Lite galet måste det ändå få vara ibland!
-Mamma, mamma...jag har planterat en glasspinne i jordgubbslandet! Nu tror jag att det kommer att växa upp glassar där!!!
...och jag kunder inte hålla mig utan smög mig dit och satte ner tre glassar...
-Jag visste väl det mamma!Jag sa ju det...att det kunde växa glassar!
Orubbligt tror hon att glassarna växt upp ur de pinnar hon omsorgsfullt petat ner.
Hela sommaren har det vuxit upp glassar där i landet, allteftersom hon har satt ner pinnarna, ganska lagomt till efter maten har det krupit upp ur jorden.
Samvetet gnager...ska jag berätta sanningen. Att glasspinnar inte alls växer upp tilll glassar, eller ska hon få leva i sin saga och fantasi...att det faktiskt är så.
Ska jag vara en del av hennes värld en stund eller ska jag dra in henne i min?
Ska jag beröva henne glädjen...
Kommer hon att bli besviken på mig när hon upptäcker att verkligheten ser helt annorlunda ut? Eller kommer hon att vara tacksam för att jag gick in i leken och lekte med henne.
Det är som med jultomten...fast med glassar:-)
Men vi lever i hennes värld en stund nu...i fantasi, glädje och lek...
...lite galet måste det ändå få vara ibland!
...annars kanske man blir tokig!
Vad härligt! Lev ni ett tag i hennes värld. Hon kommer troligtvis få leva i vår värld så himla mycket sen ändå... Nu får hon i stället underbara minnen med sig, och blir hon besviken så kommer det med åren att glömmas bort och kanske bli till en riktigt härlig historia att plocka fram! Vad underbart att du har närvaro nog och ett öppet sinne att bejaka och haka på hennes idéer! Kram Mika
