Underbar bok...
Har just läst ut "Vinterträdgården" av Christine Falkenland. En vacker och vemodig roman om passion, poesi och förbjuden kärlek. Men också en berättelse om en kvinnas väg ut, om skapandets villkor, om frihet och fångenskap, om ensamhet och närhet.
Som vanligt använder sig Christine av ett vackert och mustigt språk som gör att varje mening blir njutbar...boken var verkligen svårt att lägga ifrån sig. Två resor fick den följa med på, till Västerås och Stockholm, och vara sköna avbrott mellan jobb, skapelseteologiska tankar och tankar på beredskaps- och jämställdhetsplaner...
Dessutom är bokens omslag så vackert. Bara det kan jag sitta och titta på en lång stund.
Rekommenderas å det varmaste i höstrusket. Det stämmer visserligen dåligt idag då hösten visar sig från sin allra bästa sida med sol och en sjö som ligger så blå mot de ännu blåare bergen.
Jag kan passa på att rekommendera de andra böcker jag läst av Christine Falkenland också, hon gör mig aldrig besviken. Tidigare lästa är "Själens begär", "Öde" och "Min skugga".
Som vanligt använder sig Christine av ett vackert och mustigt språk som gör att varje mening blir njutbar...boken var verkligen svårt att lägga ifrån sig. Två resor fick den följa med på, till Västerås och Stockholm, och vara sköna avbrott mellan jobb, skapelseteologiska tankar och tankar på beredskaps- och jämställdhetsplaner...
Dessutom är bokens omslag så vackert. Bara det kan jag sitta och titta på en lång stund.
Rekommenderas å det varmaste i höstrusket. Det stämmer visserligen dåligt idag då hösten visar sig från sin allra bästa sida med sol och en sjö som ligger så blå mot de ännu blåare bergen.
Jag kan passa på att rekommendera de andra böcker jag läst av Christine Falkenland också, hon gör mig aldrig besviken. Tidigare lästa är "Själens begär", "Öde" och "Min skugga".
Kommentarer
Trackback
