en löftespelare
En löftespelare som förbinder himmel och jord i en evig gemenskap
En löftespelare som viskar i tysta vinternatten..."jodå...jag är med dig...alla dagar...alla nätter...tills din tid i den här tiden tar slut...sen blir jag kvar i dig i den eviga tiden"
Någonstans...högt ovanför regnbågen...finns ett land som jag bara hört talas om i barnets sång
Någonstans...högt ovanför regnbågen...är himlarna blå...och alla drömmar du vågar drömma...de blir verkligen sanna
Somewhere over the rainbow
Way up high,
There's a land that I heard of
Once in a lullaby.
Det har varit en lång och varm höst som har övergått i en mild vinter tills nu, och det gör att sjön inte har hunnit lägga sig ännu.
Jag pysslar i köket, håller mig helst inomhus i kylan, lägger in ved i kakelugnen och tittar ut över sjön.
Då får jag se den...
En magiskt vacker regnbåge som reser sig rakt upp ur vattnet och spikrakt rätt upp i himmelen.
I 25 graders kyla, en blek midvintersol tillsammans med vattenånga som håller på att bli till is.
Förunderligt och sällsamt.
Vackert och magiskt.
Så tacksam för att jag fick se och uppleva detta märkliga!
Bilden är hämtad från Garcya.us/blog
Där fanns alla färgerna...alla livets färger...det mörka och det ljusa...alla färger i min värld.
Blålila nyanser för alla drömmarna...för all längtan...väntan...för allt det som kanske blir...för allt hopp...för all min tro
Röda nyanser för all kärlek, all lust, all passion, all hetta som bor i kropp och själ.
Gula nyanser för alla guldkanter, alla solsken, alla vackra leenden och alla god ord.
Gröna nyanser för växandets växlingar i mitt liv och i min tro.
mörka skuggstråk för det som gör ont, för det som inte blev...för det som försvann...för det som slocknade...för ord som inte borde blivit sagda...för växtvärk, tomhet...för mina stängda dörrar mot livets mitt...
...allt det som också hör livet till...
Silverglitter mitt i alla färger...en Gud som bor i allt...en sprakande Gud..ett Gudsprisma
Ett gigantiskt prisma som hjälper mig sätta perspektiv på saker och ting i mitt liv.
Som hjälper mig se andra dimensioner...andra skiftningar och andra färger.
Som hjälper mig vila i mina färger.
Som låter mig se så mycket mer.
Som låter mig uppleva så mycket mer.
En Gud som ger oss löftets båge...fast i det här fallet var det en pelare...en löftespelare
En löftespelare som förbinder himmel och jord i en evig gemenskap
En löftespelare som viskar i tysta vinternatten..."jodå...jag är med dig...alla dagar...alla nätter...tills din tid i den här tiden tar slut...sen blir jag kvar i dig i den eviga tiden"
Någonstans...högt ovanför regnbågen...finns ett land som jag bara hört talas om i barnets sång
Någonstans...högt ovanför regnbågen...är himlarna blå...och alla drömmar du vågar drömma...de blir verkligen sanna
Somewhere over the rainbow
Way up high,
There's a land that I heard of
Once in a lullaby.
Somewhere over the rainbow
Skies are blue,
And the dreams that you dare to dream
Really do come true.
Nu är det bitande kallt ute igen men nu har sjön dragit på sig sitt täcke av is så nu blir det inte någon magisk regnbåge för mig att se...
Nu finns bara här och nu i den magiska verklighetens land!
Kodat
Svt sände "Da Vinci koden" härom kvällen.
En film baserat på en bok som fick stora delar av kyrkvärlden att gå i taket av frustration...aaaugh...
...men varför?
Den frågan ställde jag mig redan då?
Vad var det som var så farligt, så hemskt, så frustrerande...
Boken och filmen är fullspäckad med myter, koder, anagram, kabbalistik ...allt det som lockar människor, kittlar sinnet och väcker vår nyfikenhet.
Det som betyder mer och bortom det vi ser , anar, vet och förstår...
Lockar...inspirerar...gäckar...får oss att vilja veta mer...mer...mer...
Det mest utmanande i boken, filmen, myten, berättelsen, legenden är nog ändå...skulle jag gissa...två påståenden...
Att Jesus skulle ha haft sex
Att en kvinna skulle ha haft avgörande betydelse
För människor som bygger tro på strukturer, hierarkier, makt och begär är detta helt livsfarliga påståenden.
