Det stora glittrets helg
När mörkret faller på lördagseftermiddagen den 31 oktober så börjar det så sakta glittra på kyrkogården.
Mörkret får alla ljusen att framträda.
Som ett stort glitter.
Lågor som fladdrar i vinden,
En låga för ett liv som var.
En vindpust för ett andetag som var.
Hela glittret på kyrkogården berättar om en svunnen tid,
men som ändå knyts ihop med vår tid.
Lågan går rakt genom tid och rum.
Det som var har påverkat det som är.
Minnenas glitter.
Dagens och morgondagens glitter skapar vi själva
i nuet
i livet
här
i varje stund
i varje andetag
Glittret mitt i livet är något som ges oss som en möjlighet.
Ett ljus i mörkret kan alla vara någon gång för någon.
Ett glitter i skymningen kan alla vara någon gång för någon.
Glittra med ditt liv medan du kan...
sedan får du glittra i evighetens minne.
Innesluten i det eviga ljuset.
...tillbaka till kyrkogården...
Varje låga berättar berättelsen om en människa.
Ett liv.
På en del gravar står det flera ljus.
Många berättelser.
För nog är det så, tänker jag, att vi känner varandra på lite olika sätt.
Vi delar olika berättelser med varandra.
Vi släpper in en del människor i vårt inre,
medan andra får en annan del av oss...
Olika djup.
Olika bredd.
Olika berättelser.
Samma människa.
Från en annan vinkel.
Från ett annat perspektiv.
I ett annat ljus.
Så mångfasetterad som en människa är så finns det inte bara en berättelse, en bild, en sanning.
Inte ens människan själv känner sitt eget djup tror jag.
Inte ens vi själva kan berätta hela berättelsen, känna hela bilden, ana den totala sanningen.
Den skatten och gåvan vilar hos Gud.
I trygghet och med värme omsluts vi alla i det största glittret.
I Gud.
Mörkret får alla ljusen att framträda.
Som ett stort glitter.
Lågor som fladdrar i vinden,
En låga för ett liv som var.
En vindpust för ett andetag som var.
Hela glittret på kyrkogården berättar om en svunnen tid,
men som ändå knyts ihop med vår tid.
Lågan går rakt genom tid och rum.
Det som var har påverkat det som är.
Minnenas glitter.
Dagens och morgondagens glitter skapar vi själva
i nuet
i livet
här
i varje stund
i varje andetag
Glittret mitt i livet är något som ges oss som en möjlighet.
Ett ljus i mörkret kan alla vara någon gång för någon.
Ett glitter i skymningen kan alla vara någon gång för någon.
Glittra med ditt liv medan du kan...
sedan får du glittra i evighetens minne.
Innesluten i det eviga ljuset.
...tillbaka till kyrkogården...
Varje låga berättar berättelsen om en människa.
Ett liv.
På en del gravar står det flera ljus.
Många berättelser.
För nog är det så, tänker jag, att vi känner varandra på lite olika sätt.
Vi delar olika berättelser med varandra.
Vi släpper in en del människor i vårt inre,
medan andra får en annan del av oss...
Olika djup.
Olika bredd.
Olika berättelser.
Samma människa.
Från en annan vinkel.
Från ett annat perspektiv.
I ett annat ljus.
Så mångfasetterad som en människa är så finns det inte bara en berättelse, en bild, en sanning.
Inte ens människan själv känner sitt eget djup tror jag.
Inte ens vi själva kan berätta hela berättelsen, känna hela bilden, ana den totala sanningen.
Den skatten och gåvan vilar hos Gud.
I trygghet och med värme omsluts vi alla i det största glittret.
I Gud.
