Den fjärde vise mannen
Det finns en legend om en fjärde vis man som blickade upp mot himlen och såg en stjärna.
Nyfikenheten tändes i hans ögon, hoppet om att det starka ljuset faktiskt betydde något, glädjen i hans hjärta och tilliten till att under kan ske i natten...
Med mod i själen bröt han upp från det liv han vant sig vid och tryggheten han hade skapat sig i de rutiner han levde i dag för dag.
Kung Artaban var inte någon rik kung som de andra tre vise män som kunde lasta sina kameler med kistor fyllda med guld, rökelse och myrra.
Kung Artaban hade ett smycke som han hade ärvt av sin mor.
Ett vackert smycke med tre juveler.
Detta smycke ville han ge till det barn som tänt en stjärna på himlavalvet.
Till det barn som genom ljuset fått hoppet att tändas i människohjärtat.
Till det barn som fått själen att jubla.
Till det barn som är ett under i natten.
Så med modet nedpackat i ryggsäcken, med tilliten hårt knuten kring bröstet, med nyfikenheten i blicken och med smycket i fickan ger han sig av.
Stjärnan visar vägen.
Artaban stannar.
Han lyfter varsamt upp människan på sin kamel och vänder om.
Han passerade ett värdshus långt tidigare under dagen och dit för han människan.
Där kan människan få hjälp, vård, nya kläder, mat och vila.
Kung Artaban, som inte är en rik kung, har inte så mycket pengar att betala allt detta med.
Så han bryter av en av juvelerna i sin mors smycke och ger det som betalning för människans mat, husrum och vård.
Sedan återupptar han sin resa mot mötesplatsen i öknen där han ska möta de andra tre, Caspar, Melchior och Baltsar.
Men de andra tre har inte haft tålamod att vänta på Kung Artaban när han blev så försenad, de har gett sig av.
Kung Artanban ger inte upp, han följer de tre, spårar dem, frågar människor efter vägen, efter vännerna, följer stjärnans lyskraft. Tätt i rygger följer han efter dem och till slut kommer han fram till Betlehem.
Men Betlehem är fyllt av skräck. Människor springer förvirrat och förtvivlat runt runt.
Skriken stiger mot himmelen.
Förtvivlade skrik.
Hjärtskärande skrik.
Ljuden av metall.
Gråt.
Klagan.
Rop.
Kung Artaban frågar efter sina vänner. Har någon sett dem?
Ja, men de har gett sig av hem igen. Mot Österlandet. De red en natt. De gav sig av i hast.
Kung Artaban frågar efter den lilla familjen. Barnet som han söker.
Ja, men de har flytt. Mot Egyptens land. De gav sig av en natt. De gav sig av i hast.
Kung Artaban möter en mor som håller sitt barn hårt i sin famn.
Han frågar vad som står på.
Varifrån kommer rädslan i människors hjärtan?
Vem har tänt skräcken i allas ögon?
Vem har berövat dem glädjen?
Vem har fört sorgen in i deras själars djup?
Modern berättar att Herodes har bestämt att alla gossebarn under två år ska dö.
I jakten på barnet som tände stjärnan.
För att släcka hoppets ljus och livets glädje.
Medan de står där och samtalar med varandra kommer en soldat fram.
Moderns skräck, gråt och förtvivlade skrik ropar ut i den tomma luften.
Rädslan greppar tag om hennes strupe och hon tystnar och står där stum inför soldaten.
Då bryter Artaban av den andra juvelen i sin mors smycke och ger soldaten den för att han ska lämna barnet och modern i fred.
Tacksamhetens tårar trillar ner för kvinnans kinder och barnet i hennes famn ler.
Kung Artaban har räddat pojkens liv.
Kung Artaban beger sig iväg mot Egyptens land för att söka reda på den lilla familjen och barnet som tände stjärnan.
Han söker sig fram, frågar och letar, men ingen vet något om den lilla familjen med det ovanliga barnet.
Kung Artaban ser på smycket i sin hand.
Nu återstår endast en juvel i moderns smycke, men den juvelen ska han ge barnet som tände stjärnan.
Artaban är fast besluten att så ska ske. Fast besluten att hitta barnet.
