In Love with Berl In love
Shakespere har sagt
"Kärleken ser inte med ögonen utan med själen"
Det stämmer bra in på Berlin.
En stad som jag har utforskat nu i tre dagar och nätter på cykel.
Hit och dit.
Bak och fram och upp och ner.
East Side Gallery
Bakom muren rinner floden som inte var tillgänglig för vanligt folk under så lång tid. Förbjuden mark.
Nu får du gå ända ner till vattnet och utmed sandstränderna längs floden har man nu byggt barer och klubbar. Nu kan du dansa i sanden, leva, njuta och umgås. Nu får du skratta och plaska. Nu får båtarna gå på vattnet igen och skönheten är inte längre förbjuden.
Det finns inget självklart centrum i Berlin. Eller också så finns det många självklara cenrum. Jag vet inte riktigt.
Men jag tänker att det är en konekvens av all splittring och trasighet som har drabbat staden i olika tider och av olika skäl. På ett sätt finns en skörhet i Berlin. Och på ett sätt en styrka. Här finns hoppfullhet och framtidtro. Berlin är en ärlig stad. Inga skönhetsoperationer eller sminka över. Naket och utlämnande men ändå återerövrad och stolt.
Det finns mycket lekfullhet och humor i Berlin. Det finns mycket färg och glädje. Människor är hänsynsfulla och trevliga. Ett leende bemöts alltid med ett leende. Ett vänligt ord kan man kosta på sig, också till en främling. Trafiken är lugn, sansad och respektfull. Konst och kultur präglar staden och sätter en skön stämning och atmosfär.
De monument som berättar om en mörkare, kallare och ryslig tid där grymhet som övergår allt förstånd härskade har man effektfullt valt att presentera i gråa och svarta nyanser. I sten och betong. På marken där SS hade sitt högkvarter finns inga hus kvar. Ett museum har byggts på platsen och där skulle jag kunna gått timme ut och timme in om jag orkat, men kropp och sinne orkade inte ta in så mycket information på en och samma gång. Utanför finns bara grovt grus/sten. Det växer ingenting där och det ser bara ödsligt ut. Dött. Symboliskt genialiskt att porträttera onskans mark på det sättet.
Bara ett stenkast bort från den platsen ligger Checkpoint Charlie och där skojas det igen.
- Hallå där! ropar en kille efter mig när jag cyklar igenom. Ryssarna vill kolla vad som finns i din cykel! Du kanske tänker smuggla över något?
Åt andra håller ligger Holocaustmonumentet med sin mycket speciella prägel
Holocaust monument
Det här gigantiska monumentet är bygga av block som inte är helt symetriska. Det är lätt att tappa orienteringen och det är lätt att kännas sig vilsen, liten och osäker inne bland blocken. Det finns ingenting av färg eller glädje. Härinne är det tungt och smärtsamt. Så som det var. Så som det säkert var. Känslan är svår att beskriva men den sätter sig i själva magen...
Under monumentet finns ett museum som beskriver judarnas historia i ghetton och i koncentrationsläger under andra värlskriget. Familjer presenteras och deras livsöden beskrivs. Här finns berättelser om de som överlevde och de som inte gjorde det.
90 minuter i Berlins undervärld...
En hel stad under staden med bunkrar. I Berlin fanns 1400 bunkrar och det här är den som är bäst bevarad och förvandlad till ett museum. Mörkt, instängt och dåligt med luft...det var skönt att komma upp ur underjorden och möta solen och värmen igen. Världen såg ut som när vi lämnade den för att gå ner i bunkrarna. Det gjorde den inte alltid för dem som kom upp ur underjordens mörker för 70 år sedan...
"Mor med sin döende son"
TV masten vid Alexanderplatz
På något sätt måste man alltid förhålla sig till historien. Både som kollektiv och som individ.
Berlin har mycket av reflektion.
Här har hänt så mycket. Så mycket märkligt.
