Guldgrävarsång
Jag har praktiserat på kyrkogården idag.
Där fick jag lära mig...eller åtminstone "smaka på" konsten att gräva en grav.
Konst säger jag och menar det.
Jag har djupaste respek för detta hantverk och ser imponerande på när konstnärerna utför sitt arbete.
...men jag grävde lite jag också...och som allt nytt jag provar i mitt liv tyckte jag att det var otroligt skoj:-)
Jag grävde inte precis efter guld...eller kanske var det just det jag gjorde.
Guld och gröns skogar...gräset är grönare på andra sidan...tjaaaa...vad vet vi?
De som är där vet.
De som är i guldlandet.
Vi är här.
Det är vad vi vet.
Och vi kan göra detta liv här och nu till guldlandet.
Då menar jag inte rikedom räknat i pengar, värdepapper, mark, egendom eller annat.
Då menar jag i själ och hjärta.
Då menar jag i kärlek.
Då menar jag i tro och tillit.
Jag ska ut och leta guld
men inte sånt som glimmar här
Jag ska finna mig en skatt...och öppna en affär
Där ska jag sälja kärlek
till alla som vill ha
...och dom ska få betala med sånt som jag vill ha
Det finns så många människor
som inte äger något
men ändå har så mycket
som dom vill ge bort
dom ska få handla gratis
ett sätt att visa sympati...
...men sen finns det dom med skavsår i händerna...men dom struntar jag i.
♥
Jag ska ut och leta frihet
men inte sån man köper här
...och bygga mig en bro som bär mig över haven
till ett annat land
där ska jag kyssa mina bröder och systrar
och vi ska älska varandra
♥
Jag ska ut och leta drömmar
till mitt nya jag
jag har delat upp i högar
- dåligt
och
-bra
jag pussar på det onda
och älskar allting som är gott
och jag har blivit till en helhet
av de gåvor jag fått
♥
"Guldgrävarsång" av Eva Dahlgren
I natt lyser månen så vackert.
Fullmåne.
Magisk måne.
Som förändrar landskapet som den lyser upp...till ett annat land
...till ett spännande land
...ett välbekant men nytt...
...kanske blir det så.
Välbekant men nytt...tjaaaa...vad vet vi?
De som är där vet.
De som är i det magiska fullmånelandet.
Vi är här.
Det är vad vi vet.
Och vi kan göra detta liv här och nu magiskat och spännande.
Men ingenting kan gömma sig i månens avslöjande sken.
Natten är inte svart med gömställen för allt det dolda.
I fullmånen kommer allt fram i nattens ljus, men i en annan form. I en annan skepnad.
Egentligen skulle jag ha varit ute och åkt skidor i fullmånens sken.
Eller vandrat.
Att röra sig i nattens landskap är magiskt och spännande.
Där finns nyanser och dimensioner du inte får fatt på om dagen.
Där finns ett annat liv.
Men natten är för kall.
Kall, klar och underbar.
Jag njuter från insidan.
Av ljuset som omringar hela natten.
Av ljuset som inget mörker rår på.
Av skuggor som visar på nya mönster.
På tal om natt, svart och kanske katt så har jag sett en helt underbar film ikväll.
"Svart katt, vit katt" rekommenderar jag alla som vill ha en annorlunda, underbart absurt galen filmupplevelse.
Men humor, värme, passion och allt.
Med bisarra undertoner och galna upptåg!
God natt...nu ska jag ut och leta drömmar...
Där fick jag lära mig...eller åtminstone "smaka på" konsten att gräva en grav.
Konst säger jag och menar det.
Jag har djupaste respek för detta hantverk och ser imponerande på när konstnärerna utför sitt arbete.
...men jag grävde lite jag också...och som allt nytt jag provar i mitt liv tyckte jag att det var otroligt skoj:-)
Jag grävde inte precis efter guld...eller kanske var det just det jag gjorde.
Guld och gröns skogar...gräset är grönare på andra sidan...tjaaaa...vad vet vi?
De som är där vet.
De som är i guldlandet.
Vi är här.
Det är vad vi vet.
Och vi kan göra detta liv här och nu till guldlandet.
Då menar jag inte rikedom räknat i pengar, värdepapper, mark, egendom eller annat.
Då menar jag i själ och hjärta.
Då menar jag i kärlek.
Då menar jag i tro och tillit.
