Still
En god vän var förbi med en bok igår. Tyckte att jag behövde läsa annat än en massa religiöst (!)
Jag fick boken "Still" Av Hassan Loo Sattarvandi.
En bok full av ilska, utanförskap, hat, misstro, hopplöshet och ett ganska stort mörker...ett vrål helt enkelt.
Jag förstår ingenting...måste be om att få en ordbok. Jodå...boken är skriven på svenska. Men på en svenska som inte jag kan eller behärskar. Ibland kan jag lista ut av sammanhanget. Ibland inte.
Två olika världar möts i min soffa när jag sitter uppkrupen och helt fängslad av boken. Två olika världar kraschlandar i varandra...så olika...så fruktansvärt olika...
Min värld och bokens värld.
Jag förstår ingenting...
Min trygga, skyddade och inboade värld. Där jag aldrig har hört de där orden...inte ens på TV. Där jag aldrig skulle komma på tanken att använda sådana ord till när jag pratar med människor...
Bokens råa, intensiva, hårda värld där de aldrig har hört orden som finns i min värld. Där de skulle förakta mitt språk, mitt sätt att prata...och jag deras.
Vi skulle stå mitt emot varandra, jag och bokens huvudpersoner, och bara stirra. Vi skulle inte förstå varandra...fast vi pratar svenska alla fem.
Skulle vi kunna mötas?
Eller skulle det ligga ett gruvligt tungt raster av fördomar och förakt för varandra och hindra mötet...ja, jag är rädd för det.
Vi och dom.
Du och jag.
Hemska tid...det är verkligen så.
Fast jag inte vill.
Bokens kapitel är skrivna i ett enda långt rasande flöde, utan punkter eller indragningar. Bara en sådan sak...så långt ifrån hur jag uttrycker mig korta meningar med mycket luft och punkter.
På det sätt som "Still" är skrivet på förstärks intensiteten och tempot.
Ja, jag får faktiskt andnöd när jag läser, för att det inte finns några ställen att andas på...kvävningskänslan är säkert också medveten från författarens sida. Skickligt!
Men känslan som boken vill förmedla...
Känskan av att stå still.
Låst läge.
Att gå i cirklar, att inte ta sig ur.
Att inte kunna bryta mönster, att det invanda blir något som begränsar.
Den känslan kan delas. Även om den inte skulle beskrivas på samma sätt av mig som för bokens huvudpersoner.
Den känslan hör inte till ras, kön, religion eller klass.
Den hör till människan.
"Sometimes. Sometimes it seems to stand still.
Like youre in a bag and you cant get out
and somebodys always telling you that it will get better with time
and time just seems to stand still and laugh at you and your pain..."
Citat ur Hubert Selby Jr. "Requiem for a Dream" som inleder boken "Still"
Fascinerande och skrämmande. Läs!
Jag fick boken "Still" Av Hassan Loo Sattarvandi.
En bok full av ilska, utanförskap, hat, misstro, hopplöshet och ett ganska stort mörker...ett vrål helt enkelt.
Jag förstår ingenting...måste be om att få en ordbok. Jodå...boken är skriven på svenska. Men på en svenska som inte jag kan eller behärskar. Ibland kan jag lista ut av sammanhanget. Ibland inte.
Två olika världar möts i min soffa när jag sitter uppkrupen och helt fängslad av boken. Två olika världar kraschlandar i varandra...så olika...så fruktansvärt olika...
Min värld och bokens värld.
Jag förstår ingenting...
Min trygga, skyddade och inboade värld. Där jag aldrig har hört de där orden...inte ens på TV. Där jag aldrig skulle komma på tanken att använda sådana ord till när jag pratar med människor...
Bokens råa, intensiva, hårda värld där de aldrig har hört orden som finns i min värld. Där de skulle förakta mitt språk, mitt sätt att prata...och jag deras.
Vi skulle stå mitt emot varandra, jag och bokens huvudpersoner, och bara stirra. Vi skulle inte förstå varandra...fast vi pratar svenska alla fem.
Skulle vi kunna mötas?
Eller skulle det ligga ett gruvligt tungt raster av fördomar och förakt för varandra och hindra mötet...ja, jag är rädd för det.
Vi och dom.
Du och jag.
Hemska tid...det är verkligen så.
Fast jag inte vill.
Bokens kapitel är skrivna i ett enda långt rasande flöde, utan punkter eller indragningar. Bara en sådan sak...så långt ifrån hur jag uttrycker mig korta meningar med mycket luft och punkter.
På det sätt som "Still" är skrivet på förstärks intensiteten och tempot.
Ja, jag får faktiskt andnöd när jag läser, för att det inte finns några ställen att andas på...kvävningskänslan är säkert också medveten från författarens sida. Skickligt!
Men känslan som boken vill förmedla...
Känskan av att stå still.
Låst läge.
Att gå i cirklar, att inte ta sig ur.
Att inte kunna bryta mönster, att det invanda blir något som begränsar.
Den känslan kan delas. Även om den inte skulle beskrivas på samma sätt av mig som för bokens huvudpersoner.
Den känslan hör inte till ras, kön, religion eller klass.
Den hör till människan.
"Sometimes. Sometimes it seems to stand still.
Like youre in a bag and you cant get out
and somebodys always telling you that it will get better with time
and time just seems to stand still and laugh at you and your pain..."
Citat ur Hubert Selby Jr. "Requiem for a Dream" som inleder boken "Still"
Fascinerande och skrämmande. Läs!
Kommentarer
Trackback