För människor som bygger tro på hjärtats glädje är detta helt livgivande påståenden.
En Gud som är som du och jag.
En Gud som använder sig av en människa...oavsett kön, ställning i samhället, färg på huden eller sexuell läggning.
En Gud som bor inom dig och mig.
En Gud som lever med oss.
De allra svårast koderna lever vi nog med dagligen utan talmysterier, bokstäver som kan svängas hit och dit och allt det där...
svårast är nog att koda vårt eget liv, förstå tveggade meningar och förstå vad människor egentligen menar när de säger saker, förstå vad vi själva vill och inte vill och all dubbelhet som finns inom oss och i andra!
Det är en utmaning det!
Förhoppningsvis kan vi förhålla oss till det lika nyfiket, lika intresserat och fascinerat till vårat eget liv som vi förhåller oss till myten, sagan och berättelsen...
Livet är spännande!
Det livet bjuder på är också spännande!
Det finns något nytt att lära i allt, det finns något djupare och bortom i allt, det finns det som bara kan anas i allt...
också i mitt liv:-)
Den inre resan till livets mitt lockar, inspirerar och gäckar!
Maria Magdalena har fascinerat mig i årtionden. Jag har skrivit om henne och lovar att återkomma med en alldeles egen bloggsida om hennes person och liv, om legender och myter kring denna mystiska kvinna!
Imorgon är det nyårsbön.
Då ska vi ägna oss åt lite kabbalistik i gudstjänsten.
Sigge, organist, kommer att spela J.S.Bachs nyårskoral "Das alte Jahr vergangen ist" som har 12 takter och 365 toner.
Bach som tydligan älskade talmystik i alla dess former!
Ett riktigt gott nytt år tillönskas er alla!
En film baserat på en bok som fick stora delar av kyrkvärlden att gå i taket av frustration...aaaugh...
...men varför?
Den frågan ställde jag mig redan då?
Vad var det som var så farligt, så hemskt, så frustrerande...
Boken och filmen är fullspäckad med myter, koder, anagram, kabbalistik ...allt det som lockar människor, kittlar sinnet och väcker vår nyfikenhet.
Det som betyder mer och bortom det vi ser , anar, vet och förstår...
Lockar...inspirerar...gäckar...får oss att vilja veta mer...mer...mer...
Det mest utmanande i boken, filmen, myten, berättelsen, legenden är nog ändå...skulle jag gissa...två påståenden...
Att Jesus skulle ha haft sex
Att en kvinna skulle ha haft avgörande betydelse
För människor som bygger tro på strukturer, hierarkier, makt och begär är detta helt livsfarliga påståenden.
För människor som bygger tro på hjärtats glädje är detta helt livgivande påståenden.
En Gud som är som du och jag.
En Gud som använder sig av en människa...oavsett kön, ställning i samhället, färg på huden eller sexuell läggning.
En Gud som bor inom dig och mig.
En Gud som lever med oss.
De allra svårast koderna lever vi nog med dagligen utan talmysterier, bokstäver som kan svängas hit och dit och allt det där...
svårast är nog att koda vårt eget liv, förstå tveggade meningar och förstå vad människor egentligen menar när de säger saker, förstå vad vi själva vill och inte vill och all dubbelhet som finns inom oss och i andra!
Det är en utmaning det!
Förhoppningsvis kan vi förhålla oss till det lika nyfiket, lika intresserat och fascinerat till vårat eget liv som vi förhåller oss till myten, sagan och berättelsen...
Livet är spännande!
Det livet bjuder på är också spännande!
Det finns något nytt att lära i allt, det finns något djupare och bortom i allt, det finns det som bara kan anas i allt...
också i mitt liv:-)
Den inre resan till livets mitt lockar, inspirerar och gäckar!
Maria Magdalena har fascinerat mig i årtionden. Jag har skrivit om henne och lovar att återkomma med en alldeles egen bloggsida om hennes person och liv, om legender och myter kring denna mystiska kvinna!
Imorgon är det nyårsbön.
Då ska vi ägna oss åt lite kabbalistik i gudstjänsten.
Sigge, organist, kommer att spela J.S.Bachs nyårskoral "Das alte Jahr vergangen ist" som har 12 takter och 365 toner.
Bach som tydligan älskade talmystik i alla dess former!