Jag ska ut och leta guld
men inte sånt som glimmar här
Jag ska finna mig en skatt...och öppna en affär
Där ska jag sälja kärlek
till alla som vill ha
...och dom ska få betala med sånt som jag vill ha
Det finns så många människor
som inte äger något
men ändå har så mycket
som dom vill ge bort
dom ska få handla gratis
ett sätt att visa sympati...
...men sen finns det dom med skavsår i händerna...men dom struntar jag i.
♥
Jag ska ut och leta frihet
men inte sån man köper här
...och bygga mig en bro som bär mig över haven
till ett annat land
där ska jag kyssa mina bröder och systrar
och vi ska älska varandra
♥
Jag ska ut och leta drömmar
till mitt nya jag
jag har delat upp i högar
- dåligt
och
-bra
jag pussar på det onda
och älskar allting som är gott
och jag har blivit till en helhet
av de gåvor jag fått
♥
"Guldgrävarsång" av Eva Dahlgren
I natt lyser månen så vackert.
Fullmåne.
Magisk måne.
Som förändrar landskapet som den lyser upp...till ett annat land
...till ett spännande land
...ett välbekant men nytt...
...kanske blir det så.
Välbekant men nytt...tjaaaa...vad vet vi?
De som är där vet.
De som är i det magiska fullmånelandet.
Vi är här.
Det är vad vi vet.
Och vi kan göra detta liv här och nu magiskat och spännande.
Men ingenting kan gömma sig i månens avslöjande sken.
Natten är inte svart med gömställen för allt det dolda.
I fullmånen kommer allt fram i nattens ljus, men i en annan form. I en annan skepnad.
Egentligen skulle jag ha varit ute och åkt skidor i fullmånens sken.
Eller vandrat.
Att röra sig i nattens landskap är magiskt och spännande.
Där finns nyanser och dimensioner du inte får fatt på om dagen.
Där finns ett annat liv.
Men natten är för kall.
Kall, klar och underbar.
Jag njuter från insidan.
Av ljuset som omringar hela natten.
Av ljuset som inget mörker rår på.
Av skuggor som visar på nya mönster.
På tal om natt, svart och kanske katt så har jag sett en helt underbar film ikväll.
"Svart katt, vit katt" rekommenderar jag alla som vill ha en annorlunda, underbart absurt galen filmupplevelse.
Men humor, värme, passion och allt.
Med bisarra undertoner och galna upptåg!
God natt...nu ska jag ut och leta drömmar...
...och de två ska bli ett
Bloggarna nedan hör ihop...
Lite olika utgångspunkter men med gemensamma beröringspunkter
Jag tror man förstår dem bättre om man läser dem tillsammans!
Kärt barn har massor av namn + Gud har massor av namn = sant
;-)
Lite olika utgångspunkter men med gemensamma beröringspunkter
Jag tror man förstår dem bättre om man läser dem tillsammans!
Kärt barn har massor av namn + Gud har massor av namn = sant
;-)
Kärt barn har massor av namn
Min lilla drömängel säger min minsta till mig.
"Men så säger man väl inte till en ljuv liten daggdroppe!"
visserligen en replik hon hämtat upp från en film hon nyligen sett, men ändå.
Hon har många namn på mig den lilla ungen...
Det säger också någonting om hur vi ser på människan vi talar till, om och med.
Benämningar kan viska om ett förakt
Benämningar kan göra någon delvis...
Vad vi kallar varandra spelar roll
Det är därför en människa behöver många namn...för att veta att hon hålls kär.
En kär människa har många namn. Många. Många.
Många och vackra.
Tänk efter själv allt du kallar människor du känner varmt för...hur många namn har dina barn? Hur många namn har de du älskar? Hur många namn har den du håller kär?
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min"
Jes 43:1
Du kan känna och veta hur en människa ser på dig, värderar dig, håller dig kär efter vad hon kallar dig.
Vilka namn hon väljer att använda om dig, till dig, med dig.
I söndagens (24/1) evangelietext fick vi möta kvinnan vid Sykars brunn igen. Men nu är det inte mötet med Jesus eller deras samtal om livet och teologi som står i fokus.
Nu är et en berörd kvinna med nytt självförtroende, en upprättad kvinna med ny självkänsla vi möter.
Med stort mod vänder hon tillbaka till det sammanhang som stött ut henne, som visat bort henne och som föraktar henne...
...som kallat henne namn. Ovälkomna. Ovackra. Olyckliga.
Som med sina ord har gjort henne till någon hon bara delvis är.
Som med sina benämningar har tömt henne på människovärde.
