kyrkoherdens

Vi var samlade i koret med konfirmanderna, min kollega Håkan och jag.

Dopet var temat för dagen och just i den här stunden skulle vi riva ut hjärtan ur papper, skriva våra namn på dem och hänga upp dem i ett träd.

Det revs och skrevs, klistrades och fixades.

Håkan frågade sedan ungdomarna...

Varför gör vi det här då...när vi ska prata om dopet...varför hänger vi upp hjärtan med våra namn på??

Blixtsnabbt...som från djupet av evigheten kommer svaret från en av killarna...

Det är en evig kärlekssaga...

Håkan och jag stod stumma och bara tog in orden i våra hjärtan...

Det är en evig kärlekksaga...

När vi återfått talförmågan så hjälptes vi åt att fortsätta denna vackra och underbara mening som summerar allt det som är vår relation till Gud och vårt dop

Det är en evig kärlekssaga

Från början till slut...

...och efter det...

...och före det...

sen fortsatte vi dopvandringen från station till station, burna över denna förunderliga mening och det stora i dessa enkla kärnfulla ord.

När vi kom fram till ljusbäraren och skulle prata om Jesusorden "Jag är världens ljus och jordens salt" så kom vi fram till att Jesus nog menade att han vara jordens piri piri...med sting och hetta:-)

Underbara ungdomar...tur att vi har er!



Tack!