Ett riktigt gott nytt år tillönskas er alla!
Det stora glittrets helg
När mörkret faller på lördagseftermiddagen den 31 oktober så börjar det så sakta glittra på kyrkogården.
Mörkret får alla ljusen att framträda.
Som ett stort glitter.
Lågor som fladdrar i vinden,
En låga för ett liv som var.
En vindpust för ett andetag som var.
Hela glittret på kyrkogården berättar om en svunnen tid,
men som ändå knyts ihop med vår tid.
Lågan går rakt genom tid och rum.
Det som var har påverkat det som är.
Minnenas glitter.
Dagens och morgondagens glitter skapar vi själva
i nuet
i livet
här
i varje stund
i varje andetag
Glittret mitt i livet är något som ges oss som en möjlighet.
Ett ljus i mörkret kan alla vara någon gång för någon.
Ett glitter i skymningen kan alla vara någon gång för någon.
Glittra med ditt liv medan du kan...
sedan får du glittra i evighetens minne.
Innesluten i det eviga ljuset.
...tillbaka till kyrkogården...
Varje låga berättar berättelsen om en människa.
Ett liv.
På en del gravar står det flera ljus.
Många berättelser.
För nog är det så, tänker jag, att vi känner varandra på lite olika sätt.
Vi delar olika berättelser med varandra.
Vi släpper in en del människor i vårt inre,
medan andra får en annan del av oss...
Olika djup.
Olika bredd.
Olika berättelser.
Samma människa.
Från en annan vinkel.
Från ett annat perspektiv.
I ett annat ljus.
Så mångfasetterad som en människa är så finns det inte bara en berättelse, en bild, en sanning.
Inte ens människan själv känner sitt eget djup tror jag.
Inte ens vi själva kan berätta hela berättelsen, känna hela bilden, ana den totala sanningen.
Den skatten och gåvan vilar hos Gud.
I trygghet och med värme omsluts vi alla i det största glittret.
I Gud.
Mörkret får alla ljusen att framträda.
Som ett stort glitter.
Lågor som fladdrar i vinden,
En låga för ett liv som var.
En vindpust för ett andetag som var.
Hela glittret på kyrkogården berättar om en svunnen tid,
men som ändå knyts ihop med vår tid.
Lågan går rakt genom tid och rum.
Det som var har påverkat det som är.
Minnenas glitter.
Dagens och morgondagens glitter skapar vi själva
i nuet
i livet
här
i varje stund
i varje andetag
Glittret mitt i livet är något som ges oss som en möjlighet.
Ett ljus i mörkret kan alla vara någon gång för någon.
Ett glitter i skymningen kan alla vara någon gång för någon.
Glittra med ditt liv medan du kan...
sedan får du glittra i evighetens minne.
Innesluten i det eviga ljuset.
...tillbaka till kyrkogården...
Varje låga berättar berättelsen om en människa.
Ett liv.
På en del gravar står det flera ljus.
Många berättelser.
För nog är det så, tänker jag, att vi känner varandra på lite olika sätt.
Vi delar olika berättelser med varandra.
Vi släpper in en del människor i vårt inre,
medan andra får en annan del av oss...
Olika djup.
Olika bredd.
Olika berättelser.
Samma människa.
Från en annan vinkel.
Från ett annat perspektiv.
I ett annat ljus.
Så mångfasetterad som en människa är så finns det inte bara en berättelse, en bild, en sanning.
Inte ens människan själv känner sitt eget djup tror jag.
Inte ens vi själva kan berätta hela berättelsen, känna hela bilden, ana den totala sanningen.
Den skatten och gåvan vilar hos Gud.
I trygghet och med värme omsluts vi alla i det största glittret.
I Gud.
En evig kärlekssaga
Vi var samlade i koret med konfirmanderna, min kollega Håkan och jag.
Dopet var temat för dagen och just i den här stunden skulle vi riva ut hjärtan ur papper, skriva våra namn på dem och hänga upp dem i ett träd.
Det revs och skrevs, klistrades och fixades.
Håkan frågade sedan ungdomarna...
Varför gör vi det här då...när vi ska prata om dopet...varför hänger vi upp hjärtan med våra namn på??
Blixtsnabbt...som från djupet av evigheten kommer svaret från en av killarna...
Det är en evig kärlekssaga...
Håkan och jag stod stumma och bara tog in orden i våra hjärtan...