Hon gör det därför att Jesus har gett henne ett annat namn.
Ett nytt namn.
Ett vackert namn.
Ett välkommet namn.
Kvinnan vid Sykars brunn går tillbaka till byn och berättar om det som innerst har berört henne.
Om det som fått henne att tro.
Om det som fått henne känna hopp och lust till livet.
Människorna i byn tycks lyssna till henne.
Kanske har hon en annan blick.
Kanske har hon en annan utstrålning.
Men de lyssnar.
Deras nyfikenhet väcks av hennes bubbel, av hennes utstrålning, av hennes energi och av ljuset i hennes öga...
Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå
...och när hennes pappa skämtsamt kastar iväg en retsam kommentar till mig protesterar hon bestämt
"Men så säger man väl inte till en ljuv liten daggdroppe!"
visserligen en replik hon hämtat upp från en film hon nyligen sett, men ändå.
Hon har många namn på mig den lilla ungen...
Vad vi säger till varandra är viktigt.
Vad vi kallar varandra är viktigt.
Det säger också någonting om hur vi ser på människan vi talar till, om och med.
Det säger någonting om vad den människan betyder för oss...
Det vi kallar varandra kan såra
Det vi kallar varandra kan omforma
Benämningar kan skada
Benämningar kan viska om ett förakt
Benämningar kan göra någon delvis...
Vad vi kallar varandra spelar roll
Det är därför en människa behöver många namn...för att veta att hon hålls kär.
En kär människa har många namn. Många. Många.
Många och vackra.
Tänk efter själv allt du kallar människor du känner varmt för...hur många namn har dina barn? Hur många namn har de du älskar? Hur många namn har den du håller kär?
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min"
Jes 43:1
Du kan känna och veta hur en människa ser på dig, värderar dig, håller dig kär efter vad hon kallar dig.
Vilka namn hon väljer att använda om dig, till dig, med dig.
I söndagens (24/1) evangelietext fick vi möta kvinnan vid Sykars brunn igen. Men nu är det inte mötet med Jesus eller deras samtal om livet och teologi som står i fokus.
Nu är et en berörd kvinna med nytt självförtroende, en upprättad kvinna med ny självkänsla vi möter.
Med stort mod vänder hon tillbaka till det sammanhang som stött ut henne, som visat bort henne och som föraktar henne...
...som kallat henne namn. Ovälkomna. Ovackra. Olyckliga.
Som med sina ord har gjort henne till någon hon bara delvis är.
Som med sina benämningar har tömt henne på människovärde.
Hon gör det därför att Jesus har gett henne ett annat namn.
Ett nytt namn.
Ett vackert namn.
Ett välkommet namn.
Kvinnan vid Sykars brunn går tillbaka till byn och berättar om det som innerst har berört henne.
Om det som fått henne att tro.
Om det som fått henne känna hopp och lust till livet.
Människorna i byn tycks lyssna till henne.
Kanske har hon en annan blick.
Kanske har hon en annan utstrålning.
Men de lyssnar.
Deras nyfikenhet väcks av hennes bubbel, av hennes utstrålning, av hennes energi och av ljuset i hennes öga...
Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå
Gud har massor av namn
I SVT har det gått en serie som heter "Guds tre flickor".
Gud spelas av Susanne Reuter som har gör en lysande insats som Gud.
I första avsnittet säger hon...
"Jag ser ut såhär just nu...men jag kan lika gärna vara en brinnande buske eller en gubbe..."
Ja, Gud har många ansikten. Gud har massor av namn.
Jag tror att det är viktigt.
Att Gud har många namn. Många. Många.
Många och vackra.
Att vi hittar många namn för Gud är livsviktigt.
Att vi i vårt begränsande språk, i vår begränsade fantasi, i vårt begränsade livsrum
ändå hittar så många namn för Gud som möjligt.
För att göra Gud större.
För att göra Gud så stor som möjligt.
För att göra Gud tillgänglig.
För att göra Gud så tillgänglig som möjligt.
För så många som möjligt.
Benämningar kan göra någon delvis...
Vad vi kallar Gud spelar roll
I sista avsnittet av "Guds tre flickor" som sändes i lördags kväll så slutade det lite oväntat med att huvudpersonerna inte får som de vill, de vill inte splittras när kommunen bestämmer att de ska gå i olika skolor, men så blir det i alla fall. De tre tonårstjejerna som hängt ihop sedan dagis splittras mot sin vilja. Men i slutet av avsnittet får vi höra röster från olika människor som mött tjejerna efter splittringen och där deras möten har betytt mycket för dem och berört dem på olika sätt...dessa möten hade aldrig skett om inte flickorna hade splittrats.
Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå
Gud i TV serien avslutar med orden:
"Vad var det här för slut tänker ni...ja, ett ganska bra slut tycker jag...
för det är ju så i livet att saker inte alltid blir som man har tänkt sig...
...och tricket är att kunna slappna av ändå
...fast man inte vet vad som ska hända
...det är också då man hör sin inre röst bättre
Var inte rädda...
Om ni vill så kan ni tro på mig,
men ni behöver egentligen bara tro på varandra...
...för där finns jag...
Men en sak kan ni vara säkra på...det är att jag tror på er"
I söndagens text mötte vi människor som tror på varandra.
Någonting hos kvinnan får de andra att tro.
Någonting i hennes berättelse väcker en trovärdighet trots att de föraktat och hånat henne.
Någonting har förändrats.
De tror på hennes berättelse.
De tror på hennes upplevelse.
De tror på den de minst av alla någonsin skulle tro på.
"Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord..."
I slutet av evangeliet säger de till kvinnan:
"Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare"
Gud tror på oss
På dig och på mig
Hon/han/det/vad du vill/det berörande/det tillgängliga/bortom orden...det största...har gett oss vårt namn:-)
Susanne Reuter som Gud i "Guds tre flickor". Har du inte sett serien så finns den på SVTplay t.o.m 16 febr. Se den!!!
Potatis gillar potatis...gott gott gott
När man som bäst behöver det skickar Gud ett tecken
Ett potatistecken!
Den här skulle ha hamnat i kvällens middagssoppa...men vem har hjärta:-)
En vacker potatis!
En hälsning!
Ett tecken!
En kärlekspotatis!!
Efter en tuff dag på många sätt skickar Gud en hälsning såsom bara Gud kan!
Ett potatistecken!
Den här skulle ha hamnat i kvällens middagssoppa...men vem har hjärta:-)
En vacker potatis!
En hälsning!
Ett tecken!
En kärlekspotatis!!
Efter en tuff dag på många sätt skickar Gud en hälsning såsom bara Gud kan!
Alla Pälsmössors dag eller De Stickade Koftornas Söndag
...skulle man kunna tro att det var idag.
I trettio graders kyla var vi ändå några som likt stjärntydrana från Österland sökte oss till den strålande stjärnan.
Som drevs av nyfikenhet och som vågade lämna hemmets trygga varma vrå för att ge oss ut i bitande vinterland med en bil som var så trög så trög trots att motorvärmaren suttit i sedan igår kväll.
Det slog mig vid nattvardsgången att vi nästan alla närvarande hade krupit in i våra stickade koftor idag!
Jupiter och Saturnus i en ovanlig kombination.
I fiskarnas tecken.
Ja, det var tydligen så det var när det där starka skenet uppenbarade sig på himmelen den där natten.
Saturnus och Jupiter i den kombinationen betydde tydligen att en ny härskare, konung, ja kalla det vad du vill var på gång.
I fiskarnas tecken betyder något nytt. Det som inte har varit förut.
Ett barn kommer med det nya.
Med nytt hopp.
Med nytt mod.
Med nytt liv.
Men den här söndagen handlar inte om koftor eller mössor, inte om Jupiter eller Sturnus. Inte om fiskarnas tecken.
Den handlar om människor som vågar uppbrottet.
Uppbrott för ljusets skull.
Uppbrott för det nyas skull.
Uppbrott från trygghet och bekvämlighet rakt ut i det okända...
Den handlar om nyfikenheten som drivkraft. Vad finns det där framme...där stjärnan lyser?
Den handlar om förvissningen som drivkraft. Tecknet betyder något, jag tror på det och jag går...
Det handlar om dåtidens tro som vandrar hand i hand med dåtiden vetenskap.
Allt som hänger ihop i en helhet.
Inte frånskilt.
Inte separerade enheter.
Inte splittrat.
Enhet.
Det handlar om dem som går...fast de inte vet vad som väntar...
Det handlar om dem som vågar ta risken trots att man kan bli lurad.
Det handlar om dem som litar på något större, något bakom, någon bortom men ändå mitt i.
Det handlar om dem som vågar lämna...bryta upp och gå.
Det handlar om dem som vågar ta livet på allvar.
Med nytt mod.
