Kärt barn har massor av namn
Min lilla drömängel säger min minsta till mig.
"Men så säger man väl inte till en ljuv liten daggdroppe!"
visserligen en replik hon hämtat upp från en film hon nyligen sett, men ändå.
Hon har många namn på mig den lilla ungen...
Det säger också någonting om hur vi ser på människan vi talar till, om och med.
Benämningar kan viska om ett förakt
Benämningar kan göra någon delvis...
Vad vi kallar varandra spelar roll
Det är därför en människa behöver många namn...för att veta att hon hålls kär.
En kär människa har många namn. Många. Många.
Många och vackra.
Tänk efter själv allt du kallar människor du känner varmt för...hur många namn har dina barn? Hur många namn har de du älskar? Hur många namn har den du håller kär?
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min"
Jes 43:1
Du kan känna och veta hur en människa ser på dig, värderar dig, håller dig kär efter vad hon kallar dig.
Vilka namn hon väljer att använda om dig, till dig, med dig.
I söndagens (24/1) evangelietext fick vi möta kvinnan vid Sykars brunn igen. Men nu är det inte mötet med Jesus eller deras samtal om livet och teologi som står i fokus.
Nu är et en berörd kvinna med nytt självförtroende, en upprättad kvinna med ny självkänsla vi möter.
Med stort mod vänder hon tillbaka till det sammanhang som stött ut henne, som visat bort henne och som föraktar henne...
...som kallat henne namn. Ovälkomna. Ovackra. Olyckliga.
Som med sina ord har gjort henne till någon hon bara delvis är.
Som med sina benämningar har tömt henne på människovärde.
Hon gör det därför att Jesus har gett henne ett annat namn.
Ett nytt namn.
Ett vackert namn.
Ett välkommet namn.
Kvinnan vid Sykars brunn går tillbaka till byn och berättar om det som innerst har berört henne.
Om det som fått henne att tro.
Om det som fått henne känna hopp och lust till livet.
Människorna i byn tycks lyssna till henne.
Kanske har hon en annan blick.
Kanske har hon en annan utstrålning.
Men de lyssnar.
Deras nyfikenhet väcks av hennes bubbel, av hennes utstrålning, av hennes energi och av ljuset i hennes öga...
Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå
...och när hennes pappa skämtsamt kastar iväg en retsam kommentar till mig protesterar hon bestämt
"Men så säger man väl inte till en ljuv liten daggdroppe!"
visserligen en replik hon hämtat upp från en film hon nyligen sett, men ändå.
Hon har många namn på mig den lilla ungen...
Vad vi säger till varandra är viktigt.
Vad vi kallar varandra är viktigt.
Det säger också någonting om hur vi ser på människan vi talar till, om och med.
Det säger någonting om vad den människan betyder för oss...
Det vi kallar varandra kan såra
Det vi kallar varandra kan omforma
Benämningar kan skada
Benämningar kan viska om ett förakt
Benämningar kan göra någon delvis...
Vad vi kallar varandra spelar roll
Det är därför en människa behöver många namn...för att veta att hon hålls kär.
En kär människa har många namn. Många. Många.
Många och vackra.
Tänk efter själv allt du kallar människor du känner varmt för...hur många namn har dina barn? Hur många namn har de du älskar? Hur många namn har den du håller kär?
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min"
Jes 43:1
Du kan känna och veta hur en människa ser på dig, värderar dig, håller dig kär efter vad hon kallar dig.
Vilka namn hon väljer att använda om dig, till dig, med dig.
I söndagens (24/1) evangelietext fick vi möta kvinnan vid Sykars brunn igen. Men nu är det inte mötet med Jesus eller deras samtal om livet och teologi som står i fokus.
Nu är et en berörd kvinna med nytt självförtroende, en upprättad kvinna med ny självkänsla vi möter.
Med stort mod vänder hon tillbaka till det sammanhang som stött ut henne, som visat bort henne och som föraktar henne...
...som kallat henne namn. Ovälkomna. Ovackra. Olyckliga.
Som med sina ord har gjort henne till någon hon bara delvis är.
Som med sina benämningar har tömt henne på människovärde.
Hon gör det därför att Jesus har gett henne ett annat namn.
Ett nytt namn.
Ett vackert namn.
Ett välkommet namn.
Kvinnan vid Sykars brunn går tillbaka till byn och berättar om det som innerst har berört henne.
Om det som fått henne att tro.
Om det som fått henne känna hopp och lust till livet.
Människorna i byn tycks lyssna till henne.
Kanske har hon en annan blick.
Kanske har hon en annan utstrålning.
Men de lyssnar.
Deras nyfikenhet väcks av hennes bubbel, av hennes utstrålning, av hennes energi och av ljuset i hennes öga...
Möten som aldrig skulle ha skett sker ändå
Kommentarer
Trackback