Det är en evig kärlekksaga...
När vi återfått talförmågan så hjälptes vi åt att fortsätta denna vackra och underbara mening som summerar allt det som är vår relation till Gud och vårt dop
Det är en evig kärlekssaga
Från början till slut...
...och efter det...
...och före det...
sen fortsatte vi dopvandringen från station till station, burna över denna förunderliga mening och det stora i dessa enkla kärnfulla ord.
När vi kom fram till ljusbäraren och skulle prata om Jesusorden "Jag är världens ljus och jordens salt" så kom vi fram till att Jesus nog menade att han vara jordens piri piri...med sting och hetta:-)
Underbara ungdomar...tur att vi har er!
Tack!
Vilse i pannkakan
När jag växte upp fanns barnprogrammet "Vilse i pannkakan" med storpotäten som tydligen skrämde livet ur en del av min generations ungar. Jag kan inte minnas att jag tyckte han var så hemsk, men jag gillade nog aldrig programmet...
Nu sitter jag kväll efter kväll och läser "Var är min syster" eftersom det är min minstings favoritbok.
...och min, måste jag tillägga...det är en alldeles ljuvlig bok med fantastiska bilder av Sven Nordkvist.
Boken handlar om en syster, som alltid försvinner, och en bror som letar...
"Jämt så är hon borta,
alltid får man leta.
Här och där och upp och ner
och under över allt"
Brodern får hjälp att leta av den gamle kloke mannen...
...hon är nog där hon trivs...jag tror att du är den som bäst vet var hon är
Så klokt. Vilsna människor kan man nog hitta om man känner dem tillräckligt väl.
Vilsna människor måste man känna ända in i själen och hjärtat...då kan man också hitta dem...
Om man letar där man tror att de finns...
"...hon tycker om din trädgård.
Hon sitter helst i trädet.
Bland päronen och fåglarna.
Vi börjar leta där..."
"...hon tycker det är fint med fåglar.
Hon är alltid uppe tidigt
när de sjunger allra mest.
Hon säger hon förstår vart enda ord de sjunger,
att de kan tala med varann,
tror du att det är sant?"
"Det är svårt det där med sanning,
Det kan vara sant och inte sant på samma gång"
Ja...det där med sanning är inte så lätt.
I lekens värld kan vad som helst bli vad som helst...
Det är som om tid och rum upphör för en stund och vi slängs in i baravarandets land
Där vet ingen riktigt vad som är sant och inte
vad som är upp och ner
och hit och dit
Även i det alldeles vanliga livet är det svårt att veta vad som är rikigt sant och inte sant...det kan vara både ock på samma gång.
Ingenting är enkelt
Ingenting är fullständigt självklart
Diamantens slipning ger olika ljus, olika färger och skiftningar från olika håll och vinklar trots att det är samma diamant!
Läs boken! Den är underbar...och leta tillsammans med ett barn efter systern på varje uppslag...det är ett äventyr i sig...
...en liten stund i baravarandetsland...och det kan inte skada ibland:-)
Nu sitter jag kväll efter kväll och läser "Var är min syster" eftersom det är min minstings favoritbok.
...och min, måste jag tillägga...det är en alldeles ljuvlig bok med fantastiska bilder av Sven Nordkvist.
Boken handlar om en syster, som alltid försvinner, och en bror som letar...
"Jämt så är hon borta,
alltid får man leta.
Här och där och upp och ner
och under över allt"
Brodern får hjälp att leta av den gamle kloke mannen...
...hon är nog där hon trivs...jag tror att du är den som bäst vet var hon är
Så klokt. Vilsna människor kan man nog hitta om man känner dem tillräckligt väl.
Vilsna människor måste man känna ända in i själen och hjärtat...då kan man också hitta dem...
Om man letar där man tror att de finns...
"...hon tycker om din trädgård.
Hon sitter helst i trädet.
Bland päronen och fåglarna.
Vi börjar leta där..."
"...hon tycker det är fint med fåglar.
Hon är alltid uppe tidigt
när de sjunger allra mest.
Hon säger hon förstår vart enda ord de sjunger,
att de kan tala med varann,
tror du att det är sant?"
"Det är svårt det där med sanning,
Det kan vara sant och inte sant på samma gång"
Ja...det där med sanning är inte så lätt.
I lekens värld kan vad som helst bli vad som helst...
