kyrkoherdens

I SVT har det gått en serie som heter "Guds tre flickor".
Gud spelas av Susanne Reuter som har gör en lysande insats som Gud.
I första avsnittet säger hon...

"Jag ser ut såhär just nu...men jag kan lika gärna vara en brinnande buske eller en gubbe..."


Ja, Gud har många ansikten. Gud har massor av namn.

Jag tror att det är viktigt.

Att Gud har många namn. Många. Många.

Många och vackra.

Att vi hittar många namn för Gud är livsviktigt.
Att vi i vårt begränsande språk, i vår begränsade fantasi, i vårt begränsade livsrum
ändå hittar så många namn för Gud som möjligt.

För att göra Gud större.

För att göra Gud så stor som möjligt.

För att göra Gud tillgänglig.

För att göra Gud så tillgänglig som möjligt.

För så många som möjligt.

Benämningar kan göra någon delvis...

Vad vi kallar Gud spelar roll


I sista avsnittet av "Guds tre flickor" som sändes i lördags kväll så slutade det lite oväntat med att huvudpersonerna inte får som de vill, de vill inte splittras när kommunen bestämmer att de ska gå i olika skolor, men så blir det i alla fall. De tre tonårstjejerna som hängt ihop sedan dagis splittras mot sin vilja. Men i slutet av avsnittet får vi höra röster från olika människor som mött tjejerna efter splittringen och där deras möten har betytt mycket för dem och berört dem på olika sätt...dessa möten hade aldrig skett om inte flickorna hade splittrats.


Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå


Gud i TV serien avslutar med orden:

"Vad var det här för slut tänker ni...ja, ett ganska bra slut tycker jag...
för det är ju så i livet att saker inte alltid blir som man har tänkt sig...
...och tricket är att kunna slappna av ändå
...fast man inte vet vad som ska hända
...det är också då man hör sin inre röst bättre

Var inte rädda...

Om ni vill så kan ni tro på mig,
men ni behöver egentligen bara tro på varandra...
...för där finns jag...

Men en sak kan ni vara säkra på...det är att jag tror på er"


I söndagens text mötte vi människor som tror på varandra.

Någonting hos kvinnan får de andra att tro.

Någonting i hennes berättelse väcker en trovärdighet trots att de föraktat och hånat henne.

Någonting har förändrats.

De tror på hennes berättelse.
De tror på hennes upplevelse.
De tror på den de minst av alla någonsin skulle tro på.

"Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord..."

I slutet av evangeliet säger de till kvinnan:

"Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare"


Gud tror på oss

På dig och på mig

Hon/han/det/vad du vill/det berörande/det tillgängliga/bortom orden...det största...har gett oss vårt namn:-)