SMS-inlägg
Skrivet på kroppen
"Varför är förlusten kärlekens mått?"
Så inleder Jeanette Winterson sin roman "Written on the body" eller som den heter på svenska "Skrivet på kroppen".
Den kom ut redan 1992 och finns inte längre att få tag på i översatt version annat än på antikvariat och bibliotek.
Eftersom jag nästan alltid vill göra anteckningar i det jag läser passar det sig inte att låna på bibliotek och i lilla Orsa finns inga antikvariat, så till slut gav jag upp och läste boken på engelska. Översättningarna är därför mina egna så ta dem för vad de är!
... å andra sidan så minns jag att jag letade med ljus och lykta efter ett exemplar av "Egalias döttrar" på den tiden då jag bodde i Uppsala som är fullständigt nedlusat av antikvariat och var hittade jag mitt exemplar om inte på Kompaniet hemma i Orsa under sommarlovet:-)
Nå..."Skrivet på kroppen" har jag inte hittat så det fick bli "Written on the body"
"Varför är förlusten kärlekens mått?" återkommer med jämna mellanrum i boken som gör en resa genom kärlekens värld där berättarjaget minns tillbaka på sina kärlekar och relationer som brustit utmed livets väg. Om berättarjaget är en man eller kvinna framgår aldrig.
Språket i boken är poetiskt och vackert och som vanligt kryddar Jeanette berättelsen med kärv humor och absurda små inlägg som den om pojkvännen Galna Frank som var över sex feet lång och som älskade sina adopterade föräldrar och bar dem genom världen på en axel var och som hade en passion för miniatyrer..."du hade varit perfekt om du hade varit mindre" sa han.
Till slut möter berättarjaget Louise och deras vänskap övergår till kärlek. De bryter båda upp från sina invanda relationer som går på rutin mer än kärlek. På vänskap mer än kärlek. De kliver ut ur det trygga och in i okändheten tillsammans. Hon sade:
"Jag älskar dig och min kärlek till dig gör allt annat liv till en lögn"
Här börjar berättelsen om kroppen. Om kroppen som en berättelse.
Det som är synligt.
Det som är osynligt.
Ärren, märken och skavanker som finns på kroppen.
Färger, dofter och ljud.
Men även det sensuellt sinnliga. Osynligt för ögat.
Inuti kroppen finns också en berättelse.
I Louise fall handlar den berättelsen om alltför många vita T-celler som inte lyder kroppens lagar.
"Louise, jag älskar dig."
Mycket varsamt lade hon sin hand över min mun och skakade på huvudet.
"Säg inte det nu. Säg det inte ännu. Du kanske inte menar det."
Jag protesterade med en ström av superlativ och började låta som ett reklaminslag...
...
"Säg aldrig att du älskar mig förrän den dag du har bevisat att du gör det."
"Hur ska jag bevisa det?"
"Jag kan inte säga vad du ska göra."
"Hur kommer det sig att det mest oorginella vi kan säga till varandra är det vi längtar efter att höra?
´Jag älskar dig´är alltid ett citat. Du sade det inte först, inte heller jag, ändå är det så att när du säger det och när jag säger det så talar vi som vildar som har hittat tre ord och dyrkar dem. Jag dyrkade dem men nu är jag ensam på en klippa huggen ur min egen kropp."
Så inleder Jeanette Winterson sin roman "Written on the body" eller som den heter på svenska "Skrivet på kroppen".
Den kom ut redan 1992 och finns inte längre att få tag på i översatt version annat än på antikvariat och bibliotek.
Eftersom jag nästan alltid vill göra anteckningar i det jag läser passar det sig inte att låna på bibliotek och i lilla Orsa finns inga antikvariat, så till slut gav jag upp och läste boken på engelska. Översättningarna är därför mina egna så ta dem för vad de är!
... å andra sidan så minns jag att jag letade med ljus och lykta efter ett exemplar av "Egalias döttrar" på den tiden då jag bodde i Uppsala som är fullständigt nedlusat av antikvariat och var hittade jag mitt exemplar om inte på Kompaniet hemma i Orsa under sommarlovet:-)
Nå..."Skrivet på kroppen" har jag inte hittat så det fick bli "Written on the body"
"Varför är förlusten kärlekens mått?" återkommer med jämna mellanrum i boken som gör en resa genom kärlekens värld där berättarjaget minns tillbaka på sina kärlekar och relationer som brustit utmed livets väg. Om berättarjaget är en man eller kvinna framgår aldrig.
Språket i boken är poetiskt och vackert och som vanligt kryddar Jeanette berättelsen med kärv humor och absurda små inlägg som den om pojkvännen Galna Frank som var över sex feet lång och som älskade sina adopterade föräldrar och bar dem genom världen på en axel var och som hade en passion för miniatyrer..."du hade varit perfekt om du hade varit mindre" sa han.