En makt som utövade terror. Offentligt hånade oliktänkande och satte skräck i människornas sköra hjärtan.
Befriare som delade upp staden mellan sig och som så småningom byggde en mur genom en stad som ville vara ett men som blev två. Isolering av en del av ett land som blev en liten ö i ett annat land utan kommunikation. Flygplatsen i forna Västberlin är nedlagd nu men då landade ett plan var tredje minut för att förse männikor med det som de behövde. I misstroendet och misstänksamhetens tid kunde inte någon handel ske med landet som låg på andra sidan en mur men i samma stad. Nu kan du cykla på landningsbanan och flyga iväg till framtidslandet som inte har några gränser.
För mig är Berlin ett bevis på att det finns en styrka i det goda.
Lekfullheten, färgerna, livet och glädjen.
Det var starkare.
Smärtan, minnena, sorgen och skammen finns där. Skammen också.
Men det är inte det som präglar.
Det tynger inte.
Det ger möjligtvis en nödvändig underton.
Ett stråk.
En nyans.
En skugga som får det vackra att framträda ännu mer.
En kontrast som framhäver det som är fint.
Hej då Berlin! Cyklar genom Brandenburger Tor på väg hem i natten...imorgonbitti går flyget tillbaka till Sverige!
En stad som jag har utforskat nu i tre dagar och nätter på cykel.
Hit och dit.
Bak och fram och upp och ner.
En stad så märkt av historia.
En stad så märkt av många historier.
Historier som handlar om makt.
Historier som handlar om förtryck.
Historier som handlar om segregation och utvaldhet.
Vi och dem.
Vi mot dem.
Det har handlat om att stänga in och stänga ut.
Det har handlat om att bygga och om att riva.
Bygga murar och underjordiska världar. Bygga monument och bygga makt.
Riva murar och riva maktdemonstrationer.
Riva känlsor av skuld och bygga förtroende och samförstånd.
Bygga nytt hopp och en ny framtid.
Bygga en ny stad och bygga en ny historia...bättre än den förra...och den förrförra...
Staden är lätt att älska. Inte för att den är speciellt vacker men för att den har en känsla, en själ som är älskvärd.
Men såklart är staden vacker också, på sina ställen. Den har ju pärlor som alla städer. Gott om parker och många ställen utmed stränder där man kan sitta ner och njuta av livet en stund.
En av pärlorna! Free swimmers club vid en av kanalerna mitt inne i Berlin
En lång del av muren finns kvar utmed stranden vid floden Spree. På östra sidan av muren finns East Side Gallery med en lång rad målningar av olika konstnärer. Olika färger, stilar och former ger en charmig blandning av konstnärliga uttryck för den fred och frihet som murens fall innebar. En fredlig försoning av två världar som tvingats isär men som hörde ihop och som äntligen fick mötas igen.
East Side Gallery
Bakom muren rinner floden som inte var tillgänglig för vanligt folk under så lång tid. Förbjuden mark.
Nu får du gå ända ner till vattnet och utmed sandstränderna längs floden har man nu byggt barer och klubbar. Nu kan du dansa i sanden, leva, njuta och umgås. Nu får du skratta och plaska. Nu får båtarna gå på vattnet igen och skönheten är inte längre förbjuden.
Det finns inget självklart centrum i Berlin. Eller också så finns det många självklara cenrum. Jag vet inte riktigt.
Men jag tänker att det är en konekvens av all splittring och trasighet som har drabbat staden i olika tider och av olika skäl. På ett sätt finns en skörhet i Berlin. Och på ett sätt en styrka. Här finns hoppfullhet och framtidtro. Berlin är en ärlig stad. Inga skönhetsoperationer eller sminka över. Naket och utlämnande men ändå återerövrad och stolt.
Det finns mycket lekfullhet och humor i Berlin. Det finns mycket färg och glädje. Människor är hänsynsfulla och trevliga. Ett leende bemöts alltid med ett leende. Ett vänligt ord kan man kosta på sig, också till en främling. Trafiken är lugn, sansad och respektfull. Konst och kultur präglar staden och sätter en skön stämning och atmosfär.
