Maria Magdalena och de sju demonerna
Det berättas Lukasevangeliet att Jesus driver ut sju demoner ur Maria Magdalena.
Jag skrev en betraktelse om det 1997.
Den hittar jag inte just nu, men jag minns hur jag tänkte...så de får bli en ny version, en 2010 version med ytterligare 13 års Annaerfarenhet av att vara människa, kvinna, kristen och att arbeta som präst i Svenska kyrkan.
"Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds Rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar"
Luk 8:1-3
Jag har alltid föreställt mig Maria Magdalena som en självständig kvinna som valde att gå sina egna vägar.
En kvinna med en otrolig utstrålning och glimt i ögat.
En kvinna med ett stort och varmt hjärta som hon valde att följa även om konsekvenserna ibland blev smärtsamma för henne.
En kvinna som bröt invanda mönster och traditioner.
En kvinna som inte var som alla andra och som inte ville vara som alla andra.
En kvinna som inte ville leva såsom det förväntades av henne.
En kvinna som inte ville leva såsom alla runt omkring hade hoppas att hon skulle leva...
Vad gör man med en sådan kvinna?
Hur hanterar omgivningarna henne och hennes val?
Det korrekta hade ju varit att gifta sig, stanna hemma, föda barn, ta hand om kon och geten, se efter mor och svärmor, ha maten tillredd när maken kom hem från ängarna efter att ha vallat fåren, stanna i hembyn, gå och hämta vatten och samspråka med de andra mammorna i byn, lungt, behärskat, stilla och tryggt...
...men vad gör hon, den vilda, den oregerliga, det bångstyriga yrvädrat?
Hon gifter sig inte som man ska...och när hon möter en främmande man som befriar henne från de sju demoner som håller på att slå klorna i henne så bryter hon upp och går med honom. Hon stannar inte i hembyn...
En ensam kvinna.
På vandring.
För att lyssna.
För att lära.
För att hon älskar.
För att hon har hittat en annan sanning.
För att hon vill leva ett annat liv.
För att hon älskar äventyret.
För att hon vill utmana rädslan.
För att nyfikenheten blev för stor...
Vad var det för demoner som höll på att sätta sig i sinne
i kropp
i själ
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera det annorlunda, det som går över gränser, det som inte passar in, det som är udda...
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera en stark, strålande, vacker kvinna som vet vad hon vill...som vet vart hon är på väg, som lyssnar inåt...
...det är att viska föraktfullt i skydd av mörkret...
- hon är nog en...
- hon måste vara en...
- stackars hennes mamma...en sådan dotter som...
- hon...hon tror att hon är något...men jag vet jag...ska jag berätta vad jag tror jag såg...ska jag berätta vad jag tror jag vet...
...elakheter...spydigheter...ord som fräter i en själ även om den är stark...ord som hackar ner, tar bit för bit...förkrymper och förminskar...
...gnager in i sinne..."jag är nog fel jag...ändå"...."jag kan inte"...."jag är inte stark nog"
...gnager in i själ..."jag är ingenting värd"..."jag duger inte"
...gnager in i kropp...trötthetens förlamande utmattning...
Då mötte hon Jesus som såg rakt in i hennes själadjup.
Med ögon så intesiva, så milda, så vackra såg han
Ensamheten
Tröttheten
Sorgen
och han tog hennes händer i sina händer...hon kände värmen sprida sig i hela kroppen, han satte sin mun mot hennes panna, kysste den och viskade...
- Lämna henne. Lämna henne nu, ni demoner som äter henne från insidan. Låt henne vara. Ge henne frid.
Detta sa han till sju demoner
Demonen som sa
"Var inte så glad...du stör med din charm och din upprymdhet...behärska dig!"
Demonen som sa
"Låt alla de onda och elaka orden tränga sig in i ditt hjärta och förgifta det...bli bitter kvinna!"
Denomen som sa
"Lyssna till elakheterna och lögnerna...och sedan anpassar du dig efter dem...om de säger att du är usel så är du usel, tro på orden de säger...du är ingenting värd"
Demonen som sa
"Du kan ingenting"
Demonen som sa
"Låt de elaka och onda orden stanna i ditt sinne och förgifta även sin tunga...spotta tillbaka på dem...ännu elakare ord!"
Demonen som sa
"Kärlek är ingenting att bygga på...följ honom inte!"
Demonen som sa
"Ja, stark är du då inte kvinna...du kommer aldrig att klara det här, du vågar inte...du kan inte gå din egen väg"
...och hon följde honom...ända in döden gick hon med honom.
Hon följde sitt hjärta.
Hon följde sitt mod.
Hon följde sin befriare och livgivare.
