kyrkoherdens

Idag har vi firat gudstjänst med små och stora i Orsa kyrka. Temat för dagen var "Det levande Ordet". De i församlingen som fyller 6 år i år skulle få sina biblar och jag hade preparerat min gamla konfirmationsbibel (som jag alltså fick för 24 år sedan!) med lite skoj. Stor som en tegelsten är den...

Jag frågade barnen vad det var för en bok...en bok om Jesus...Bibeln...jodå, de hade full koll på läget. Så frågade jag vad som fanns i boken...

- Ord! ropade barnen, och då när jag öppnade boken ramlade det ut en massa ord som i ett dragspel...en lång rad med "ord" blev det....så många ord...men är de levande? Hur kan ett ord leva?!

Barnen hade en del tips såklart på hur ord kan leva.

- Man kan göra! sa någon och så hittade vi ett stort hjärta mitt bland bladen och alla ord. Aha! Så det är vad alla orden betyder!!! Fint!

Och så fick Anna-Karin komma fram och jag visade vilken skillnad det är om man "bara" säger att man tycker om någon eller om man säger det och samtidigt ger en kram...då blir orden mycket mera levade på en gång!

Nu var det så i kyrkan idag att det fanns massor av hjärtan framme i koret och barnen letade och hittade och gav vidare, för det var själva vitsen med det hela...om man får kärlek ska man ge den vidare också. Då får ju orden liv.

Så alla i församlingen fick hjärtan av barnen som sprang fram och tillbaka med hjärtan i en salig röra och ett härligt kaos.

Ord fylldes med mycket liv idag tack vare många härliga ungar!

Sedan gick vi ut från kyrkan i strålande sol och vacker vinterdag...som när livet är som bäst!