Letandet fortsätter år efter år.
Genom länder, städer, farliga bergspass, genom sandens hetta, genom vatten, på vägar som är lätta att gå, ibland blir sömnen djup på trygga ställen, ibland blir sömnen ytlig när man behöver vara på sin vakt.
Ataban tar antällningar som grovarbetare på världshus för att försörja sig under sitt letande.
Efter många många år får han höra talas om att en man ska korsfästas i Jerusalem.
Mannens brott är att han kallar sig Guds son.
Ljusets barn, han som tände stjärnan, tänker Artaban och beger sig mot Jerusalem.
I fickan känner han juvelen, den enda som nu finns kvar i hans moders smycke, med den ska han köpa fri mannen som de tänker korsfästa. Den ska han nu äntligen få ge till ljusets barn.
Så länge har den legat där i fickan, så många många år, väntat på att få hylla barnet.
Nu äntligen!
Kung Artaban når Jerusalem i påsktid.
Många människor har sökt sig till Jerusalem och det är trångt och stimmigt.
De smala gränderna vimlar av människor.
Kung Artaban har också bråttom, han måste hinna fram till mannen innan de tär för sent.
Han knuffar sig fram i trängseln men just då känner han en knuff i magen.
Han har sprungit rakt in i en flicka som kommer mad samma hastighet rakt mot honom.
Hennes ansikte är rödgråtet och vätt av tårar.
De krockar i gränden och blir stårende mitt emot varandra.
Kung Artaban kan inte låta bli att omfamna flickan och fråga henne varför hon gråter.
- Min far måste sälja mig som slav, säger flickan. Han har en skuld och kan inte betala.
- Vi har inga pengar, snyftar flickan.
Då fattar Kung Artaban ett avgörande beslut.
Han bryter av den sista juvelen i sin mors smycke och löser faders skuld så att flickan slipper säljas som slav.
Nu finns inte längre någon juvel att ge till barnet som tände stjärnan och ändå har Kung Artaban gett det barnet allt han har, han har tjänat det barnet med sina handlingar och med sitt hjärta.
Barnet i Betlehem har för länge sedan lämnat sin krubba och vi kan inte hylla med vårt guld, vår myrra och vår rökelse. Det är för sent med sådana gåvor.
Men vi kan ge det vi kan.
Vi kan göra det vi kan.
Barnet som tände stjärnan behöver dig och mig idag också.
ECPAT jobbar mot dagens slav- och människohandel, barnsexhandeln, där barn rövas bort eller säljs och utnyttjas.
Bidra med valfritt belopp till ECPAT Sveriges PlusGiro 90 34 34-9 eller Bankgiro 903-4349 eller sms:a ECPAT till
72 930 och skänk 50 kr. Av beloppet går 41 kr, dvs 82 %, oavkortat till ECPAT. Din teleoperatörs eventuella trafikavgift tillkommer.
UNICEF har projekt både för att stoppa trafficing, handel med människor, i världen och för att stötta barn som tvingas på flykt undan hot och våld.Hjälp UNICEF i kampen för världens mest utsatta barn. Skänk 50 kronor genom att SMSa UNICEF till 72 900.
SVENSKA KYRKANS INTERNATIONELLA ARBETE "HELA VÄRLDEN" har en mängd olika projekt för att bistå med sjukvård, omsorg, utbildning, mat och vatten (och mycket mer!) runt om i världen. Besök gärna webbshopen där man kan köpa allt från en gris till träd eller utbildning.
Just nu kan du SMS:a ordet PAKISTAN till 72950 så stödjer du de översvämningsdrabbade med en gåva på 50 kronor.
Ingen människa kan göra allt men alla kan göra något:-)
God fortsättning på det nya året önskar jag dig
Nyfikenheten tändes i hans ögon, hoppet om att det starka ljuset faktiskt betydde något, glädjen i hans hjärta och tilliten till att under kan ske i natten...
Med mod i själen bröt han upp från det liv han vant sig vid och tryggheten han hade skapat sig i de rutiner han levde i dag för dag.
Kung Artaban var inte någon rik kung som de andra tre vise män som kunde lasta sina kameler med kistor fyllda med guld, rökelse och myrra.
