Be mine
Bröllopsyra råder i Sverige, debatt har skapats kring huruvida pappa kung ska föra fram sin dotter prinsessa till blivande prinsen eller om hon ska gå med sin prins hela vägen, bara de två, mycket tycks det och tänks det och pratas det om bröllopet. Choklad kan du köpa om du vill, bröllopschoklad med blåbär och lingon i, eller varför inte en sötare än sötast bröllopsmazarin?
Ett frieri på engelska har fått mig att reflektera över riskerna och möjligheterna i kärlekslandet
Be mine
Så lustigt att ordet "Mine" både betyder gruva och mina
Endera hittar du en fyndgruva
...eller så går du på en mina
Några minor kanske vi ändå måste gå på här i livet, vi tror på de vackraste orden, som sedan visar sig vara luftslott, prinsen blir till en groda vid första kyssen...kvack och tack...
Men att hitta sin fyndgruva...det är alla människor väl unnat
En gruva fylld av de rikedomar som inte pengar kan köpa. Kärlek.
Rikedomar som fördjupas, som förmeras, som förädlas och berikar livet.
Kärlek där du kan vara dig själv och vara älskad för den du är.
Kärlek där det du ger av dig själv blir vårdet med ömhet och värme.
Kärlek där ditt eget hjärta kan få den andre att växa tillsammans med dig och vilja dela livets alla stunder.
Det är rikedomar
Det är en fyndgruva
Be my mine!
Jag satt och tittade på "Prinsessan och grodan" tillsammans med mina barn härom dagen. En kulen regning sommardag kröp vi upp i soffan och myste. Filmen handlar om en prins som blir förvadlad till en groda av baksluga, illvilliga människor med sitt eget bästa för ögonen. Såklart är det bara en prinsessa som kan bryta förtrollningen men det han tror är en prinsessa är en vanlig kvinna och när han kysser henne blir hon också en groda. Så får de hoppa omkring där i sin stora vilsenhet tills de hittar en galen men snäll och klok kvinna i djupaste skogen. Förtrollningen blir bruten när de förstår vad de behöver och vad de vill i sina liv lovar hon. Förvirrade hoppar de iväg men sitter ohjälpligt fast i sina föreställningar om vad som är rätt och vad de vill...då blir det bara tok...men så småningom löser det sig när de förstår att de älskar varandra och måste göra ett val att kanske förbli grodor i resten av sitt liv bara de är grodor tillsammans. Först då bryts förtrollningen och de blir man och kvinna igen.
Jag skriver lite på en bok...eller kanske det blir en bok...eller inte...det är inte så noga, men hur som helst så skriver jag mycket just nu och boken handlar just om en man som kommer vilse och måste gå på jakt efter sig själv för att bli fri från en förtrollning. Han är inte precis en groda och förtrollningen är nog mera en mental föreställning än en verklighet. Så småningom hittar mannen tillbaka till sitt liv genom en ganska smärtsam och lång resa men förtrollnigen släpper och han blir hel och sann igen.
Ja, så var det det där med att gå in tillsammans som ett par eller bli framförd av sin pappa...
Jag ska berätta vad jag tycker, men var och en gör som man själv vill naturligtvis...jag kan redan nu säga att jag inte vägrar att viga par som vill ha denna ordning men jag vill gärna få berätta vad jag tycker och anser...
Att framföras av sin pappa är tradition i många andra länder och med globaliseringen, sociala medier , film och annat så har det smygit sig in även i Sverige för några år sedan.
Traditionen bygger på ett bibelord i Gamla testamentet där en far ger sin dotter i utbyte mor fyra oxar och då överlämnar han sin dotter, som var hans ägodel, till en ny man.
När jag berättar det här för brudpar som vill ha en vigselgudstjänst med den här ordningen så känner de oftast inte alls till vad den grundar sig på och de har stor förståelse för att jag som präst inte kan stå för den synen på en kvinna.
Så funderas det en gång till och så kommer paret fram till att göra sin egna tolkning, eftersom de inte heller tycker om att se en kvinna som en handelsvara...
Så då lyfter vi in en ny tradition i det smmanhang som vi har men vi plockar bort grunden för den nya traditionen eftersom den är vedervärdig men vi skapar en egen tolkning av det nya vi vill göra...
Jo, men det kan jag gå med på. Att vi funderar på en ny innebörd av själva vigselgudstjänsten, vad den betyder för oss som par idag.
Oftast så blir den nya tolkningen då att pappa har betytt så mycket för dottern att hon vill att han ska föra henne till altaret. Men om vi nu ändå skulle ge det hela ett nytt perspektiv och en ny tolkning, hur kommer det sig då att det alltid är just brudens far som är den som för fram bruden?
För det mesta är det fyra föräldrar inblandade och det är bara en som har betytt något och det är alltid brudens far och bruden???