Till slut möter berättarjaget Louise och deras vänskap övergår till kärlek. De bryter båda upp från sina invanda relationer som går på rutin mer än kärlek. På vänskap mer än kärlek. De kliver ut ur det trygga och in i okändheten tillsammans. Hon sade:
"Jag älskar dig och min kärlek till dig gör allt annat liv till en lögn"
Här börjar berättelsen om kroppen. Om kroppen som en berättelse.
Det som är synligt.
Det som är osynligt.
Ärren, märken och skavanker som finns på kroppen.
Färger, dofter och ljud.
Men även det sensuellt sinnliga. Osynligt för ögat.
Inuti kroppen finns också en berättelse.
I Louise fall handlar den berättelsen om alltför många vita T-celler som inte lyder kroppens lagar.
"Louise, jag älskar dig."
Mycket varsamt lade hon sin hand över min mun och skakade på huvudet.
"Säg inte det nu. Säg det inte ännu. Du kanske inte menar det."
Jag protesterade med en ström av superlativ och började låta som ett reklaminslag...
...
"Säg aldrig att du älskar mig förrän den dag du har bevisat att du gör det."
"Hur ska jag bevisa det?"
"Jag kan inte säga vad du ska göra."
"Hur kommer det sig att det mest oorginella vi kan säga till varandra är det vi längtar efter att höra?
´Jag älskar dig´är alltid ett citat. Du sade det inte först, inte heller jag, ändå är det så att när du säger det och när jag säger det så talar vi som vildar som har hittat tre ord och dyrkar dem. Jag dyrkade dem men nu är jag ensam på en klippa huggen ur min egen kropp."
♥
"Skrivet på kroppen är en hemlig kod som bara är synlig i vissa ljus; ansamlingar av en livstid samlat där.
På vissa platser är palimpsestet så välarbetat att bokstäverna känns som punktskrift.
Jag vill hålla min kropp borta från nyfikna ögon.
Aldrig veckla ut för mycket, aldrig hela berättelsen.
Jag visste inte att Louise hade läsande händer.
Hon har översatt mig till sin egen bok."
När berättarjaget förstår hur sjuk Louise är bestämmer han eller hon sig för att lära sig mer om kroppens insida...en kärleksförklaring, en kärleksdikt till Louise.
"Jag ska fortsätta lära känna henne, mer intimt än hennes skinn, hennes hår och hennes röst som jag längtar så efter. Jag vill ha hennes plasma, hennes mjälte, hennes kroppsvätskor. Jag kommer att känna igen henne när hennes kropp för länge sedan har fallit isär."
"Märkligt att tänka sig att den del av dig jag känner bäst redan är död.
Cellerna på ytan av ditt skinn är tunna och platta utan blodådror eller nervändar.
Döda celler, tjockast på dina handflator och dina fotsulor.
Din gravlika kropp som ges mig i ett spänt hölje som skyddar din mjuka kärna från inkräktare från den yttre världen.
Jag är en sådan inkräktare, slår dig med naken besatthet och älskar skalet som ligger framför mig.
Det döda du skrubbas ständigt bort av det döda jag."
Written on the body - en hyllning till kroppen - innifrån och ut
En hyllning till kärleken - inuti och utanpå
Kan varmt rekommenderas som sommarläsning:-)
På vissa platser är palimpsestet så välarbetat att bokstäverna känns som punktskrift.
Jag vill hålla min kropp borta från nyfikna ögon.
Aldrig veckla ut för mycket, aldrig hela berättelsen.
Jag visste inte att Louise hade läsande händer.
Hon har översatt mig till sin egen bok."
När berättarjaget förstår hur sjuk Louise är bestämmer han eller hon sig för att lära sig mer om kroppens insida...en kärleksförklaring, en kärleksdikt till Louise.
"Jag ska fortsätta lära känna henne, mer intimt än hennes skinn, hennes hår och hennes röst som jag längtar så efter. Jag vill ha hennes plasma, hennes mjälte, hennes kroppsvätskor. Jag kommer att känna igen henne när hennes kropp för länge sedan har fallit isär."
"Märkligt att tänka sig att den del av dig jag känner bäst redan är död.
Cellerna på ytan av ditt skinn är tunna och platta utan blodådror eller nervändar.
Döda celler, tjockast på dina handflator och dina fotsulor.
Din gravlika kropp som ges mig i ett spänt hölje som skyddar din mjuka kärna från inkräktare från den yttre världen.
Jag är en sådan inkräktare, slår dig med naken besatthet och älskar skalet som ligger framför mig.
Det döda du skrubbas ständigt bort av det döda jag."
Written on the body - en hyllning till kroppen - innifrån och ut
En hyllning till kärleken - inuti och utanpå
Kan varmt rekommenderas som sommarläsning:-)