De monument som berättar om en mörkare, kallare och ryslig tid där grymhet som övergår allt förstånd härskade har man effektfullt valt att presentera i gråa och svarta nyanser. I sten och betong. På marken där SS hade sitt högkvarter finns inga hus kvar. Ett museum har byggts på platsen och där skulle jag kunna gått timme ut och timme in om jag orkat, men kropp och sinne orkade inte ta in så mycket information på en och samma gång. Utanför finns bara grovt grus/sten. Det växer ingenting där och det ser bara ödsligt ut. Dött. Symboliskt genialiskt att porträttera onskans mark på det sättet.
Bara ett stenkast bort från den platsen ligger Checkpoint Charlie och där skojas det igen.
- Hallå där! ropar en kille efter mig när jag cyklar igenom. Ryssarna vill kolla vad som finns i din cykel! Du kanske tänker smuggla över något?
Åt andra håller ligger Holocaustmonumentet med sin mycket speciella prägel
Holocaust monument
Det här gigantiska monumentet är bygga av block som inte är helt symetriska. Det är lätt att tappa orienteringen och det är lätt att kännas sig vilsen, liten och osäker inne bland blocken. Det finns ingenting av färg eller glädje. Härinne är det tungt och smärtsamt. Så som det var. Så som det säkert var. Känslan är svår att beskriva men den sätter sig i själva magen...
Under monumentet finns ett museum som beskriver judarnas historia i ghetton och i koncentrationsläger under andra värlskriget. Familjer presenteras och deras livsöden beskrivs. Här finns berättelser om de som överlevde och de som inte gjorde det.
90 minuter i Berlins undervärld...
En hel stad under staden med bunkrar. I Berlin fanns 1400 bunkrar och det här är den som är bäst bevarad och förvandlad till ett museum. Mörkt, instängt och dåligt med luft...det var skönt att komma upp ur underjorden och möta solen och värmen igen. Världen såg ut som när vi lämnade den för att gå ner i bunkrarna. Det gjorde den inte alltid för dem som kom upp ur underjordens mörker för 70 år sedan...
"Mor med sin döende son"
TV masten vid Alexanderplatz
På något sätt måste man alltid förhålla sig till historien. Både som kollektiv och som individ.
Berlin har mycket av reflektion.
Här har hänt så mycket. Så mycket märkligt.
En makt som utövade terror. Offentligt hånade oliktänkande och satte skräck i människornas sköra hjärtan.
Befriare som delade upp staden mellan sig och som så småningom byggde en mur genom en stad som ville vara ett men som blev två. Isolering av en del av ett land som blev en liten ö i ett annat land utan kommunikation. Flygplatsen i forna Västberlin är nedlagd nu men då landade ett plan var tredje minut för att förse männikor med det som de behövde. I misstroendet och misstänksamhetens tid kunde inte någon handel ske med landet som låg på andra sidan en mur men i samma stad. Nu kan du cykla på landningsbanan och flyga iväg till framtidslandet som inte har några gränser.
För mig är Berlin ett bevis på att det finns en styrka i det goda.
Lekfullheten, färgerna, livet och glädjen.
Det var starkare.
Smärtan, minnena, sorgen och skammen finns där. Skammen också.
Men det är inte det som präglar.
Det tynger inte.
Det ger möjligtvis en nödvändig underton.
Ett stråk.
En nyans.
En skugga som får det vackra att framträda ännu mer.
En kontrast som framhäver det som är fint.
Hej då Berlin! Cyklar genom Brandenburger Tor på väg hem i natten...imorgonbitti går flyget tillbaka till Sverige!
Supersized
Läste något intressant härom dagen...
Ett amerikanskt forskarpar har tittat lite närmare på avbildningar av Jesu sista måltid med sina lärjungar från 1000 talet och fram till 2000 talet.
