kyrkoherdens

Jag har ett starkt behov av att uttrycka mig på olika sätt i olika skeeden av mitt liv.

När jag mår mindra bra så målar jag...
annars skriver jag...
eller arbetar i textil...
eller med konstiga installationer...
eller spelar piano...
eller vad det nu kan vara...

Nu har en tavla stått på mitt stafli i månader utan att jag kunnat förmå mig att dra ett enda penseldrag...

inga färger passar...

jag har ingen inspiration...

jag har fastnat...och där står den stackarn och blir aldrig färdig

Ofärdig


Jag ringde upp en god vän...vi pratade länge, länge om allt mellan himmel och jord...ett gott samtal

Jag gnällde lite över min frustration att målningen fastnat i sin ofärdighet

Jag mår för bra nu...jag kan inte förmå mig måla mer


Klok som hon är säger hon bara med sin lugna stämma...

"Men Anna...låt då målningen berätta det för dig då.
Låt ofärdigheten berätta att nu ser livet annorlunda ut.
Nu är livet gott..."


Ja...den får stå kvar...men nu kommer jag inte att känna mig pressad när jag ser den...ingen frustration
...bara glädje

Ofärdigheten berättar något om mitt eget liv för mig:-)