Kung Artaban hade ett smycke som han hade ärvt av sin mor.
Ett vackert smycke med tre juveler.
Detta smycke ville han ge till det barn som tänt en stjärna på himlavalvet.
Till det barn som genom ljuset fått hoppet att tändas i människohjärtat.
Till det barn som fått själen att jubla.
Till det barn som är ett under i natten.
Så med modet nedpackat i ryggsäcken, med tilliten hårt knuten kring bröstet, med nyfikenheten i blicken och med smycket i fickan ger han sig av.
Stjärnan visar vägen.
I ljuset ska han gå.
Till ljuset ska ha gå.
Vid mötesplatsen i öknens sand ska han möte de tre andra, Casper, Melchior och Baltsar.
Vid mötesplatsen i öknens sand ska han möte de tre andra, Casper, Melchior och Baltsar.
Men på väg mot mötesplatsen så finner Artaban en människa.
Sargad, nedslagen, rånad och illa tilltygad och ensam i sandens damm och hetta.
Artaban stannar.
Han lyfter varsamt upp människan på sin kamel och vänder om.
Han passerade ett värdshus långt tidigare under dagen och dit för han människan.
Där kan människan få hjälp, vård, nya kläder, mat och vila.
Kung Artaban, som inte är en rik kung, har inte så mycket pengar att betala allt detta med.
Så han bryter av en av juvelerna i sin mors smycke och ger det som betalning för människans mat, husrum och vård.
Sedan återupptar han sin resa mot mötesplatsen i öknen där han ska möta de andra tre, Caspar, Melchior och Baltsar.
Men de andra tre har inte haft tålamod att vänta på Kung Artaban när han blev så försenad, de har gett sig av.
Kung Artanban ger inte upp, han följer de tre, spårar dem, frågar människor efter vägen, efter vännerna, följer stjärnans lyskraft. Tätt i rygger följer han efter dem och till slut kommer han fram till Betlehem.
Men Betlehem är fyllt av skräck. Människor springer förvirrat och förtvivlat runt runt.
Skriken stiger mot himmelen.
Förtvivlade skrik.
Hjärtskärande skrik.
Ljuden av metall.
Gråt.
Klagan.
Rop.
Kung Artaban frågar efter sina vänner. Har någon sett dem?
Ja, men de har gett sig av hem igen. Mot Österlandet. De red en natt. De gav sig av i hast.
Kung Artaban frågar efter den lilla familjen. Barnet som han söker.
Ja, men de har flytt. Mot Egyptens land. De gav sig av en natt. De gav sig av i hast.
Kung Artaban möter en mor som håller sitt barn hårt i sin famn.
Han frågar vad som står på.
Varifrån kommer rädslan i människors hjärtan?
Vem har tänt skräcken i allas ögon?
Vem har berövat dem glädjen?
Vem har fört sorgen in i deras själars djup?
Modern berättar att Herodes har bestämt att alla gossebarn under två år ska dö.
I jakten på barnet som tände stjärnan.
För att släcka hoppets ljus och livets glädje.
Medan de står där och samtalar med varandra kommer en soldat fram.
Moderns skräck, gråt och förtvivlade skrik ropar ut i den tomma luften.
Rädslan greppar tag om hennes strupe och hon tystnar och står där stum inför soldaten.
Då bryter Artaban av den andra juvelen i sin mors smycke och ger soldaten den för att han ska lämna barnet och modern i fred.
Tacksamhetens tårar trillar ner för kvinnans kinder och barnet i hennes famn ler.
Kung Artaban har räddat pojkens liv.
Kung Artaban beger sig iväg mot Egyptens land för att söka reda på den lilla familjen och barnet som tände stjärnan.
Han söker sig fram, frågar och letar, men ingen vet något om den lilla familjen med det ovanliga barnet.
Kung Artaban ser på smycket i sin hand.
Nu återstår endast en juvel i moderns smycke, men den juvelen ska han ge barnet som tände stjärnan.
Artaban är fast besluten att så ska ske. Fast besluten att hitta barnet.
Letandet fortsätter år efter år.