Kanske är det världens mest avbildade mål mat?
52 målningar har studerats av bröderna varav den ene är framstående specialist på ätbeteenden och den andre är religionsvetare inriktad på nya testamentet.
Det som var intressant var att på tusen år så har Jesus och lärjungarnas portioner blivit större...och större...och större...huvudrätten har ökat i omfång med i snitt 69%, brödet har växt med 23% och tallrikarna har blivit 65% större.
Innehållet i maten har blivit mer och mer...i bibeln nämns endast bröd och vin men i målningarna har ofta vinet plockats bort och konstnärerna har genom åren istället valt att servera både lamm, fisk, ål och fläsk.
Studien har gjorts med hjälp av CAD-CAM teknik, ett dataprogram som gör det möjligt att bestämma storlekar i målningar som målats med perspektiv. Som referens för att kunna bestämma storleken på maten har lärjungarnas och Jesu huvud fått fungera som referens.
Det är något med oss och mat...
Vi har ibland ett komplicerat förhållande till det som ska bygga upp våra muskler och skelett, eller som ett barn sa en gång...muskulettet! Underbart namn! Allt i ett liksom:-)...det barnet är nu 1,90 lång...har flickvän och mörk röst...hur gick det till???
Vi har ibland ett komplicerat förhållande till det som ska livnära oss, ge oss hälsa, energi, kraft och ser till att våra magar och kroppar fungerar.
Vart vi än vänder oss översköljs vi med tips...ät det här men inte det där.
För mycket salt...för lite salt...
Sockra...nej sockra inte...
Mjöl är inte bra...eller visst mjöl kanske är bra...eller inte...
Ät som en stenåldersmänniska eller ät som en vilde eller ät som en dåre eller ät som en människa...
Större och större och större...
Frosseri är en av de sju dödssynderna. Syndens färg är orange och straffet i helvetet är att ära paddor och ormar...
Jag tror mig tro att det är vi i västerlandet som ägnar oss åt att komplicera matfrågan i våra liv.
Ur många olika perspektiv. Ur ett helt annat perspektiv än att vi ska klara dagen...bli mätta...orka...
Maten som ångestladdare...
...vi vill så gärna leva rätt och riktigt. En del av oss iallafall. Att maten är schysst producerad är viktigt. Att det finns så lite gifter som möjligt är viktigt, iallafall för mig. Jag tänker mycker på det när jag lagar mat till framförallt mina barn. Jag vill verkligen ge dem det bästa. Men ibland är märkningen av maten en djungel att trassla sig igenom vid varje inköpstillfälle. Maten är numera rättvisemärkt om den producerats på ett schysst sätt, den är kravmärkt om den är framtagen utan att skada naturen, den är Svenskt Sigillmärkt och den är nyckelhålsmärkt...den ska helst inte ha åkt långt, djuren ska helst inte ha bott trångt, den ska helst inte innehålla glutamat...phu
Lurad lurad lättlurad...
Mat har alltid varit en rättvisefråga men vi blir mer och mer medvetna också om hur maten producers.
Visst blir vi lurade, om och om igen, för det kommer nog tyvärr alltid att finnas människor som har ett egenintresse av att utnyttja symbolerna och märkningen och sedan strunta i att leva upp till kraven. De fallen hamnar ofta i medieran också och då kan det vara nära till hands att ge upp.
Ingen idé att bry sig, det är bara bluff alltihop.
Det finns också oändligt med myter som människor sprider kring KRAV och FAIRTRADE. Mjölkbilen tankar ändå in all mjölk i samma tank...ekologiskt mjölk i en salig blandning med vanlig mjölk.
Ingen idé att bry sig, det är bara bluff alltihop.
Men det får ju inte gå till överdrift.
Maten kan ju inte bli en ångestladdare i livet.
Rätt för kroppen. Rätt för rättvisan. Rätt för naturen. Rätt för själen. Rätt för samvetet....