Med nyfikenhet.
Med barnets tillit.
Med tro på att något större, något bakom, något bortom men ändå mitt i.
I trettio graders kyla var vi ändå några som likt stjärntydrana från Österland sökte oss till den strålande stjärnan.
Som drevs av nyfikenhet och som vågade lämna hemmets trygga varma vrå för att ge oss ut i bitande vinterland med en bil som var så trög så trög trots att motorvärmaren suttit i sedan igår kväll.
Det slog mig vid nattvardsgången att vi nästan alla närvarande hade krupit in i våra stickade koftor idag!
Jupiter och Saturnus i en ovanlig kombination.
I fiskarnas tecken.
Ja, det var tydligen så det var när det där starka skenet uppenbarade sig på himmelen den där natten.
Saturnus och Jupiter i den kombinationen betydde tydligen att en ny härskare, konung, ja kalla det vad du vill var på gång.
I fiskarnas tecken betyder något nytt. Det som inte har varit förut.
Ett barn kommer med det nya.
Med nytt hopp.
Med nytt mod.
Med nytt liv.
Men den här söndagen handlar inte om koftor eller mössor, inte om Jupiter eller Sturnus. Inte om fiskarnas tecken.
Den handlar om människor som vågar uppbrottet.
Uppbrott för ljusets skull.
Uppbrott för det nyas skull.
Uppbrott från trygghet och bekvämlighet rakt ut i det okända...
Den handlar om nyfikenheten som drivkraft. Vad finns det där framme...där stjärnan lyser?
Den handlar om förvissningen som drivkraft. Tecknet betyder något, jag tror på det och jag går...
Det handlar om dåtidens tro som vandrar hand i hand med dåtiden vetenskap.
Allt som hänger ihop i en helhet.
Inte frånskilt.
Inte separerade enheter.
Inte splittrat.
Enhet.
Det handlar om dem som går...fast de inte vet vad som väntar...
Det handlar om dem som vågar ta risken trots att man kan bli lurad.
Det handlar om dem som litar på något större, något bakom, någon bortom men ändå mitt i.
Det handlar om dem som vågar lämna...bryta upp och gå.
Det handlar om dem som vågar ta livet på allvar.
Med nytt mod.
Med nyfikenhet.
Med barnets tillit.
Med tro på att något större, något bakom, något bortom men ändå mitt i.
Maria Magdalena och de sju demonerna
Det berättas Lukasevangeliet att Jesus driver ut sju demoner ur Maria Magdalena.
Jag skrev en betraktelse om det 1997.
Den hittar jag inte just nu, men jag minns hur jag tänkte...så de får bli en ny version, en 2010 version med ytterligare 13 års Annaerfarenhet av att vara människa, kvinna, kristen och att arbeta som präst i Svenska kyrkan.
"Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds Rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar"
Luk 8:1-3
Jag har alltid föreställt mig Maria Magdalena som en självständig kvinna som valde att gå sina egna vägar.
En kvinna med en otrolig utstrålning och glimt i ögat.
En kvinna med ett stort och varmt hjärta som hon valde att följa även om konsekvenserna ibland blev smärtsamma för henne.
En kvinna som bröt invanda mönster och traditioner.
En kvinna som inte var som alla andra och som inte ville vara som alla andra.
En kvinna som inte ville leva såsom det förväntades av henne.
En kvinna som inte ville leva såsom alla runt omkring hade hoppas att hon skulle leva...
Vad gör man med en sådan kvinna?
Hur hanterar omgivningarna henne och hennes val?
Det korrekta hade ju varit att gifta sig, stanna hemma, föda barn, ta hand om kon och geten, se efter mor och svärmor, ha maten tillredd när maken kom hem från ängarna efter att ha vallat fåren, stanna i hembyn, gå och hämta vatten och samspråka med de andra mammorna i byn, lungt, behärskat, stilla och tryggt...
...men vad gör hon, den vilda, den oregerliga, det bångstyriga yrvädrat?
Hon gifter sig inte som man ska...och när hon möter en främmande man som befriar henne från de sju demoner som håller på att slå klorna i henne så bryter hon upp och går med honom. Hon stannar inte i hembyn...
En ensam kvinna.
På vandring.
För att lyssna.
För att lära.
För att hon älskar.
För att hon har hittat en annan sanning.
För att hon vill leva ett annat liv.
För att hon älskar äventyret.
För att hon vill utmana rädslan.
För att nyfikenheten blev för stor...
