Ännu mera höjdare, ännu mera visdom
Lipton, takets lite ängslige pessimist, står framför spegeln i full slalomutrustning. Svänger fram och tillbaka. Lilla Luleå, takets drömmare, tittar på.
Så föreslår hon att de ska gå till backen och åka lite skidor. Men Lipton svarar:
- Nej, jag kan inte åka skidor.
-Kan du inte, svarar Luleå, men då kan ju jag lära dig!
Lipton tvekar, men Luleå står på sig.
Väl uppe i backen vacklar Lipton...jo, han ska nog klara det här...eller inte...eller...
-Du måste bara lita på dig själv, säger Luleå. Våga! Försök!
Lipton ger sig av. Luleå hejar, peppar, stöttar och uppmuntrar. Liptons ängslan förbyts i en allt bättre och bättre självkänsla...det här går ju bra!
-Slappna av och lite på dig själv, skriker Luleå.
Väl nere på marken säger Lipton:
-Jag hade aldrig vågat om det inte hade varit för dig Luleå. En dag, om jag tränar riktigt mycket, så kanske jag blir lika duktig som du på att åka skidor!
Luleå svarar:
-Men jag kan inte åka skidor!
Underbar berättelse om att få en annan att tro på sin egen förmåga, få andra att växa, våga och utmana sig själv men samtidigt finnas där, stötta, uppmuntra och peppa!
Bästa vännen, lilla lilla Ester, och största vännen, stora stora Franke, takets filosof, tittar upp mot stjärnorna. Plötsligt säger Franke:
-Du Ester, du och jag ser precis lika dana ut...
Ester skrattar lite och svarar:
-Men Franke, det gör vi ju inte. Du är stor och jag är liten. Du har kort hår och jag har långt hår. Du har glasögon, det har inte jag...vi ser faktiskt väldigt olika ut!
-Ja, det förstås...
En stunds tystnad medan Franke funderar...
-Men du Ester, om man ser oss på jättelångt håll, då blir vi som små prickar, då ser vi precis lika dana ut!
Ester fnittrar lite...
-Ja, det har du rätt i!
Franke fortsätter:
-Som stjärnorna, dom ser ju också likadana ut.
-Ja, vi är som stjärnorna Franke!
Allt är ju trots allt bara en fråga om vilket perspektiv man har!
En annan höjdare som dök ner i brevlådan idag, Sinéad O´Connors dubbelalbum "Theology" - mums!
Så föreslår hon att de ska gå till backen och åka lite skidor. Men Lipton svarar:
- Nej, jag kan inte åka skidor.
-Kan du inte, svarar Luleå, men då kan ju jag lära dig!
Lipton tvekar, men Luleå står på sig.
Väl uppe i backen vacklar Lipton...jo, han ska nog klara det här...eller inte...eller...
-Du måste bara lita på dig själv, säger Luleå. Våga! Försök!
Lipton ger sig av. Luleå hejar, peppar, stöttar och uppmuntrar. Liptons ängslan förbyts i en allt bättre och bättre självkänsla...det här går ju bra!
-Slappna av och lite på dig själv, skriker Luleå.
Väl nere på marken säger Lipton:
-Jag hade aldrig vågat om det inte hade varit för dig Luleå. En dag, om jag tränar riktigt mycket, så kanske jag blir lika duktig som du på att åka skidor!
Luleå svarar:
-Men jag kan inte åka skidor!
Underbar berättelse om att få en annan att tro på sin egen förmåga, få andra att växa, våga och utmana sig själv men samtidigt finnas där, stötta, uppmuntra och peppa!
Bästa vännen, lilla lilla Ester, och största vännen, stora stora Franke, takets filosof, tittar upp mot stjärnorna. Plötsligt säger Franke:
-Du Ester, du och jag ser precis lika dana ut...
Ester skrattar lite och svarar:
-Men Franke, det gör vi ju inte. Du är stor och jag är liten. Du har kort hår och jag har långt hår. Du har glasögon, det har inte jag...vi ser faktiskt väldigt olika ut!
-Ja, det förstås...
En stunds tystnad medan Franke funderar...
-Men du Ester, om man ser oss på jättelångt håll, då blir vi som små prickar, då ser vi precis lika dana ut!
Ester fnittrar lite...
-Ja, det har du rätt i!
Franke fortsätter:
-Som stjärnorna, dom ser ju också likadana ut.
-Ja, vi är som stjärnorna Franke!
Allt är ju trots allt bara en fråga om vilket perspektiv man har!
En annan höjdare som dök ner i brevlådan idag, Sinéad O´Connors dubbelalbum "Theology" - mums!
Kommentarer
Trackback