...jag får väl göra det lilla jag kan. En droppe i havet är ju iallafall en droppe;-)
Vad är viktigt??
Titta på bilden en gång till...
det finns någonting som inte har förändrats på tusen år...
Gemenskapen.
Att äta tillsammans.
Tillsammans med människor vi tycker om.
Tillsammans med människor som berikar våra liv.
Hur ofta är inte maten central när vi träffas?
...och då är inte maten det viktiga...
Ett amerikanskt forskarpar har tittat lite närmare på avbildningar av Jesu sista måltid med sina lärjungar från 1000 talet och fram till 2000 talet.
Kanske är det världens mest avbildade mål mat?
52 målningar har studerats av bröderna varav den ene är framstående specialist på ätbeteenden och den andre är religionsvetare inriktad på nya testamentet.
Det som var intressant var att på tusen år så har Jesus och lärjungarnas portioner blivit större...och större...och större...huvudrätten har ökat i omfång med i snitt 69%, brödet har växt med 23% och tallrikarna har blivit 65% större.
Innehållet i maten har blivit mer och mer...i bibeln nämns endast bröd och vin men i målningarna har ofta vinet plockats bort och konstnärerna har genom åren istället valt att servera både lamm, fisk, ål och fläsk.
Studien har gjorts med hjälp av CAD-CAM teknik, ett dataprogram som gör det möjligt att bestämma storlekar i målningar som målats med perspektiv. Som referens för att kunna bestämma storleken på maten har lärjungarnas och Jesu huvud fått fungera som referens.
Det är något med oss och mat...
Vi har ibland ett komplicerat förhållande till det som ska bygga upp våra muskler och skelett, eller som ett barn sa en gång...muskulettet! Underbart namn! Allt i ett liksom:-)...det barnet är nu 1,90 lång...har flickvän och mörk röst...hur gick det till???
Vi har ibland ett komplicerat förhållande till det som ska livnära oss, ge oss hälsa, energi, kraft och ser till att våra magar och kroppar fungerar.
Vart vi än vänder oss översköljs vi med tips...ät det här men inte det där.
För mycket salt...för lite salt...
Sockra...nej sockra inte...
Mjöl är inte bra...eller visst mjöl kanske är bra...eller inte...
Ät som en stenåldersmänniska eller ät som en vilde eller ät som en dåre eller ät som en människa...
Större och större och större...
Frosseri är en av de sju dödssynderna. Syndens färg är orange och straffet i helvetet är att ära paddor och ormar...
Jag tror mig tro att det är vi i västerlandet som ägnar oss åt att komplicera matfrågan i våra liv.
Ur många olika perspektiv. Ur ett helt annat perspektiv än att vi ska klara dagen...bli mätta...orka...
Kanske för att vi har för mycket? Av maten.
Kanske för att vi har för lite? Av ett sunt förhållande till vår skapelse.
Kanske för att vi har för mycket? Av girighet.
Kanske för att vi har för lite? Av generositet.
Kanske för att vi har för lite? Av ett sunt förhållande till vår skapelse.
Kanske för att vi har för mycket? Av girighet.
Kanske för att vi har för lite? Av generositet.
Maten som ångestladdare...
...vi vill så gärna leva rätt och riktigt. En del av oss iallafall. Att maten är schysst producerad är viktigt. Att det finns så lite gifter som möjligt är viktigt, iallafall för mig. Jag tänker mycker på det när jag lagar mat till framförallt mina barn. Jag vill verkligen ge dem det bästa. Men ibland är märkningen av maten en djungel att trassla sig igenom vid varje inköpstillfälle. Maten är numera rättvisemärkt om den producerats på ett schysst sätt, den är kravmärkt om den är framtagen utan att skada naturen, den är Svenskt Sigillmärkt och den är nyckelhålsmärkt...den ska helst inte ha åkt långt, djuren ska helst inte ha bott trångt, den ska helst inte innehålla glutamat...phu
Lurad lurad lättlurad...