Vad var det för demoner som höll på att sätta sig i sinne
i kropp
i själ
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera det annorlunda, det som går över gränser, det som inte passar in, det som är udda...
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera en stark, strålande, vacker kvinna som vet vad hon vill...som vet vart hon är på väg, som lyssnar inåt...
...det är att viska föraktfullt i skydd av mörkret...
- hon är nog en...
- hon måste vara en...
- stackars hennes mamma...en sådan dotter som...
- hon...hon tror att hon är något...men jag vet jag...ska jag berätta vad jag tror jag såg...ska jag berätta vad jag tror jag vet...
...elakheter...spydigheter...ord som fräter i en själ även om den är stark...ord som hackar ner, tar bit för bit...förkrymper och förminskar...
...gnager in i sinne..."jag är nog fel jag...ändå"...."jag kan inte"...."jag är inte stark nog"
...gnager in i själ..."jag är ingenting värd"..."jag duger inte"
...gnager in i kropp...trötthetens förlamande utmattning...
Då mötte hon Jesus som såg rakt in i hennes själadjup.
Med ögon så intesiva, så milda, så vackra såg han
Ensamheten
Tröttheten
Sorgen
och han tog hennes händer i sina händer...hon kände värmen sprida sig i hela kroppen, han satte sin mun mot hennes panna, kysste den och viskade...
- Lämna henne. Lämna henne nu, ni demoner som äter henne från insidan. Låt henne vara. Ge henne frid.
Detta sa han till sju demoner
Demonen som sa
"Var inte så glad...du stör med din charm och din upprymdhet...behärska dig!"
Demonen som sa
"Låt alla de onda och elaka orden tränga sig in i ditt hjärta och förgifta det...bli bitter kvinna!"
Denomen som sa
"Lyssna till elakheterna och lögnerna...och sedan anpassar du dig efter dem...om de säger att du är usel så är du usel, tro på orden de säger...du är ingenting värd"
Demonen som sa
"Du kan ingenting"
Demonen som sa
"Låt de elaka och onda orden stanna i ditt sinne och förgifta även sin tunga...spotta tillbaka på dem...ännu elakare ord!"
Demonen som sa
"Kärlek är ingenting att bygga på...följ honom inte!"
Demonen som sa
"Ja, stark är du då inte kvinna...du kommer aldrig att klara det här, du vågar inte...du kan inte gå din egen väg"
...och hon följde honom...ända in döden gick hon med honom.
Hon följde sitt hjärta.
Hon följde sitt mod.
Hon följde sin befriare och livgivare.
Hon levde sitt liv.
Jag skrev en betraktelse om det 1997.
Den hittar jag inte just nu, men jag minns hur jag tänkte...så de får bli en ny version, en 2010 version med ytterligare 13 års Annaerfarenhet av att vara människa, kvinna, kristen och att arbeta som präst i Svenska kyrkan.
"Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds Rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar"
Luk 8:1-3
Jag har alltid föreställt mig Maria Magdalena som en självständig kvinna som valde att gå sina egna vägar.
En kvinna med en otrolig utstrålning och glimt i ögat.
En kvinna med ett stort och varmt hjärta som hon valde att följa även om konsekvenserna ibland blev smärtsamma för henne.
En kvinna som bröt invanda mönster och traditioner.
En kvinna som inte var som alla andra och som inte ville vara som alla andra.
En kvinna som inte ville leva såsom det förväntades av henne.
En kvinna som inte ville leva såsom alla runt omkring hade hoppas att hon skulle leva...
Vad gör man med en sådan kvinna?
Hur hanterar omgivningarna henne och hennes val?
Det korrekta hade ju varit att gifta sig, stanna hemma, föda barn, ta hand om kon och geten, se efter mor och svärmor, ha maten tillredd när maken kom hem från ängarna efter att ha vallat fåren, stanna i hembyn, gå och hämta vatten och samspråka med de andra mammorna i byn, lungt, behärskat, stilla och tryggt...
...men vad gör hon, den vilda, den oregerliga, det bångstyriga yrvädrat?
Hon gifter sig inte som man ska...och när hon möter en främmande man som befriar henne från de sju demoner som håller på att slå klorna i henne så bryter hon upp och går med honom. Hon stannar inte i hembyn...
En ensam kvinna.
På vandring.
För att lyssna.
För att lära.
För att hon älskar.
För att hon har hittat en annan sanning.
För att hon vill leva ett annat liv.
För att hon älskar äventyret.
