kyrkoherdens

Marrakech är verkligen sagas stad.

Sagans och färgernas stad.

På torget Jemnaa El-Fna samlas människorna i kvällens mörker och dröjer sig kvar in i natten.

Koleldar binner och lyser delvis upp torget.

Där sitter spåkvinnorna, redo att med sina tarotkort tala om din framtid, din lycka och din olycka.

Där sitter hennatatuerarna, skoputsarna och musikanterna.

Där springer gycklarna mellan människorna och vill bjuda på sitt skådespel.

Där tjusas ormarna, kobror och boaormar, till flöjternas ljud.

Där hoppar aporna mellan ryggar och axlar på människor tillsammans med sina aptämjare.

Där finns mat i mängder, fikon, aprikoser, köttgytor, torkade getskallar, grönsaker och över koleldarna tillagas det du vill ha.

Där finns apelsinstånden som pressar en juice åt dig.

...och där finns sagoberättarna!

Sagoberättaren samlar den största skaran människor omkring sig och i nattens stim och stoj, i alla ljudens ljud, så är det som om tiden stod still och inget ljud kan störa sagoberättaren.

Jag förstår inte vad han  berättar, men jag kan förtrollas av stämningen.

Jag kan se hur det lyser i de unga pojkarnas ögon.

Jag kan se hur trollbundna alla runt omkring är.

Sagans slut berättas inte...den slutar oupplöst och imorgon, imorgon kväll, ja då kommer fortsättningen, slutet, själva upplösningen på berättelsen...och så börjar han på en ny saga...

Precis som Sjeherazade berättade sagor för kung Sjahriar kväll efter kväll i tusen och en natt för att undkomma döden och till slut efter tusen nätter och en till så hade hans hjärta blivit varmt igen efter sin hårda frost och bitterheten hade släppt greppet om hans själ så att han kunde glädja sig åt kärleken.

Den allra sista sagan som Sjeherazade berättade var den om prins Jasmin och prinsessan Mandelblom, deras kärlek till varandra och hur de till sist flydde tillsammans för att deras hjärtan helt enkelt inte kunde vara ifrån varandra.

Jag kanske inbillar mig, men jag tror sagoberättaren på torget Jemnaa El-Fna berättar om prins Jasmin och prinsessan Mandelblom i ljumma decembernatten...






Mattorna på Rahba Kedima torget




Garner och tyger i färgarnas gränder "Souk des Teinturiers"












Maten
Kyckling, lamm, citroner, oliver, koriander, kanel, saffran, ingefära och paprika...couscous, morötter och tomater...mynta, apelsiner, dadlar och torkade aprikoser.





Olivförsäljarnas plats i Soukerna

Liv och rörelse

Marrakech sjuder av liv och rörelse dygnets alla timmar.
Ljuden från moskeérnas böneutropare blandas med mopeder, tutande bilister och mopedister vill gärna höras genom trafikens bullermatta, visslande poliser som förtvivlat försöker bringa ordning i trafiken.
Här är tystnad en bristvara.
Trötta öron sökte stillhet och ro.

I den rosa staden vid Atlasbegens fot finns det tack och lov gott om parker och den vackraste av dem är Jardin de Majorelle.

Från gatans ljud och larm kliver man in genom en port i muren och sedan är det...tyst!
Bambuskogens höga gräs hindrar ljudet från att nå in i Majorelles trädgård där de vackra dammarna, de vackra färgerna och tystnaden ger en sliten själ ro. Fåglarnas sånger får helt ostört sprida sina vackra slingor i den grönskande oasen mitt i livet.




















Det helt annorlunda



Självklart måste jag prova på att rida kamel...låtsas att jag är bland sand och oaser i en karavan på väg någonstans!
Facineras av dessa djur som är så helt annorlunda men otroligt vackra och stolta!



Koutoubiamoskén



Apelsiner


Vi kanske inte är så olika ändå...

Hittade en dörr som nästan hade kunnat hittas lika gärna i en svenska liten stuga!

Och min vackra hennatatuering liknar verkligen en kurbits!



Dörr i närbild



Trädörr i en gammal paviljong i Menaraträdgården i Marrakech



Hennatatuering som höll i ungefär en vecka
Arabisk kurbits!