kyrkoherdens

Första gången jag såg Pocahontas vad under studietiden i Uppsala tillsammans med Klara. Vi hade nå´t projekt på gång och skulle studera hur Disney gestaltar och befäster könsroller. Vi retade upp oss på grova käkar och mycket muskler på männen och getingmidjorna på kvinnorna. Klara som extraknäckte som biografmaskinist visade mig tecknen på filmen när det skulle bytas rulle, sedan dess har jag alltid sett ringarna i högra hörnet och tänkt, jaha, dags att byta filmrulle. Säkert helt oviktig kunskap i dessa digitala tider. Nu finns det väl inga filmrullar att byta. Nå, det var inte det som detta skulle handla om...

Nu ser jag Pocahontas igen, på DVD, tillsammans med mina barn. Skogsflickan som möter storstadspojken. Kulturkrocken som övervinns av kärlek...eller kanske snarare det som äkta och sann förälskelse för med sig. Öppet sinnelag, nyfikenhet och värme, ömhet och respekt inför den andre. Pocahontas som lever nära naturen, som lever på det som naturen ger henne, i samklang och harmoni utan att förbruka eller exploatera, med en djup och innerlig respekt för allt som lever och är till. Hennes små lätta fötter sätter minst ekologiska fotavtryck i naturen. John Smith däremot med sina grova kängor sätter störst avtryck. Han representerar idag ca 5% av jordens befolkning, rik man, som påverkar naturen mest. Jag själv tillhör den grupp som sätter näst störst avtryck, den vita rika kvinnan. Än idag är det så att den fattiga kvinnan i världen påverkar klimatutvecklingen minst, försynta små avtryck på den ekologiska kartan.

...och ändå strävar vi efter att leva som de fem procenten. Vi vill ha mer. Högre standard. Fast vi borde hitta det enkla sättet att leva, som hon, om vi ska ha någon chans. Om vi ska överleva, då borde vi leva som hon. Lära av henne.

John Smith kommer med inställningen att han vet allt. Han ska lära ut, han ska lägga under sig, roffa åt sig av det som finns. Men i ödmjukhet inser han hur lite han kan och förstår när han möter Pocahontas som besitter sådan kraft och vishet trots att hon inte äger mycket, och då menar jag materiellt.

I en scen i filmen så förklarar John Smith varför de har kommit. För att hitta guld. Pocahontas tittar frågande på honom. Hon vet inte vad det är. Han förklarar då för henne...det är gult, kommer ur jorden och är mycket värdefullt. Pocahontas ansikte spricker upp, då vet hon precis vad han menar, hon tar fram en majskolv och visar John. Ja, sådana har de massor av. Nänänänä. John skrattar åt henne. Inte en så´n. Han tar fram ett mynt och visar. Guld. Hon tittar återigen frågande på honom. Nej något sådant har de inte. Vad ska man med det till?

Är män större miljöbovar än kvinnor då? Ja, generellt så är det så enligt en studie om jämställdhet och förutsättning för hållbar utveckling gjord av Gerd Johnsson Latham. Inte för att män har biologiska egenskaper som gör dem till miljöbovar. Nej, det handlar snarare om förutsättningar, kulturellt och socialt.  Globalt sett är män rikare än kvinnor, har större frihet och fler rättigheter, är i majoritet i beslutsfattande sammanhang, har mer fritid, fler valmöjligheter och större mobilitet än kvinnor. Allt detta skapar förutsättningar för livstil och konsumtion.

För kvinnor gäller andra förutsättningar, nu menar jag generellt och globalt. Kvinnor förblir oftast de fattigaste av de fattiga. Många kvinnor saknar både ekonomi och grundläggande rättigheter. Till sin egen kropp. Till arv, egendom, utbildning, rörlighet, respekt...

Kvinnor är egentligen inte med miljövänliga men har andra förutsättningar än män att konsumera och att föra en livsstil som inte är hållbar.

Männens förutsättningar resulterar i att de konsumerar och förbrukar mer av jordens resurser än vad kvinnor gör. Kvinnor och män lever under olika villkor. Rik och fattig lever under olika villkor. Öst och väst, nord och syd lever under olika villkor. Dessa olika livsvillkor orsakar olika effeker på miljön.

Kvinnors underordning är kopplad till naturens underordning, det är grundtanken i ekofeminismen. Erfarenheter av att leva under socialt och ekonomiskt förtryck i en förstörd miljö har i sin tur utvecklat kritiska och alternativa bibeltolkningar, tolkningar av kristendom och teologi, en ekofeministisk teologi.

Vad är välfärd?
Mina barn och jag tillbringade ett dygn i skogen. I en underbar liten stuga. Utan el. Utan vatten. Vägen slutar vid stugan. Bara natur. Enkelhet. Mamma, var lagar man mat då? Och jag visar hur man gör eld. Vi plockar torra kvistar, hämtar ved. Vi gör mat över öppen eld. Vi värmer upp stugan med ved i kaminen. Mamma, varför finns det inga kranar? Hur gör man då? Varför finns det ingen toalett. Varför blir det så mörkt? Frågorna är många, jag förklarar och vi lever i enkelheten med varandra. Spelar spel, går skogsturer och pratar. Barnen vill inte åka hem. Vi stannar lite till mamma! Det var så skönt här! Det är som om livet kommer nära i enkelheten närhet. Det är som att det är lättare att hitta sig själv. Att leva helt. Fullt. Sant.