För att hon vill utmana rädslan.
För att nyfikenheten blev för stor...
Vad var det för demoner som höll på att sätta sig i sinne
i kropp
i själ
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera det annorlunda, det som går över gränser, det som inte passar in, det som är udda...
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera en stark, strålande, vacker kvinna som vet vad hon vill...som vet vart hon är på väg, som lyssnar inåt...
...det är att viska föraktfullt i skydd av mörkret...
- hon är nog en...
- hon måste vara en...
- stackars hennes mamma...en sådan dotter som...
- hon...hon tror att hon är något...men jag vet jag...ska jag berätta vad jag tror jag såg...ska jag berätta vad jag tror jag vet...
...elakheter...spydigheter...ord som fräter i en själ även om den är stark...ord som hackar ner, tar bit för bit...förkrymper och förminskar...
...gnager in i sinne..."jag är nog fel jag...ändå"...."jag kan inte"...."jag är inte stark nog"
...gnager in i själ..."jag är ingenting värd"..."jag duger inte"
...gnager in i kropp...trötthetens förlamande utmattning...
Då mötte hon Jesus som såg rakt in i hennes själadjup.
Med ögon så intesiva, så milda, så vackra såg han
Ensamheten
Tröttheten
Sorgen
och han tog hennes händer i sina händer...hon kände värmen sprida sig i hela kroppen, han satte sin mun mot hennes panna, kysste den och viskade...
- Lämna henne. Lämna henne nu, ni demoner som äter henne från insidan. Låt henne vara. Ge henne frid.
Detta sa han till sju demoner
Demonen som sa
"Var inte så glad...du stör med din charm och din upprymdhet...behärska dig!"
Demonen som sa
"Låt alla de onda och elaka orden tränga sig in i ditt hjärta och förgifta det...bli bitter kvinna!"
Denomen som sa
"Lyssna till elakheterna och lögnerna...och sedan anpassar du dig efter dem...om de säger att du är usel så är du usel, tro på orden de säger...du är ingenting värd"
Demonen som sa
"Du kan ingenting"
Demonen som sa
"Låt de elaka och onda orden stanna i ditt sinne och förgifta även sin tunga...spotta tillbaka på dem...ännu elakare ord!"
Demonen som sa
"Kärlek är ingenting att bygga på...följ honom inte!"
Demonen som sa
"Ja, stark är du då inte kvinna...du kommer aldrig att klara det här, du vågar inte...du kan inte gå din egen väg"
...och hon följde honom...ända in döden gick hon med honom.
Hon följde sitt hjärta.
Hon följde sitt mod.
Hon följde sin befriare och livgivare.
Hon levde sitt liv.
Maria Magdalenas sång
Här är Maria Magdalenas sång ur Jesus Christ Superstar...tolkad av min favorit såklart...
.
.
Varsågoda, här är Sinéad O´Connor, som sjunger den med en känsla som få kan uppbringa...njut!!
.
.
http://www.youtube.com/watch?v=lgKb7-YC9lI
.
.
I don't know how to love him
What to do, how to move him
I've been changed, yes really changed
In these past few days
When I've seen myself
I seem like someone else
I don't know how to take this
I don't see why he moves me
He's a man
He's just a man
And I've had so many
Men before
In very many ways
He's just one more
Should I bring him down
Should I scream and shout
Should I speak of love
Let my feelings out?
I never thought I'd come to this
What's it all about?
Don't you think it's rather funny
I should be in this position?
I'm the one
Who's always been
So calm so cool
No lover's fool
Running every show
He scares me so
I never thought I'd come to this
What's it all about?
Yet
If he said he loved me
I'd be lost
I'd be frightened
I couldn't cope
Just couldn't cope
I'd turn my head
I'd back away
I wouldn't want to know
He scares me so
I want him so
I love him so
What to do, how to move him
I've been changed, yes really changed
In these past few days
When I've seen myself
I seem like someone else
I don't know how to take this
I don't see why he moves me
He's a man
He's just a man
And I've had so many
Men before
In very many ways
He's just one more
Should I bring him down
Should I scream and shout
Should I speak of love
Let my feelings out?
I never thought I'd come to this
What's it all about?
Don't you think it's rather funny
I should be in this position?
I'm the one
Who's always been
So calm so cool
No lover's fool
Running every show
He scares me so
I never thought I'd come to this
What's it all about?