Det är som om tid och rum upphör för en stund och vi slängs in i baravarandets land
Där vet ingen riktigt vad som är sant och inte
vad som är upp och ner
och hit och dit
Även i det alldeles vanliga livet är det svårt att veta vad som är rikigt sant och inte sant...det kan vara både ock på samma gång.
Ingenting är enkelt
Ingenting är fullständigt självklart
Diamantens slipning ger olika ljus, olika färger och skiftningar från olika håll och vinklar trots att det är samma diamant!
Läs boken! Den är underbar...och leta tillsammans med ett barn efter systern på varje uppslag...det är ett äventyr i sig...
...en liten stund i baravarandetsland...och det kan inte skada ibland:-)
Ofärdighetens berättelse
Jag har ett starkt behov av att uttrycka mig på olika sätt i olika skeeden av mitt liv.
När jag mår mindra bra så målar jag...
annars skriver jag...
eller arbetar i textil...
eller med konstiga installationer...
eller spelar piano...
eller vad det nu kan vara...
Nu har en tavla stått på mitt stafli i månader utan att jag kunnat förmå mig att dra ett enda penseldrag...
inga färger passar...
jag har ingen inspiration...
jag har fastnat...och där står den stackarn och blir aldrig färdig
Ofärdig
Jag ringde upp en god vän...vi pratade länge, länge om allt mellan himmel och jord...ett gott samtal
Jag gnällde lite över min frustration att målningen fastnat i sin ofärdighet
Jag mår för bra nu...jag kan inte förmå mig måla mer
Klok som hon är säger hon bara med sin lugna stämma...
"Men Anna...låt då målningen berätta det för dig då.
Låt ofärdigheten berätta att nu ser livet annorlunda ut.
Nu är livet gott..."
Ja...den får stå kvar...men nu kommer jag inte att känna mig pressad när jag ser den...ingen frustration
...bara glädje
Ofärdigheten berättar något om mitt eget liv för mig:-)
När jag mår mindra bra så målar jag...
annars skriver jag...
eller arbetar i textil...
eller med konstiga installationer...
eller spelar piano...
eller vad det nu kan vara...
Nu har en tavla stått på mitt stafli i månader utan att jag kunnat förmå mig att dra ett enda penseldrag...
inga färger passar...
jag har ingen inspiration...
jag har fastnat...och där står den stackarn och blir aldrig färdig
Ofärdig
Jag ringde upp en god vän...vi pratade länge, länge om allt mellan himmel och jord...ett gott samtal
Jag gnällde lite över min frustration att målningen fastnat i sin ofärdighet
Jag mår för bra nu...jag kan inte förmå mig måla mer
Klok som hon är säger hon bara med sin lugna stämma...
"Men Anna...låt då målningen berätta det för dig då.
Låt ofärdigheten berätta att nu ser livet annorlunda ut.
Nu är livet gott..."
Ja...den får stå kvar...men nu kommer jag inte att känna mig pressad när jag ser den...ingen frustration
...bara glädje
Ofärdigheten berättar något om mitt eget liv för mig:-)
Andlig HLR
Lungor behöver syre
Syret i lungor behöver bytas ut
Andas in
Andas ut
Själen behöver syre
Syret i själen behöver bytas ut
Anden in
Anden ut
Heligheten in
Heligheten ut
Lungor och själ behöver fyllas på...
...med det som är nytt
...med det som är friskt
syresätta det blod som ska rusa hett i kroppen, som ska få allt att gå runt
som ska ge huden dess ton och hjärtat dess rytm
Ibland tappar man andan...syret tar slut...luften går runt i cirklar...
Då kan man behöva någon annans syre
Någon som blåser in det nya livet
Vi behöver någon annans syre för att få igång andningen igen
Andlig HLR
Blås in
Blås in
två inblås
Händerna ihop
Ena handflatan ovanpå den andra
Händer som möts
som i en bön
satta mot hjärtat, strax nedanför där revbenen går ihop
30 kompressioner
Tryck tryck tryck
Hårt...det gör ingenting om ett revben eller två ryker
Bara det vilande hjärtat får kraft igen
Det är smärtsamt att väcka det hjärta som fått för sig att slumra
Men det måste komma igång igen
Blås på mig
men blås mig inte
Tryck på mig
men förtryck mig inte
Skatten i åkern
Det var några år sedan. Vi tog upp potatis ur den leriga jorden på vår gård och barnen for omkring och lekte.
