Gästspel 3
Välkommen som gästbloggare Anders!
Betraktelse onsdagen den 4 februari 2009
Vågorna börjar gå höga, vi sitter i båten på vattnet, det kan vara på Siljan. Rädslan börjar gripa tag i oss, tvivlet får fäste i vår allt mer spända kropp. Ska vi klara det? Kommer vi att komma i hamn? Vad har vi gjort för att hamna i den här situationen? Vad är de för prövning vi måste utstå?
Söndagens evangelietext handlar om hur Jesus stillar stormen (Mark 4:35-41). Men egentligen beskriver den lärjungarnas, och jag tror även vår egen rädsla, och brist på tilltro.
Det är lätt i dessa tider med arbetslöshet, ekonomiskkris, naturförstöring, främlingsfientlighet och utanförskap, känna att det gungar under oss. Det otäcka är att de onda krafterna kan komma smygande, till att börja med som en liten lätt vind pust, som vi knappt märker, för att sedan öka i styrka, då kanske vi inte kan, orkar, eller vågar stå emot de krafter, som finns överallt.
Vi ser och känner stormen inom oss själva, i Orsa, i Dalarna, I Sverige och runt om vår värld. Det är då lätt att vi ger upp, vi riskerar att drunkna.
När hotet kommer, är det viktigt att tänka. Vad är jag rädd för? Vem är jag? Vad vill jag?
Det gäller att se det lilla i det stora, våga ta vara på den inre lilla kärnan av mod och hopp, som finns inom oss alla, att vi vågar tro på det. Hoppet gör att vi orkar ställa oss upp, stå emot de destruktiva krafterna, öppna ögonen och våra sinnen. Vågar känna tillit till det inre i våra liv.
Kyrkan finns inom oss. Gud är med oss alltid, Gud är vårt hjärtslag.
Vi kan inte slå oss till ro och låta Gud ordna problemen vi själva har skapat. Men Gud finns här, och kan ge oss perspektiv på problemen.
Gud är som vår livbåt, som är med oss när det gungar, blåser och skakar, för det kommer det att göra, flera gånger. Vi har Gud att hålla oss i. Vi får känna engagemang, empati, kärlekskraften. Tro.
Med Guds hjälp kan vi väcka hoppet till liv. Vi får känna att vi blir förlåtna, vi får känna försoning och Guds livskraft som genomsyrar allt.
Ja, det finns en skyddande hamn, som alltid är öppen att ta emot dig och mig. Där vi kan känna tilltro och hopp.
