kyrkoherdens

...skulle man kunna tro att det var idag.

I trettio graders kyla var vi ändå några som likt stjärntydrana från Österland sökte oss till den strålande stjärnan.

Som drevs av nyfikenhet och som vågade lämna hemmets trygga varma vrå för att ge oss ut i bitande vinterland med en bil som var så trög så trög trots att motorvärmaren suttit i sedan igår kväll.

Det slog mig vid nattvardsgången att vi nästan alla närvarande hade krupit in i våra stickade koftor idag!


Jupiter och Saturnus i en ovanlig kombination.

I fiskarnas tecken.

Ja, det var tydligen så det var när det där starka skenet uppenbarade sig på himmelen den där natten.

Saturnus och Jupiter i den kombinationen betydde tydligen att en ny härskare, konung, ja kalla det vad du vill var på gång.

I fiskarnas tecken betyder något nytt. Det som inte har varit förut.

Ett barn kommer med det nya.


Med nytt hopp.

Med nytt mod.

Med nytt liv. 


Men den här söndagen handlar inte om koftor eller mössor, inte om Jupiter eller Sturnus. Inte om fiskarnas tecken.


Den handlar om människor som vågar uppbrottet.

Uppbrott för ljusets skull.

Uppbrott för det nyas skull.

Uppbrott från trygghet och bekvämlighet rakt ut i det okända...


Den handlar om nyfikenheten som drivkraft. Vad finns det där framme...där stjärnan lyser?

Den handlar om förvissningen som drivkraft. Tecknet betyder något, jag tror på det och jag går...

Det handlar om dåtidens tro som vandrar hand i hand med dåtiden vetenskap.


Allt som hänger ihop i en helhet.

Inte frånskilt.
Inte separerade enheter.
Inte splittrat.

Enhet.

Det handlar om dem som går...fast de inte vet vad som väntar...

Det handlar om dem som vågar ta risken trots att man kan bli lurad.

Det handlar om dem som litar på något större, något bakom, någon bortom men ändå mitt i.

Det handlar om dem som vågar lämna...bryta upp och gå.

Det handlar om dem som vågar ta livet på allvar.


Med nytt mod.

Med nyfikenhet.

Med barnets tillit.

Med tro på att något större, något bakom, något bortom men ändå mitt i.