Natten som möter dagen i ljuset
Midsommarafton och midsommar natt...natten som möter dagen i ljuset...
...och vi ska hoppa över gärdesgårdar och vi ska plocka blommor, sju stycken under kudden...sedan ska vi drömma om allt det som ska bli.
Men innan vi gör det så ska vi öppna hjärtats dörr och gå igenom grinden till det som var...
Allt det goda jag har fått ta emot.
Det som blev riktigt och rätt.
Möten med människor som har gett intryck, berikat, tillfört livet dimensioner...kanske till och med förändrat mitt liv?!
Orden som jag aldrig glömmer...
Omtanke, vänskap och kärlek...
Blommor på livets äng som sprider skönhet och doft i mitt liv.
Det som har format mig till den jag är idag.
Det som jag med stolthet bär med mig in i nuet och framtiden.
Men det finns också en grind som inte är så lätt att öppna.
In till en äng där allt stannat upp i hårt slutna knoppar.
Blommor som frosten bet sönder.
Mörkret som fick livet att vissna.
Det gör ont det är smärtsamt...men också en del av mig.
Den här ängen har också format mig och jag måste, fast det är jobbigt, försonas med allt som är på den ängen också...
Jag tänker att de här ängarna behöver jag känna till för att kunna gå in på nuets äng och sedan hoppa över gärdesgården till framtidens äng. Det som ska bli...
Hur kan de sju blommornas dröm bli sann?
Ja...kanske genom att vi känner vår dåäng och nuäng och vet hur vi vill plantera vår bliäng...kanske??!
Vilka frön vill jag plantera på drömmens äng?
Vilka blommor ska få växa där?
Vad ska ängen dofta?
Vilka färger ska få lysa?
...och min förhoppning är såklart att blommorna, doften, färgen och glädjen kan ge en glimt av Gud...
Att man på min äng kan ana att mitt liv är en lovsång till Gud som håller mig i sin hand och blåser själva livet in i mig.
Betraktelse i midnattsmässan Hornberga kapell midsommar 2009
Stax utanför Ponferrada mellan bergen i Norra Spanien
...och vi ska hoppa över gärdesgårdar och vi ska plocka blommor, sju stycken under kudden...sedan ska vi drömma om allt det som ska bli.
Men innan vi gör det så ska vi öppna hjärtats dörr och gå igenom grinden till det som var...
Allt det goda jag har fått ta emot.
Det som blev riktigt och rätt.
Möten med människor som har gett intryck, berikat, tillfört livet dimensioner...kanske till och med förändrat mitt liv?!
Orden som jag aldrig glömmer...
Omtanke, vänskap och kärlek...
Blommor på livets äng som sprider skönhet och doft i mitt liv.
Det som har format mig till den jag är idag.
Det som jag med stolthet bär med mig in i nuet och framtiden.
Men det finns också en grind som inte är så lätt att öppna.
In till en äng där allt stannat upp i hårt slutna knoppar.
Blommor som frosten bet sönder.
Mörkret som fick livet att vissna.
Det gör ont det är smärtsamt...men också en del av mig.
Den här ängen har också format mig och jag måste, fast det är jobbigt, försonas med allt som är på den ängen också...
Jag tänker att de här ängarna behöver jag känna till för att kunna gå in på nuets äng och sedan hoppa över gärdesgården till framtidens äng. Det som ska bli...
Hur kan de sju blommornas dröm bli sann?
Ja...kanske genom att vi känner vår dåäng och nuäng och vet hur vi vill plantera vår bliäng...kanske??!
Vilka frön vill jag plantera på drömmens äng?
Vilka blommor ska få växa där?
Vad ska ängen dofta?
Vilka färger ska få lysa?
...och min förhoppning är såklart att blommorna, doften, färgen och glädjen kan ge en glimt av Gud...
Att man på min äng kan ana att mitt liv är en lovsång till Gud som håller mig i sin hand och blåser själva livet in i mig.
Betraktelse i midnattsmässan Hornberga kapell midsommar 2009
Stax utanför Ponferrada mellan bergen i Norra Spanien
Gott och blandat
När jag vandrade in i Santiago, med 81 mil i benen strömmade tårarna lika mycket som regnet nedför mina kinder.
Men molnen sprack upp och solen kom mig till mötes.
Allt rymdes i en liten kropp den stunden.
Glad men samtidigt ledsen.
Stolt men samtidigt ödmjuk.
Lycklig men samtidigt vemodig.
Stark men samtidigt svag.
Modig men samtidigt rädd.
En resa är över. Men det finns massor av resor att göra i livet.
En dröm blir bara sann om du gör den sann.
Livet blir bara levt om du lever det.
Valen blir bara gjorda om du gör dem.
Hur livet ska bli och levas bestämmer vi själv. Vilken människa vi vill vara bestämmer vi själva.
Om vi vågar lyssna...på hjärtat...om vi vågar lita...på Gud
...och du, du går med Gud! Alltid!
Vaya Con Dios
Men molnen sprack upp och solen kom mig till mötes.
Allt rymdes i en liten kropp den stunden.
Glad men samtidigt ledsen.
Stolt men samtidigt ödmjuk.
Lycklig men samtidigt vemodig.
Stark men samtidigt svag.
Modig men samtidigt rädd.
En resa är över. Men det finns massor av resor att göra i livet.
En dröm blir bara sann om du gör den sann.
Livet blir bara levt om du lever det.
Valen blir bara gjorda om du gör dem.
Hur livet ska bli och levas bestämmer vi själv. Vilken människa vi vill vara bestämmer vi själva.
Om vi vågar lyssna...på hjärtat...om vi vågar lita...på Gud
...och du, du går med Gud! Alltid!
Vaya Con Dios
Visdomsord på vägen
Nu har det varit tyst på bloggen ett tag.
Det beror på att jag har varit borta från verklighetens land i nästan 6 veckor...
...eller så har jag varit i verklighetens land i nästan 6 veckor...
...man vet aldrig så noga
Jag har vandrat Jakobsleden från Frankrike och in i Spanien, genom norra Spanien och ut mot kusten.
Först till Santiago de Compostela och sedan vidare till Finisterre...jordens ände:-)
Jag kommer dela med mig av tankar från resan framöver.
Här kommer några visdomsord som någon skrivit ner under resans gång och som jag hittade på en papperslapp
DANCE
as though no one is watching you
LOVE
as though you have never been hurt before
SING
as though no one can hear you
LIVE
as though heaven is on earth
Katedralen i Santiago de Compostela
Det beror på att jag har varit borta från verklighetens land i nästan 6 veckor...
...eller så har jag varit i verklighetens land i nästan 6 veckor...
...man vet aldrig så noga
Jag har vandrat Jakobsleden från Frankrike och in i Spanien, genom norra Spanien och ut mot kusten.
Först till Santiago de Compostela och sedan vidare till Finisterre...jordens ände:-)
Jag kommer dela med mig av tankar från resan framöver.
Här kommer några visdomsord som någon skrivit ner under resans gång och som jag hittade på en papperslapp
DANCE
as though no one is watching you
LOVE
as though you have never been hurt before
SING
as though no one can hear you
LIVE
as though heaven is on earth
Katedralen i Santiago de Compostela
