kyrkoherdens

                                                                            

Där sitter han, trotsigt, i tjugofyra graders kyla i eken utanför köksfönstret, och sjunger.

I bitande vinterkyla sjunger han ändå om våren...

Så tokigt det hörs ut när vårsången ljuder i kallt gnistrande vinterlandskap. Så härligt trotsigt!


Så slår det mig...hans sång styrs ju inte av kyla eller värme...inte av datum eller takdroppets vara eller inte vara.

Sången styrs av ljuset.

Av dagens längd. Av dagens timmar...som bara blir fler och fler.


Solen har idag börjat bränna fram mina fräknar på näsan.

När jag åkte iväg på sparken för att besöka ett sorghus slog det mig att det var ljust som på dagen fastän klockan hade hunnit bli fem på eftermiddagen. För bara några veckor sedan hade det varit mörkt. Ljuset intar vårvintern med stormsteg och talgoxen sjunger dess lov trots bitande minusgrader.

När jag åker hem igen har mörkret hunnit lägga sig. Talgoxen har också lagt sig. Det är tyst och kallt, men bara minus tretton, riktigt behagligt! Stjärnhimlen syns så tydligt i den klara kvällen.

Imorgonbitti sitter han där i eken igen och sjunger för den kommande våren. Sjunger för ljuset.

Det kommer han trotsigt att göra tills vintern släpper taget om oss och marken färgas grön igen.
Tills dagen blir längre än natten igen.
Tills ljuset är starkare än mörkret igen.

Min själ vill sjunga med i den sången. Sången till ljuset.


Talgoxen (Parus major) är en fågel inom ordningen tättingar och familjen mesfåglar.
Fågeln är en stannfågel även om  den kan flytta vid t.ex näringsbrist.
Talgoxen har en mycket god anpassningsförmåga till nya miljöer.
Vad gäller läte så har varje hanne sin egen strof och framför allt hastighet.
Talgoxen blir normalt 13,5-15 cm lång och väger som vuxen 20 gram.
Den kan bli 15 år gammal.
Denna lilla fågel har visat sig kunna lösa ganska så invecklade problem.