Yet
If he said he loved me
I'd be lost
I'd be frightened
I couldn't cope
Just couldn't cope
I'd turn my head
I'd back away
I wouldn't want to know
He scares me so
I want him so
I love him so
Maria Magdalena och det röda ägget
Legenden säger att hon gav sig ut i världen för att berätta...
.
.
precis så som Jesus hade bett henne göra.
.
.
Ut i den osäkra verkligheten begav hon sig, rak i ryggen och med en dåres envishet och visshet.
Orädd och nyfiken.
Stolt och utvald.
.
.
Hon kom till Kejsaren på självaste årsdagen för Jesu uppståndelse.
På något sätt som vi inte kan förstå tog hon sig in till Kejsaren och där fick hon berätta fritt och vitt om sina upplevelser
.
.
Men Kejsaren hånlog och skrattade åt henne.
"Skulle en man kunna uppstå från döden...för Guds kärlek till människorna och världens skull...och skulle denna människa vara son till en enda Gud"
Det var det fånigaste...
Så enfaldigt...
.
.
Kejsarens skratt rullar i stenvalven i palatset.
.
.
Så får han tag på ett ägg, håller upp det och säger till Maria Magdalena...
"Om allt du berättar för mig är sant så ska det här ägget färgas rött i min hand"
Ägget i Kejsarens hand byter sakta färg tills hela ägget färgats rött som blod.
.
.
Maria Magdalena ler
Nu är det hennes leende som ljudlöst smyger runt i stenvalven i palatset
Hennes sanning
Hennes berättelse rister i varje stenblock i Rom
.
.
Ägget har färgats rött som Jesu blod färgade världen röd
.
.
Än idag är röda ägg en tradition i den ortodoxa delen av kristenheten.
Jag har letet en ikon med Maria Magdalena och ett rött ägg i många många år nu men fortfarande inte hittat någon...men en dag så vet jag att jag kommer att ha en sådan ikon.
.
.
Legenden är fritt återgiven från berättelser jag bara hört mutligen...jag har broderat ut texten lite...den friheten tog jag mig:-)
Maria Magdalena
Maria Magdalena var en av kvinnorna som modigt och trotsigt stod kvar när Jesus korsfästes.
I en av de farligast situationerna i livet, väljer hon att inte vika undan för de krafter som vill splittra, söndra och få människor att tvivla.
Där står hon med fara för sitt eget liv.
För att hon följer sitt hjärta.
För att hon är orubbligt lojal.
För att hon har en stark tro.
På Gud, på Guds son Jesus, på det goda, på rättvisa och på sanning.
Jesus väljer att visa sig för henne som den förste som får möta den uppståndne Kristus.
Han väljer att ge henne uppdraget att "gå ut och berätta..."
Han sänder henne.
Med det största budskapet...
med den största tilliten...
med den största kärleken...
med den mest fantastiska berättelsen av dem alla...
med det största förtroendet sände han henne.
Hon tecknade ner sitt evangelium.
Evangeliet enligt Maria Magdalena hittades i Oxyrhynchus i norra Egypten 1896
Just denna skrift var skriven på koptiska på 400 talet...där fanns också ett papyrusfragment av en text från andra århundradet
Originaltexten var förmodligen skriven första århundradet och på grekiska.
Maria nämns också i andra evangelier och skrifter som en viktig person i den tidiga kristna kyrkan.
...och så sägs det att hon gav sig ut i världen för att förkunna evangeliet, evangeliet enligt Maria Magdalena, om Jesus Kristus...en man som hon fick möta, leva nära och som förändrade hela hennes liv.
Hon berättade på sitt sätt.
Utifrån sina erfarenheter.
På sitt språk...med sina ord...med sina berättelser...
...hon kanske inte sa allt?
...hon kanske bevarade något litet i sitt hjärta?
...hon kanske inte delade sitt innersta rum med någon annan?
Vad som än hände så är och förblir hon en modig, stolt och härlig förebild...
En kvinna som slog sig in oh tog plats på oväntade och omöjliga arenor.
En kvinna med sådan kraft att det inte gick att nonchalera henne.
En kvinna med sådan utstrålning att världen bländades.
En kvinna med en sådan tro att inget kunde ta den ifrån henne.
Enligt legenden dog hon i Aix-en-Provance eller Saint Maxime och hennes reliker togs till Vezeley.
Källor:
Matt 27:55 f, joh 19:25, Matt 27:57, Matt 16:9 och Joh 20:11ff.
www.wikipedia.org
www.opusdei.se
samt min egen fantasi:-)
