Somewhere over the rainbow

En bitande kall vinterdag när solen bara orkar upp en bit på himmelen och ger oss av sitt bleka midvintersken upplever jag ett underbart fenomen som jag aldrig har sett förut.

Det har varit en lång och varm höst som har övergått i en mild vinter tills nu, och det gör att sjön inte har hunnit lägga sig ännu.

Jag pysslar i köket, håller mig helst inomhus i kylan, lägger in ved i kakelugnen och tittar ut över sjön.

Då får jag se den...

En magiskt vacker regnbåge som reser sig rakt upp ur vattnet och spikrakt rätt upp i himmelen.

I 25 graders kyla, en blek midvintersol tillsammans med vattenånga som håller på att bli till is.

Förunderligt och sällsamt.

Vackert och magiskt.

Så tacksam för att jag fick se och uppleva detta märkliga!






Bilden är hämtad från Garcya.us/blog


Där fanns alla färgerna...alla livets färger...det mörka och det ljusa...alla färger i min värld.

Blålila nyanser för alla drömmarna...för all längtan...väntan...för allt det som kanske blir...för allt hopp...för all min tro

Röda nyanser för all kärlek, all lust, all passion, all hetta som bor i kropp och själ.

Gula nyanser för alla guldkanter, alla solsken, alla vackra leenden och alla god ord.

Gröna nyanser för växandets växlingar i mitt liv och i min tro.

mörka skuggstråk för det som gör ont, för det som inte blev...för det som försvann...för det som slocknade...för  ord som inte borde blivit sagda...för växtvärk, tomhet...för mina stängda dörrar mot livets mitt...

...allt det som också hör livet till...


Silverglitter mitt i alla färger...en Gud som bor i allt...en sprakande Gud..ett Gudsprisma

Ett gigantiskt prisma som hjälper mig sätta perspektiv på saker och ting i mitt liv.

Som hjälper mig se andra dimensioner...andra skiftningar och andra färger.

Som hjälper mig vila i mina färger.

Som låter mig se så mycket mer.

Som låter mig uppleva så mycket mer.


En Gud som ger oss löftets båge...fast i det här fallet var det en pelare...en löftespelare

En löftespelare som förbinder himmel och jord i en evig gemenskap

En löftespelare som viskar i tysta vinternatten..."jodå...jag är med dig...alla dagar...alla nätter...tills din tid i den här tiden tar slut...sen blir jag kvar i dig i den eviga tiden"

Någonstans...högt ovanför regnbågen...finns ett land som jag bara hört talas om i barnets sång

Någonstans...högt ovanför regnbågen...är himlarna blå...och alla drömmar du vågar drömma...de blir verkligen sanna


Somewhere over the rainbow
Way up high,
There's a land that I heard of
Once in a lullaby.

Somewhere over the rainbow
Skies are blue,
And the dreams that you dare to dream
Really do come true.

 

Nu är det bitande kallt ute igen men nu har sjön dragit på sig sitt täcke av is så nu blir det inte någon magisk regnbåge för mig att se...

Nu finns bara här och nu i den magiska verklighetens land!


Kodat

Svt sände "Da Vinci koden" härom kvällen.

En film baserat på en bok som fick stora delar av kyrkvärlden att gå i taket av frustration...aaaugh...

...men varför?

Den frågan ställde jag mig redan då?

Vad var det som var så farligt, så hemskt, så frustrerande...


Boken och filmen är fullspäckad med myter, koder, anagram, kabbalistik ...allt det som lockar människor, kittlar sinnet och väcker vår nyfikenhet.

Det som betyder mer och bortom det vi ser , anar, vet och förstår...


Lockar...inspirerar...gäckar...får oss att vilja veta mer...mer...mer...

http://tothewire.files.wordpress.com/2008/12/normal_the_da_vinci_code.jpg


Det mest utmanande i boken, filmen, myten, berättelsen, legenden är nog ändå...skulle jag gissa...två påståenden...

Att Jesus skulle ha haft sex

Att en kvinna skulle ha haft avgörande betydelse


För människor som bygger tro på strukturer, hierarkier, makt och begär är detta helt livsfarliga påståenden.

För människor som bygger tro på hjärtats glädje är detta helt livgivande påståenden.


En Gud som är som du och jag.

En Gud som använder sig av en människa...oavsett kön, ställning i samhället, färg på huden eller sexuell läggning.

En Gud som bor inom dig och mig.

En Gud som lever med oss.


De allra svårast koderna lever vi nog med dagligen utan talmysterier, bokstäver som kan svängas hit och dit och allt det där...
svårast är nog att koda vårt eget liv, förstå tveggade meningar och förstå vad människor egentligen menar när de säger saker, förstå vad vi själva vill och inte vill och all dubbelhet som finns inom oss och i andra!
Det är en utmaning det!
Förhoppningsvis kan vi förhålla oss till det lika nyfiket, lika intresserat och fascinerat till vårat eget liv som vi förhåller oss till myten, sagan och berättelsen...
Livet är spännande!
Det livet bjuder på är också spännande!
Det finns något nytt att lära i allt, det finns något djupare och bortom i allt, det finns det som bara kan anas i allt...
också i mitt liv:-)

Den inre resan till livets mitt lockar, inspirerar och gäckar!



Maria Magdalena har fascinerat mig i årtionden. Jag har skrivit om henne och lovar att återkomma med en alldeles egen bloggsida om hennes person och liv, om legender och myter kring denna mystiska kvinna!


Imorgon är det nyårsbön.

Då ska vi ägna oss åt lite kabbalistik i gudstjänsten.

Sigge, organist, kommer att spela J.S.Bachs nyårskoral "Das alte Jahr vergangen ist" som har 12 takter och 365 toner.

Bach som tydligan älskade talmystik i alla dess former!


Ett riktigt gott nytt år tillönskas er alla!









RSS 2.0