Jag ser fram emot den dag då bruden står framme i koret och väntar på sin brudgum som förs in av sin mor och överlämnas vid altaret. Då kan vi snacka nytolkning!!! Eller att alla fyra föräldrar går in med sina två barn och ger dem till varandra där framme...ni får vår unge om vi får er...bytt är bytt och kommer aldrig igen
Nej...jag föredrar att hon går in med han...de som ska vara som gruvor för varandra, berika, förädla och förfina det som finns i den andra så att rikedomen förmeras. Två lika självständiga människor som går med varandra. Sida vid sida. Hand i hand.
Hemma fruktar jag att vi snart har grodor hoppandes överallt eftersom vi just nu har skålar, syltburkar, buttar och och krukor fulla av små grodyngel som äter mygglarver och de som de inte hinner äta upp kläcks och blir till små tama myggor som surrar omkring i sovrummen;-) Nu har de små ynglen fått bakben och snart tar de väl ett kliv ut ur burken och hoppar hejdlöst i sängar och på stolar och på golv och byråer...
...men jag tänker inte kyssa någon enda av dem!
för vi vet ju alla att prinsar som blir grodor och grodor som blir prinsar faktiskt bara tillhör sagans och fablernas land och det kommer inte att hoppa några grodor ut ur den mångmiljonrenoverade kyrkan på lördag när prinsen får sin prinsessa och de flyttar in i ett alldeles vanligt slott som inte är byggt av luft och sand. Jag önskar dem och alla andra brudpar lycka till på livets stigar och vägar! Jag säger som ja säger till alla brudpar
Erat äktenskap är välsignat i den treenige gudens namn
Gud som är all Kärleks källa och glädje
Jesus Kristus som vandrar med, som finns där vid er sida, i med och motgång, i glädje och sorg för att dela...dela allt det som livet bjuder på och allt det som kommer i vår väg
...och den heliga Anden, Kärlekens vind, som vill blåsa in i erat liv,inspirera, förnya, busa lite, väcka er nyfikenhet, föra in lite äventyr och blåsa på glöden så att elden får liv av syret på hela er resa tillsammans!
...för vi vet ju att prinsar som blir grodor och grodor som blir prinsar faktiska bara tillhör sagans och fablernas land...
...men faktum är att jag kysste en prins en gång...
...och vad jag vet så hoppar han fortfarande omkring på ängar och i hagar, fångar en och annan fluga med sin långa tunga, tar ett litet dopp i en tjärn då och då...kvack och tack!!
Men det var så länge sedan...kanske var det i en dröm...jag minns inte ;-)
Ett frieri på engelska har fått mig att reflektera över riskerna och möjligheterna i kärlekslandet
Be mine
Så lustigt att ordet "Mine" både betyder gruva och mina
Endera hittar du en fyndgruva
...eller så går du på en mina
Några minor kanske vi ändå måste gå på här i livet, vi tror på de vackraste orden, som sedan visar sig vara luftslott, prinsen blir till en groda vid första kyssen...kvack och tack...
Men att hitta sin fyndgruva...det är alla människor väl unnat
En gruva fylld av de rikedomar som inte pengar kan köpa. Kärlek.
Rikedomar som fördjupas, som förmeras, som förädlas och berikar livet.
Kärlek där du kan vara dig själv och vara älskad för den du är.
Kärlek där det du ger av dig själv blir vårdet med ömhet och värme.
Kärlek där ditt eget hjärta kan få den andre att växa tillsammans med dig och vilja dela livets alla stunder.
Det är rikedomar
Det är en fyndgruva
Be my mine!
♥
Jag satt och tittade på "Prinsessan och grodan" tillsammans med mina barn härom dagen. En kulen regning sommardag kröp vi upp i soffan och myste. Filmen handlar om en prins som blir förvadlad till en groda av baksluga, illvilliga människor med sitt eget bästa för ögonen. Såklart är det bara en prinsessa som kan bryta förtrollningen men det han tror är en prinsessa är en vanlig kvinna och när han kysser henne blir hon också en groda. Så får de hoppa omkring där i sin stora vilsenhet tills de hittar en galen men snäll och klok kvinna i djupaste skogen. Förtrollningen blir bruten när de förstår vad de behöver och vad de vill i sina liv lovar hon. Förvirrade hoppar de iväg men sitter ohjälpligt fast i sina föreställningar om vad som är rätt och vad de vill...då blir det bara tok...men så småningom löser det sig när de förstår att de älskar varandra och måste göra ett val att kanske förbli grodor i resten av sitt liv bara de är grodor tillsammans. Först då bryts förtrollningen och de blir man och kvinna igen.
