kyrkoherdens

Det stämmer bra in på Berlin.

En stad som jag har utforskat nu i tre dagar och nätter på cykel.

Hit och dit.

Bak och fram och upp och ner.

 

En stad så märkt av historia.

En stad så märkt av många historier.

Historier som handlar om makt.

Historier som handlar om förtryck.

Historier som handlar om segregation och utvaldhet.

Vi och dem.

Vi mot dem.

Det har handlat om att stänga in och stänga ut.

Det har handlat om att bygga och om att riva.

Bygga murar och underjordiska världar. Bygga monument och bygga makt.

Riva murar och riva maktdemonstrationer.

Riva känlsor av skuld och bygga förtroende och samförstånd.

Bygga nytt hopp och en ny framtid.

Bygga en ny stad och bygga en ny historia...bättre än den förra...och den förrförra...

 

Staden är lätt att älska. Inte för att den är speciellt vacker men för att den har en känsla, en själ som är älskvärd.

Men såklart är staden vacker också, på sina ställen. Den har ju pärlor som alla städer. Gott om parker och många ställen utmed stränder där man kan sitta ner och njuta av livet en stund.

En av pärlorna! Free swimmers club vid en av kanalerna mitt inne i Berlin

 

En lång del av muren finns kvar utmed stranden vid floden Spree. På östra sidan av muren finns East Side Gallery med en lång rad målningar av olika konstnärer. Olika färger, stilar och former ger en charmig blandning av konstnärliga uttryck för den fred och frihet som murens fall innebar. En fredlig försoning av två världar som tvingats isär men som hörde ihop och som äntligen fick mötas igen.

 

East Side Gallery

Bakom muren rinner floden som inte var tillgänglig för vanligt folk under så lång tid. Förbjuden mark.

Nu får du gå ända ner till vattnet och utmed sandstränderna längs floden har man nu byggt barer och klubbar. Nu kan du dansa i sanden, leva, njuta och umgås. Nu får du skratta och plaska. Nu får båtarna gå på vattnet igen och skönheten är inte längre förbjuden.




Det finns inget självklart centrum i Berlin. Eller också så finns det många självklara cenrum. Jag vet inte riktigt.
Men jag tänker att det är en konekvens av all splittring och trasighet som har drabbat staden i olika tider och av olika skäl. På ett sätt finns en skörhet i Berlin. Och på ett sätt en styrka. Här finns hoppfullhet och framtidtro. Berlin är en ärlig stad. Inga skönhetsoperationer eller sminka över. Naket och utlämnande men ändå återerövrad och stolt.

Det finns mycket lekfullhet och humor i Berlin. Det finns mycket färg och glädje. Människor är hänsynsfulla och trevliga. Ett leende bemöts alltid med ett leende. Ett vänligt ord kan man kosta på sig, också till en främling. Trafiken är lugn, sansad och respektfull. Konst och kultur präglar staden och sätter en skön stämning och atmosfär.

De monument som berättar om en mörkare, kallare och ryslig tid där grymhet som övergår allt förstånd härskade har man effektfullt valt att presentera i gråa och svarta nyanser. I sten och betong. På marken där SS hade sitt högkvarter finns inga hus kvar. Ett museum har byggts på platsen och där skulle jag kunna gått timme ut och timme in om jag orkat, men kropp och sinne orkade inte ta in så mycket information på en och samma gång. Utanför finns bara grovt grus/sten. Det växer ingenting där och det ser bara ödsligt ut. Dött. Symboliskt genialiskt att porträttera onskans mark på det sättet.

Bara ett stenkast bort från den platsen ligger Checkpoint Charlie och där skojas det igen.

- Hallå där! ropar en kille efter mig när jag cyklar igenom. Ryssarna vill kolla vad som finns i din cykel! Du kanske tänker smuggla över något?

Åt andra håller ligger Holocaustmonumentet med sin mycket speciella prägel





Holocaust monument

Det här gigantiska monumentet är bygga av block som inte är helt symetriska. Det är lätt att tappa orienteringen och det är lätt att kännas sig vilsen, liten och osäker inne bland blocken. Det finns ingenting av färg eller glädje. Härinne är det tungt och smärtsamt. Så som det var. Så som det säkert var. Känslan är svår att beskriva men den sätter sig i själva magen...

Under monumentet finns ett museum som beskriver judarnas historia i ghetton och i koncentrationsläger under andra värlskriget. Familjer presenteras och deras livsöden beskrivs. Här finns berättelser om de som överlevde och de som inte gjorde det.






90 minuter i Berlins undervärld...

En hel stad under staden med bunkrar. I Berlin fanns 1400 bunkrar och det här är den som är bäst bevarad och förvandlad till ett museum. Mörkt, instängt och dåligt med luft...det var skönt att komma upp ur underjorden och möta solen och värmen igen. Världen såg ut som när vi lämnade den för att gå ner i bunkrarna. Det gjorde den inte alltid för dem som kom upp ur underjordens mörker för 70 år sedan...




"Mor med sin döende son"



TV masten vid Alexanderplatz

På något sätt måste man alltid förhålla sig till historien. Både som kollektiv och som individ.
Berlin har mycket av reflektion.
Här har hänt så mycket. Så mycket märkligt.
En makt som utövade terror. Offentligt hånade oliktänkande och satte skräck i människornas sköra hjärtan.
Befriare som delade upp staden mellan sig och som så småningom byggde en mur genom en stad som ville vara ett men som blev två. Isolering av en del av ett land som blev en liten ö i ett annat land utan kommunikation. Flygplatsen i forna Västberlin är nedlagd nu men då landade ett plan var tredje minut för att förse männikor med det som de behövde. I misstroendet och misstänksamhetens tid kunde inte någon handel ske med landet som låg på andra sidan en mur men i samma stad. Nu kan du cykla på landningsbanan och flyga iväg till framtidslandet som inte har några gränser.

För mig är Berlin ett bevis på att det finns en styrka i det goda.
Lekfullheten, färgerna, livet och glädjen.
Det var starkare.
Smärtan, minnena, sorgen och skammen finns där. Skammen också.
Men det är inte det som präglar.
Det tynger inte.

Det ger möjligtvis en nödvändig underton.
Ett stråk.
En nyans.

En skugga som får det vackra att framträda ännu mer.
En kontrast som framhäver det som är fint.




Hej då Berlin! Cyklar genom Brandenburger Tor på väg hem i natten...imorgonbitti går flyget tillbaka till Sverige!