Mat har alltid varit en rättvisefråga men vi blir mer och mer medvetna också om hur maten producers.
Visst blir vi lurade, om och om igen, för det kommer nog tyvärr alltid att finnas människor som har ett egenintresse av att utnyttja symbolerna och märkningen och sedan strunta i att leva upp till kraven. De fallen hamnar ofta i medieran också och då kan det vara nära till hands att ge upp.
Ingen idé att bry sig, det är bara bluff alltihop.
Det finns också oändligt med myter som människor sprider kring KRAV och FAIRTRADE. Mjölkbilen tankar ändå in all mjölk i samma tank...ekologiskt mjölk i en salig blandning med vanlig mjölk.
Ingen idé att bry sig, det är bara bluff alltihop.
Men jag tror verkligen att det är idé att bry sig.
Jag tror att det är viktigt att våga hoppas på att världen kan bli lite rättvisare beroende på vilken honung jag plockar ner från hyllan i affären.
Jag vill våga hoppas tro att världen blir lite renare, ett lite bättre ställe för mina barn att ärva beroende av vad jag tar för mjölpåse.
Jag vill våga tro att min kropp mår lite bättre av vilken mjölk jag väljer att grädda pannkakorna av...
Jag tror att det är viktigt att våga hoppas på att världen kan bli lite rättvisare beroende på vilken honung jag plockar ner från hyllan i affären.
Jag vill våga hoppas tro att världen blir lite renare, ett lite bättre ställe för mina barn att ärva beroende av vad jag tar för mjölpåse.
Jag vill våga tro att min kropp mår lite bättre av vilken mjölk jag väljer att grädda pannkakorna av...
Men det får ju inte gå till överdrift.
Maten kan ju inte bli en ångestladdare i livet.
Rätt för kroppen. Rätt för rättvisan. Rätt för naturen. Rätt för själen. Rätt för samvetet....
...jag får väl göra det lilla jag kan. En droppe i havet är ju iallafall en droppe;-)
Vad är viktigt??
Titta på bilden en gång till...
det finns någonting som inte har förändrats på tusen år...
Gemenskapen.
Att äta tillsammans.
Tillsammans med människor vi tycker om.
Tillsammans med människor som berikar våra liv.
Hur ofta är inte maten central när vi träffas?
...och då är inte maten det viktiga...
Tack gode Gud för maten...
men mest av allt - tack för gemenskapen runt maten
För samtalen
För blickarna
För skratten
För värmen
För omsorgen
För generositeten
Vi sitter kvar vid bordet
Maten är sedan länge slut på tallrikarna men vi sitter kvar
Barnen med allt sitt spring i benen har hittat leken igen
och springer ut och in...stannar upp ibland för att se hur vi har det
Vi sitter kvar i lugnet
Vi pratar om hur det är att vara fyrtio
Vi pratar om hur det är när barnen har blivit så stora
Vi pratar om hur vi förhåller oss till sitt jobb
Vi pratar om hur livet går ihop och ibland inte går ihop
...
Tack gode Gud för maten
den nyttiga, livgivande, goda maten
men mest av allt...
tack för gemenskapen runt maten
men mest av allt - tack för gemenskapen runt maten
För samtalen
För blickarna
För skratten
För värmen
För omsorgen
För generositeten
Vi sitter kvar vid bordet
Maten är sedan länge slut på tallrikarna men vi sitter kvar
Barnen med allt sitt spring i benen har hittat leken igen
och springer ut och in...stannar upp ibland för att se hur vi har det
Vi sitter kvar i lugnet
Vi pratar om hur det är att vara fyrtio
Vi pratar om hur det är när barnen har blivit så stora
Vi pratar om hur vi förhåller oss till sitt jobb
Vi pratar om hur livet går ihop och ibland inte går ihop
...
Tack gode Gud för maten
den nyttiga, livgivande, goda maten
men mest av allt...
tack för gemenskapen runt maten