Genom länder, städer, farliga bergspass, genom sandens hetta, genom vatten, på vägar som är lätta att gå, ibland blir sömnen djup på trygga ställen, ibland blir sömnen ytlig när man behöver vara på sin vakt.
Ataban tar antällningar som grovarbetare på världshus för att försörja sig under sitt letande.
Efter många många år får han höra talas om att en man ska korsfästas i Jerusalem.
Mannens brott är att han kallar sig Guds son.
Ljusets barn, han som tände stjärnan, tänker Artaban och beger sig mot Jerusalem.
I fickan känner han juvelen, den enda som nu finns kvar i hans moders smycke, med den ska han köpa fri mannen som de tänker korsfästa. Den ska han nu äntligen få ge till ljusets barn.
Så länge har den legat där i fickan, så många många år, väntat på att få hylla barnet.
Nu äntligen!
Kung Artaban når Jerusalem i påsktid.
Många människor har sökt sig till Jerusalem och det är trångt och stimmigt.
De smala gränderna vimlar av människor.
Kung Artaban har också bråttom, han måste hinna fram till mannen innan de tär för sent.
Han knuffar sig fram i trängseln men just då känner han en knuff i magen.
Han har sprungit rakt in i en flicka som kommer mad samma hastighet rakt mot honom.
Hennes ansikte är rödgråtet och vätt av tårar.
De krockar i gränden och blir stårende mitt emot varandra.
Kung Artaban kan inte låta bli att omfamna flickan och fråga henne varför hon gråter.
- Min far måste sälja mig som slav, säger flickan. Han har en skuld och kan inte betala.
- Vi har inga pengar, snyftar flickan.
Då fattar Kung Artaban ett avgörande beslut.
Han bryter av den sista juvelen i sin mors smycke och löser faders skuld så att flickan slipper säljas som slav.
Nu finns inte längre någon juvel att ge till barnet som tände stjärnan och ändå har Kung Artaban gett det barnet allt han har, han har tjänat det barnet med sina handlingar och med sitt hjärta.
Barnet i Betlehem har för länge sedan lämnat sin krubba och vi kan inte hylla med vårt guld, vår myrra och vår rökelse. Det är för sent med sådana gåvor.
Men vi kan ge det vi kan.
Vi kan göra det vi kan.
Barnet som tände stjärnan behöver dig och mig idag också.
ECPAT jobbar mot dagens slav- och människohandel, barnsexhandeln, där barn rövas bort eller säljs och utnyttjas.
Bidra med valfritt belopp till ECPAT Sveriges PlusGiro 90 34 34-9 eller Bankgiro 903-4349 eller sms:a ECPAT till
72 930 och skänk 50 kr. Av beloppet går 41 kr, dvs 82 %, oavkortat till ECPAT. Din teleoperatörs eventuella trafikavgift tillkommer.
UNICEF har projekt både för att stoppa trafficing, handel med människor, i världen och för att stötta barn som tvingas på flykt undan hot och våld.Hjälp UNICEF i kampen för världens mest utsatta barn. Skänk 50 kronor genom att SMSa UNICEF till 72 900.
Om du vill skänka en gåva till UNICEFs arbete för barn världen över via plusgiro (tidigare postgiro) eller bankgiro kan du sätta in pengar på:
PLUSGIRO: 90 20 01-7
BANKGIRO: 902-0017
SVENSKA KYRKANS INTERNATIONELLA ARBETE "HELA VÄRLDEN" har en mängd olika projekt för att bistå med sjukvård, omsorg, utbildning, mat och vatten (och mycket mer!) runt om i världen. Besök gärna webbshopen där man kan köpa allt från en gris till träd eller utbildning.
Så använder vi pengarna
Svenska kyrkans internationella arbete "Hela Världen" plusgiro- och bankgironummer
Skapad: 2008-06-24 15:06:00
Plusgironummer:
90 01 22-3
Bankgironummer:
900-1223
Just nu kan du SMS:a ordet PAKISTAN till 72950 så stödjer du de översvämningsdrabbade med en gåva på 50 kronor.
Ingen människa kan göra allt men alla kan göra något:-)
God fortsättning på det nya året önskar jag dig