Plötsligt så kom de på att de skulle gräva efter en skatt i potatisåkern.
Fram med spadar och krattor och så började de ivrigt att gräva.
Men de hittade ingen skatt. Besvikelse och hopplöshet började ta över glädje och lek.
Tröstlöst suckade ett av barnen..."Det finns ingen skatt här"
Men så vände oväntat leken igen.
Ett annat av barnen håller upp en stor daggmask..."Jo, titta, här är en skatt!"
Barnen jublar och leker är igång igen! Skatten är funnen!
Ja, naturligtvis...vad är åkerns bästa skatt om inte en daggmask?
En daggmask som myllar jorgen och tillför näring.
En jord vore ingenting utan en daggmask!
En daggmask är det värdefullaste som finns för en åker...inte har den någon nytta av en massa metallskrot som ligger där, hur mycket det än blänker om det!
Barnen förde in en härlig perspektivvändning
En skatt tänker vi oss kanske som glimmande, stor, värdefull, guld, ädelstenar och pärlor...
Inte en oglamorös liten daggmask
Men kanske det är det oglamorösa i livet som ändå bär på skatter.
Kanske det är det oväntade som glimmar.
Kanske det mest värdefulla för oss finns i det som är till synes intetsägande.
Vad är en riktig skatt?
Vad är viktigt?
Vad är värdefullt?
"Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker."
Matt 13:44
Maskar av konstnärerna Alva och Ellen
Plötsligt så kom de på att de skulle gräva efter en skatt i potatisåkern.
Fram med spadar och krattor och så började de ivrigt att gräva.
Men de hittade ingen skatt. Besvikelse och hopplöshet började ta över glädje och lek.
Tröstlöst suckade ett av barnen..."Det finns ingen skatt här"
Men så vände oväntat leken igen.
Ett annat av barnen håller upp en stor daggmask..."Jo, titta, här är en skatt!"
Barnen jublar och leker är igång igen! Skatten är funnen!
Ja, naturligtvis...vad är åkerns bästa skatt om inte en daggmask?
En daggmask som myllar jorgen och tillför näring.
En jord vore ingenting utan en daggmask!
En daggmask är det värdefullaste som finns för en åker...inte har den någon nytta av en massa metallskrot som ligger där, hur mycket det än blänker om det!
Barnen förde in en härlig perspektivvändning
En skatt tänker vi oss kanske som glimmande, stor, värdefull, guld, ädelstenar och pärlor...
Inte en oglamorös liten daggmask
Men kanske det är det oglamorösa i livet som ändå bär på skatter.
Kanske det är det oväntade som glimmar.
Kanske det mest värdefulla för oss finns i det som är till synes intetsägande.
Vad är en riktig skatt?
Vad är viktigt?
Vad är värdefullt?
"Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker."
Matt 13:44
Maskar av konstnärerna Alva och Ellen
Lite galet måste det ändå få vara ibland!
-Mamma, mamma...jag har planterat en glasspinne i jordgubbslandet! Nu tror jag att det kommer att växa upp glassar där!!!
...och jag kunder inte hålla mig utan smög mig dit och satte ner tre glassar...
-Jag visste väl det mamma!Jag sa ju det...att det kunde växa glassar!
Orubbligt tror hon att glassarna växt upp ur de pinnar hon omsorgsfullt petat ner.
Hela sommaren har det vuxit upp glassar där i landet, allteftersom hon har satt ner pinnarna, ganska lagomt till efter maten har det krupit upp ur jorden.
Samvetet gnager...ska jag berätta sanningen. Att glasspinnar inte alls växer upp tilll glassar, eller ska hon få leva i sin saga och fantasi...att det faktiskt är så.
Ska jag vara en del av hennes värld en stund eller ska jag dra in henne i min?
Ska jag beröva henne glädjen...
Kommer hon att bli besviken på mig när hon upptäcker att verkligheten ser helt annorlunda ut? Eller kommer hon att vara tacksam för att jag gick in i leken och lekte med henne.
Det är som med jultomten...fast med glassar:-)
Men vi lever i hennes värld en stund nu...i fantasi, glädje och lek...
...lite galet måste det ändå få vara ibland!
...annars kanske man blir tokig!
Frihet
Frihet i Kristus, en av söndagarna i trefaldighetstiden.
Frihet, vilket vackert ord.