Hon levde sitt liv.
Jag skrev en betraktelse om det 1997.
Den hittar jag inte just nu, men jag minns hur jag tänkte...så de får bli en ny version, en 2010 version med ytterligare 13 års Annaerfarenhet av att vara människa, kvinna, kristen och att arbeta som präst i Svenska kyrkan.
"Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds Rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar"
Luk 8:1-3
Jag har alltid föreställt mig Maria Magdalena som en självständig kvinna som valde att gå sina egna vägar.
En kvinna med en otrolig utstrålning och glimt i ögat.
En kvinna med ett stort och varmt hjärta som hon valde att följa även om konsekvenserna ibland blev smärtsamma för henne.
En kvinna som bröt invanda mönster och traditioner.
En kvinna som inte var som alla andra och som inte ville vara som alla andra.
En kvinna som inte ville leva såsom det förväntades av henne.
En kvinna som inte ville leva såsom alla runt omkring hade hoppas att hon skulle leva...
Vad gör man med en sådan kvinna?
Hur hanterar omgivningarna henne och hennes val?
Det korrekta hade ju varit att gifta sig, stanna hemma, föda barn, ta hand om kon och geten, se efter mor och svärmor, ha maten tillredd när maken kom hem från ängarna efter att ha vallat fåren, stanna i hembyn, gå och hämta vatten och samspråka med de andra mammorna i byn, lungt, behärskat, stilla och tryggt...
...men vad gör hon, den vilda, den oregerliga, det bångstyriga yrvädrat?
Hon gifter sig inte som man ska...och när hon möter en främmande man som befriar henne från de sju demoner som håller på att slå klorna i henne så bryter hon upp och går med honom. Hon stannar inte i hembyn...
En ensam kvinna.
På vandring.
För att lyssna.
För att lära.
För att hon älskar.
För att hon har hittat en annan sanning.
För att hon vill leva ett annat liv.
För att hon älskar äventyret.
För att hon vill utmana rädslan.
För att nyfikenheten blev för stor...
Vad var det för demoner som höll på att sätta sig i sinne
i kropp
i själ
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera det annorlunda, det som går över gränser, det som inte passar in, det som är udda...
Jo, jag tänker att omvärldens sätt att hantera en stark, strålande, vacker kvinna som vet vad hon vill...som vet vart hon är på väg, som lyssnar inåt...
...det är att viska föraktfullt i skydd av mörkret...
- hon är nog en...
- hon måste vara en...
- stackars hennes mamma...en sådan dotter som...
- hon...hon tror att hon är något...men jag vet jag...ska jag berätta vad jag tror jag såg...ska jag berätta vad jag tror jag vet...
...elakheter...spydigheter...ord som fräter i en själ även om den är stark...ord som hackar ner, tar bit för bit...förkrymper och förminskar...
...gnager in i sinne..."jag är nog fel jag...ändå"...."jag kan inte"...."jag är inte stark nog"
...gnager in i själ..."jag är ingenting värd"..."jag duger inte"
...gnager in i kropp...trötthetens förlamande utmattning...
Då mötte hon Jesus som såg rakt in i hennes själadjup.
Med ögon så intesiva, så milda, så vackra såg han
Ensamheten
Tröttheten
Sorgen
och han tog hennes händer i sina händer...hon kände värmen sprida sig i hela kroppen, han satte sin mun mot hennes panna, kysste den och viskade...
- Lämna henne. Lämna henne nu, ni demoner som äter henne från insidan. Låt henne vara. Ge henne frid.
Detta sa han till sju demoner
Demonen som sa
"Var inte så glad...du stör med din charm och din upprymdhet...behärska dig!"
Demonen som sa
"Låt alla de onda och elaka orden tränga sig in i ditt hjärta och förgifta det...bli bitter kvinna!"
Denomen som sa
"Lyssna till elakheterna och lögnerna...och sedan anpassar du dig efter dem...om de säger att du är usel så är du usel, tro på orden de säger...du är ingenting värd"
Demonen som sa
"Du kan ingenting"
Demonen som sa
"Låt de elaka och onda orden stanna i ditt sinne och förgifta även sin tunga...spotta tillbaka på dem...ännu elakare ord!"
Demonen som sa
"Kärlek är ingenting att bygga på...följ honom inte!"
Demonen som sa
"Ja, stark är du då inte kvinna...du kommer aldrig att klara det här, du vågar inte...du kan inte gå din egen väg"
...och hon följde honom...ända in döden gick hon med honom.
Hon följde sitt hjärta.
Hon följde sitt mod.
Hon följde sin befriare och livgivare.
Hon levde sitt liv.
Kommentarer
Trackback