Jag skriver lite på en bok...eller kanske det blir en bok...eller inte...det är inte så noga, men hur som helst så skriver jag mycket just nu och boken handlar just om en man som kommer vilse och måste gå på jakt efter sig själv för att bli fri från en förtrollning. Han är inte precis en groda och förtrollningen är nog mera en mental föreställning än en verklighet. Så småningom hittar mannen tillbaka till sitt liv genom en ganska smärtsam och lång resa men förtrollnigen släpper och han blir hel och sann igen.
♥
Ja, så var det det där med att gå in tillsammans som ett par eller bli framförd av sin pappa...
Jag ska berätta vad jag tycker, men var och en gör som man själv vill naturligtvis...jag kan redan nu säga att jag inte vägrar att viga par som vill ha denna ordning men jag vill gärna få berätta vad jag tycker och anser...
Att framföras av sin pappa är tradition i många andra länder och med globaliseringen, sociala medier , film och annat så har det smygit sig in även i Sverige för några år sedan.
Traditionen bygger på ett bibelord i Gamla testamentet där en far ger sin dotter i utbyte mor fyra oxar och då överlämnar han sin dotter, som var hans ägodel, till en ny man.
När jag berättar det här för brudpar som vill ha en vigselgudstjänst med den här ordningen så känner de oftast inte alls till vad den grundar sig på och de har stor förståelse för att jag som präst inte kan stå för den synen på en kvinna.
Så funderas det en gång till och så kommer paret fram till att göra sin egna tolkning, eftersom de inte heller tycker om att se en kvinna som en handelsvara...
Så då lyfter vi in en ny tradition i det smmanhang som vi har men vi plockar bort grunden för den nya traditionen eftersom den är vedervärdig men vi skapar en egen tolkning av det nya vi vill göra...
Jo, men det kan jag gå med på. Att vi funderar på en ny innebörd av själva vigselgudstjänsten, vad den betyder för oss som par idag.
Oftast så blir den nya tolkningen då att pappa har betytt så mycket för dottern att hon vill att han ska föra henne till altaret. Men om vi nu ändå skulle ge det hela ett nytt perspektiv och en ny tolkning, hur kommer det sig då att det alltid är just brudens far som är den som för fram bruden?
För det mesta är det fyra föräldrar inblandade och det är bara en som har betytt något och det är alltid brudens far och bruden???
Jag ser fram emot den dag då bruden står framme i koret och väntar på sin brudgum som förs in av sin mor och överlämnas vid altaret. Då kan vi snacka nytolkning!!! Eller att alla fyra föräldrar går in med sina två barn och ger dem till varandra där framme...ni får vår unge om vi får er...bytt är bytt och kommer aldrig igen
Nej...jag föredrar att hon går in med han...de som ska vara som gruvor för varandra, berika, förädla och förfina det som finns i den andra så att rikedomen förmeras. Två lika självständiga människor som går med varandra. Sida vid sida. Hand i hand.
♥
Hemma fruktar jag att vi snart har grodor hoppandes överallt eftersom vi just nu har skålar, syltburkar, buttar och och krukor fulla av små grodyngel som äter mygglarver och de som de inte hinner äta upp kläcks och blir till små tama myggor som surrar omkring i sovrummen;-) Nu har de små ynglen fått bakben och snart tar de väl ett kliv ut ur burken och hoppar hejdlöst i sängar och på stolar och på golv och byråer...
...men jag tänker inte kyssa någon enda av dem!
för vi vet ju alla att prinsar som blir grodor och grodor som blir prinsar faktiskt bara tillhör sagans och fablernas land och det kommer inte att hoppa några grodor ut ur den mångmiljonrenoverade kyrkan på lördag när prinsen får sin prinsessa och de flyttar in i ett alldeles vanligt slott som inte är byggt av luft och sand. Jag önskar dem och alla andra brudpar lycka till på livets stigar och vägar! Jag säger som ja säger till alla brudpar
Erat äktenskap är välsignat i den treenige gudens namn
Gud som är all Kärleks källa och glädje
Jesus Kristus som vandrar med, som finns där vid er sida, i med och motgång, i glädje och sorg för att dela...dela allt det som livet bjuder på och allt det som kommer i vår väg
...och den heliga Anden, Kärlekens vind, som vill blåsa in i erat liv,inspirera, förnya, busa lite, väcka er nyfikenhet, föra in lite äventyr och blåsa på glöden så att elden får liv av syret på hela er resa tillsammans!
♥
...för vi vet ju att prinsar som blir grodor och grodor som blir prinsar faktiska bara tillhör sagans och fablernas land...
...men faktum är att jag kysste en prins en gång...
...och vad jag vet så hoppar han fortfarande omkring på ängar och i hagar, fångar en och annan fluga med sin långa tunga, tar ett litet dopp i en tjärn då och då...kvack och tack!!
Men det var så länge sedan...kanske var det i en dröm...jag minns inte ;-)