Det här dygnet var en glimt av det. Frånvaron av mycket gjorde att livet kom nära.

På vägen hem från enkelheten kraschlandar jag i verkligheten när jag slår på radion. Det handlar om finanskrisen. Vad kan den göra med dig? Jo, du riskerar fetma, depression, ökad risk för hjärtinfarkt och du kan bli fattig. Ilskan bubblar upp i mig och faktiskt så bränner tårarna bakom ögonlocken,  så arg blir jag. Som tur är har barnen somnat i bilen. För det första, ingen som har pengar över att investera och handla på börsen kan anses vara eller ens bli fattig. Lilja4 ever (som  gick på SVT2 under lördagen)  har inte en chans. Pocahontas skulle inte veta vad Nastaq eller Wall Street eller OMX var för något. Vad ska man med det till?  Att använda ordet fattigdom i det sammanhanget, det gör mig upprörd, arg, ledsen... För det andra...så tragiskt. Så djupt tragiskt att vi tycks tro att det finns ett samband mellan välbefinnande, tillfredställande av våra liv, livskvalitet och materiell standard. Är det så illa med oss. Att vi låter vår hälsa styras av kurvor som går upp eller ner, staplar, diagram som visar hur pengarna är mer eller mindra värda, ena och andra dagen. Är det så illa. Då sörjer jag.

Och det slår mig...vem är fattig och vem är rik? Ja, ett svar får man om man tittar på BNP per capita, på vad du har på banken, eller i värdepapper...i plånboken, i ditt lönebesked. Men det finns ett annat svar också...

Vi bör sträva efter en välfärd där vi inte ökar konsumtionen, för då kommer inte det här att hålla, då klampar vi sönder jorden totalt. Välfärd i bemärkelsen tillfredställelse i sina liv. Ökad konsumtion leder inte per automatik till välbefinnande eller ökad livskvalitet.

Och vi som konsumerar mer än vad vi behöver och vad jorden tål måste försöka, försöka, försöka att leva enklare. Kanske får vi på köpet en högre livskvalitet?

Fred och konflikt
Lite förenklat har jag hävdat länge att mycket av världens konflikter skulle kunna lösas med rättvis fördelning av mat, rent vatten och utbildning. Men jag tycket ändå att det ligger något i det även om det är en grov förenkling.

Konflikter, våld och krig har en stor negativ miljöpåverkan. Det vet vi. Konflikter, våld och krig försämrar välfärd och välbefinnande för de som redan har det sämst, de fattigaste av fattiga, kvinnor.

Att utbilda kvinnor är att utbilda världen har Kofi Annan sagt.

En solidariskt rättvis fördelad  välfärd för alla, i den meningen att alla får förutsättningar för ett liv, ett ekologiskt hållbart liv, med rättigheter, framförallt till sin egen kropp, till sina livsval och till samma möjligheter att leva ett tillfredställande liv.
Det bygger upp sig till konflikt även i filmen. Grunden till konflikten är rädslan för det okända, inte som vi, inte som du. Känner inte igen. Då behöver vi det där som förälskelsen för med sig...öppet sinnelag, nyfikenhet, värme, ömhet och respekt inför den andre...Pocahontas kärlek, mod och vishet övervinner konflikten. Tack vare sin kärlek säger både Pocahontas och John till sina laddade läger "Vi behöver inte slåss, vi kan prata..."John säger till sina män...jah har träffat en av dem...

En nyckel, jag har träffat en av dem...då kan man ju inte skjuta ner dem. Vänskap och kärlek är starkare än rädslan och hatet.

Vi, ekologiska storfötter, måste ge ifrån oss, leva enklare om det här ska gå. Vi har någonting att lära och få. Vi har någonting att ge. Utbyte i dess bästa form.

I filmen berättar John Smith att hans folk kan lära Pocahontas folk att få ut det mesta av jorden, bygga fina hem, förbättra livet för vildarna. Pocahontas blir upprörd över hans sätt att se på henne och hennes folk, hur nedsättande hans attityd är och efter att John har försökt att be om ursäkt så säger Pocahontas...

-Vildar...du menar "Inte som du"...Du tror du vet hur allt ska vara och tror det tänker jag att det finns mycket mera kunskap än du tror. Du tror du äger jorden som du står på men allt du ser har ett värde utan ord. Du tror att dem som du vill kalla männskor, ska se ut och tänka just som du men om du följer spår du aldrig följt förr kan du lära med ditt hjärta här och nu...kan du måla allt med färger i en vind. Du kan äga jorden här, den får liv först när du lär att det finns färger i en vind...

Disney är inte så dum ändå...getingmidjor, muskler och grova käkar till trors...