Ord som blir liv ger liv
Bibeln...olika böcker skrivna i olika tider, på olika sätt, av olika människor, men alla med en sak gemensamt.
Ett uppdrag, eller en längtan, eller ett behov av att få berätta om Gud. Berättelser om olika sätt att möta Gud. Olika sätt att förhålla sig till Livskraften. Böcker som vill få oss att reflektera, fundera, lyfta in vårt eget liv och vårt eget sammanhang i något större. Erfarenheter av ett möte som på något sätt förändrat ett liv eller hur livet har tagit en oväntad vändning på grund av ett möte med Gud. Ett försök att förstå livet. Ett försök att förstå det som händer i våra liv och runt omkring oss.
Något större. Alltings källa. Kärlekens urkraft. Livets villkor.
Så ser jag på det iallafall. Det är mitt sätt att förhålla mig till böckerna.
Eviga frågor.
Eviga tankar.
Evig längtan.
"Guds ord" har orden i böckerna kallats...ja, kanske det, men inte självklart så.
Men orden kan alltid bli Guds ord.
De här orden har i generationer använt för att söka Närvaron av Gud...för att trösta, hitta livsmod och livskraft. De har använts som en drivkraft för människors goda handlingar. Som inspiration och vägledning. Gott så.
Då har jag inte några som helst problem med att kalla orden för Guds Ord.
Livets Ord.
Ord som ger liv.
Ord som ger livet mening.
Ord som speglar en relation till Gud. Vännen. Älskaren.
Tyvärr har också orden använts för att förminska och förtrycka andra människor. Som motivation för våld mot både kvinnor och barn, för krig, för slaveri och annat tok som vi människor ägnar oss åt. De har använts för att folk skulle "hålla sig på mattan" alltså som ett maktutövande. Ordan har använts för att skrämma, till lydnad och till tro. De har använts för att kränka människovärde. För att bygga hierarkier, för att bevara förtryckande strukturer. Ord använda i egen sak. Av girighet. Av rädsla.
Då är det inte längre Guds ord. Då är det något helt annat. Tomma ord som inte hittar någon gemensam nämnare med den Gud jag tror på, bekänner och längtar efter.
Då tror jag Gud gråter och viskar "du skulle ju inte missbruka mitt namn..."
Ett uppdrag, eller en längtan, eller ett behov av att få berätta om Gud. Berättelser om olika sätt att möta Gud. Olika sätt att förhålla sig till Livskraften. Böcker som vill få oss att reflektera, fundera, lyfta in vårt eget liv och vårt eget sammanhang i något större. Erfarenheter av ett möte som på något sätt förändrat ett liv eller hur livet har tagit en oväntad vändning på grund av ett möte med Gud. Ett försök att förstå livet. Ett försök att förstå det som händer i våra liv och runt omkring oss.
Något större. Alltings källa. Kärlekens urkraft. Livets villkor.
Så ser jag på det iallafall. Det är mitt sätt att förhålla mig till böckerna.
Eviga frågor.
Eviga tankar.
Evig längtan.
"Guds ord" har orden i böckerna kallats...ja, kanske det, men inte självklart så.
Men orden kan alltid bli Guds ord.
De här orden har i generationer använt för att söka Närvaron av Gud...för att trösta, hitta livsmod och livskraft. De har använts som en drivkraft för människors goda handlingar. Som inspiration och vägledning. Gott så.
Då har jag inte några som helst problem med att kalla orden för Guds Ord.
Livets Ord.
Ord som ger liv.
Ord som ger livet mening.
Ord som speglar en relation till Gud. Vännen. Älskaren.
Tyvärr har också orden använts för att förminska och förtrycka andra människor. Som motivation för våld mot både kvinnor och barn, för krig, för slaveri och annat tok som vi människor ägnar oss åt. De har använts för att folk skulle "hålla sig på mattan" alltså som ett maktutövande. Ordan har använts för att skrämma, till lydnad och till tro. De har använts för att kränka människovärde. För att bygga hierarkier, för att bevara förtryckande strukturer. Ord använda i egen sak. Av girighet. Av rädsla.
Då är det inte längre Guds ord. Då är det något helt annat. Tomma ord som inte hittar någon gemensam nämnare med den Gud jag tror på, bekänner och längtar efter.
Då tror jag Gud gråter och viskar "du skulle ju inte missbruka mitt namn..."
Kommentarer
Trackback
