kyrkoherdens

På café Lite av varje finns det bara udda, spruckna och skeva koppar...precis så som vi människor är. Med rosor eller styvmorsvioler på kopparna och faten. Så där lite gammaldags. Med charm och hjärta.

På hopplockade stolar, bänkar och bord fikar man ute i solen till fåglarnas musik. I stillheten hittar människorna där en liten stund då livet kan ta paus. En liten stund då himmel kan möta jord. En liten stund av helhet och harmoni.

...och jag läser i människornas ögon vad de bär på i sina liv och så lägger jag i kaffet vad de behöver...

Kryddor och örter, kanel, kardemumma, chili, ingefära och johannesört.

Så att de blir av med sin bitterhet, sitt vemod, sin sorg, sina rädslor, sitt hat, missunnsamheten och avundet.

När de lämnar caféet känner de att någonting har hänt...Någonting är annorlunda, men de kommer aldrig att kunna lista ut vad...

Kaffet är gratis för alla de som är ensamma, utstötta, sorgsna och ledsna
...men de giriga och elaka får betala desto mer.

De redan lyckliga, de bekymmerslösa, de nöjda, de som inget extra behöver de betalar alldeles vanligt för sitt alldeles vanliga hederliga kaffe. Kanske får de en latte eller så.
Mjölk och socker i kaffet - for sweet dreams så att de kan fortsätta leva i lyckans land.

Ingen lämnar cafét oberörd.

På något sätt har alla blivit rörda av en osynlig hand som innesluter och omsluter all otillräcklighet, all kraftlöshet och allt tvivel.

Allt det blir kvar tillsammans med sumpen på botten av koppen.

En osynlig hand som innesluter och omsluter all lycka och all förnöjsamhet.

Allt det blir kvar i människan som smaken på tungan. Förmerat. Något som alltid kan anas.

Så välkommen till mina drömmars café!