Välkommen till café Lite av varje

På café Lite av varje finns det bara udda, spruckna och skeva koppar...precis så som vi människor är. Med rosor eller styvmorsvioler på kopparna och faten. Så där lite gammaldags. Med charm och hjärta.

På hopplockade stolar, bänkar och bord fikar man ute i solen till fåglarnas musik. I stillheten hittar människorna där en liten stund då livet kan ta paus. En liten stund då himmel kan möta jord. En liten stund av helhet och harmoni.

...och jag läser i människornas ögon vad de bär på i sina liv och så lägger jag i kaffet vad de behöver...

Kryddor och örter, kanel, kardemumma, chili, ingefära och johannesört.

Så att de blir av med sin bitterhet, sitt vemod, sin sorg, sina rädslor, sitt hat, missunnsamheten och avundet.

När de lämnar caféet känner de att någonting har hänt...Någonting är annorlunda, men de kommer aldrig att kunna lista ut vad...

Kaffet är gratis för alla de som är ensamma, utstötta, sorgsna och ledsna
...men de giriga och elaka får betala desto mer.

De redan lyckliga, de bekymmerslösa, de nöjda, de som inget extra behöver de betalar alldeles vanligt för sitt alldeles vanliga hederliga kaffe. Kanske får de en latte eller så.
Mjölk och socker i kaffet - for sweet dreams så att de kan fortsätta leva i lyckans land.

Ingen lämnar cafét oberörd.

På något sätt har alla blivit rörda av en osynlig hand som innesluter och omsluter all otillräcklighet, all kraftlöshet och allt tvivel.

Allt det blir kvar tillsammans med sumpen på botten av koppen.

En osynlig hand som innesluter och omsluter all lycka och all förnöjsamhet.

Allt det blir kvar i människan som smaken på tungan. Förmerat. Något som alltid kan anas.

Så välkommen till mina drömmars café!

Koltrasten

Vårnatten i Uppsala var ljummen...så där skön och frisk som bara en vårnatt kan vara...

...så jag sov med fönstret öppet.

Njöt av våren. Värmen. Friskheten.

Vaknade av att koltrasten nere i trädgården sjöng för mig. Bara för mig.

Koltrasten och hans vackra sång måste Gud ha skapat för att vi ska kunna vakna upp med ett leende på läpparna.

För att vi ska kunna möta dagen med hjärtat fullt av sång och liv...

...med leendet som förblir i själadjupet.

För att vi ska bäras genom dagen på lätta steg.




"Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina dråddjup,  dina anletsdrag.
Kom närmare bliv kvar hos mig.
Det mörknar och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen"

Ylva Eggehorn Sv.ps 717 - en av mina absoluta favoritpsalmer:-)



Lyssna på koltrasten:

http://www.seniornet.se/klubb/sundsvall/Fagel/koltrast.html

http://www.youtube.com/watch?v=Q0qsLDfzRzg&feature=related

RSS 2.0