Fri är att inte vara inlåst...
och då inte bara i ett rent fysiskt fängelse...
det finns mycket som låser en människa.
Rädslor
Fördomar
Förväntningar
Sociala spelregler
...ja, fyll på listan själv! Det finns massor i en människas liv som låser fast oss...som knyter oss...som krymper oss..
.
Hänglås på en bro i Riga
Det börjar redan så fort vi är födda...eller kanske redan innan?
Ljusblå eller rosa...så gör flickor, så är flickor och så gör inte flickor...så gör pojkar, så är pojkar och så gör inte pojkar
...och så lär vi oss vad som är rätt och vad som är fel...åtminstone i vår kultur och i vårt sammanhang.
Vi lär oss också vad som sticker ut, vem som är "fel" och vem som är onormal.
Vi bygger gränser för oss själva och för andra.
Vi tränger in människor i lådor...obekväma små lådor...där livet stängs utanför och där det är svårt att andas...
Stänger in och begränsar.
Det gäller att anpassa sig, annars är någon gärna snabb på att, ofta elakt och hårt, tala om att du är fel.
Endera med hårda ord...eller med hårda blickar...eller med utanförskapets frostighet.
Men det finns en frihet.
Den finns en rymd.
Det finns andrum.
Det finns en kärlek för dig för att du är den du är...inte för att du gör det du borde enligt andra.
Frihet i Kristus.
Befrielse från trånga sammanhang.
Befrielse till dig själv.
Vacker skulptur hittad i en park i Riga
"Våga vara - den du i Kristus är.
Den i hans tanke,
den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus - du är"
Sv.ps 87
"Blott i det öppna har du en möjlighet,
låser du om dig,
kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då"
Sv.ps 90
.
Frihet, vilket vackert ord.
Fri är att inte vara inlåst...
och då inte bara i ett rent fysiskt fängelse...
det finns mycket som låser en människa.
Rädslor
Fördomar
Förväntningar
Sociala spelregler
...ja, fyll på listan själv! Det finns massor i en människas liv som låser fast oss...som knyter oss...som krymper oss..
.
Hänglås på en bro i Riga
Det börjar redan så fort vi är födda...eller kanske redan innan?
Ljusblå eller rosa...så gör flickor, så är flickor och så gör inte flickor...så gör pojkar, så är pojkar och så gör inte pojkar
...och så lär vi oss vad som är rätt och vad som är fel...åtminstone i vår kultur och i vårt sammanhang.
Vi lär oss också vad som sticker ut, vem som är "fel" och vem som är onormal.
Vi bygger gränser för oss själva och för andra.
Vi tränger in människor i lådor...obekväma små lådor...där livet stängs utanför och där det är svårt att andas...
Stänger in och begränsar.
Det gäller att anpassa sig, annars är någon gärna snabb på att, ofta elakt och hårt, tala om att du är fel.
Endera med hårda ord...eller med hårda blickar...eller med utanförskapets frostighet.
Men det finns en frihet.
Den finns en rymd.
Det finns andrum.
Det finns en kärlek för dig för att du är den du är...inte för att du gör det du borde enligt andra.
Frihet i Kristus.
Befrielse från trånga sammanhang.
Befrielse till dig själv.
Vacker skulptur hittad i en park i Riga
"Våga vara - den du i Kristus är.
Den i hans tanke,
den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus - du är"
Sv.ps 87
"Blott i det öppna har du en möjlighet,
låser du om dig,
kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då"
Sv.ps 90
.
När du ser en droppe glittra
"När du ser en droppe glittra från ett daggvått spindelnät,
ser du mer än själva droppen med ditt sinne öppet vänt.
På en tråd som är så florstunn
att den brister för ett strå,
kan den bära hela solen, hela himlen likaså"
Sv.ps 723 vers 1
Trillade rakt in i ett av livets mirakler under sommaren! Visst är det vackert! Ett Gudsbevis!
Lyckades fånga dropparna på spindelväven hyfsat med kameran
...som ett pärlhalsband som svävar fritt i luften
Pärlor av vatten
Pärlor av liv
Pärlor till glädje
"Droppar söker sig tillsammans, floden strömmar genom land,
ut i ännu större vatten, blir till vågor mot en strand.
Också vi skall finna vägen
mot Guds rikes vackra kust,
spegla solens morgonrodnad när den stiger upp i öst"
Sv.ps 723 vers 3
