Förtroendekris för Svenska kyrkan?
Landar i en skön hösthelg efter en intensiv vecka. Det började med en övning med POSOMs ledningsgrupp på måndagsmorgonen. Sedan har jag hunnit med att anställa personal, samtalat med kontrektsprosten, träffat kapellrådet, sammanträtt med kyrkorådet, samtalat med våra underbara samverkanspraktikanter som vi har fått rå om under två veckors tid, heldag om det individuella ladarskapet för att utvecklas som ledare både i den egna organisationen, i kommunen och i regionen, som i det här fallet består av kommunerna runt Siljan för att tillsammans stärka ledarskapet i Siljansbygden och så upp och ner till Uppsala över dagen för att delta i en paneldebatt i samband med kyrkomötet. Debatten handlade om huruvida vi har en förtroendekris i kyrkan eller inte med tanke på hur få av ledarna i vår organisation som är kvinnor.
Det blev en bra debatt, eller samtal kanska man kan säga, eftersom panelen var så oerhört överrens!!
Mina egna inlägg handlade om:
1. Hur ser ledarskapet ut i en framtida utvecklande organisation som Svenska kyrkan? Vad är det vi behöver i våra ledare? Självklart finns det som vi behöver för att utveckla organisationen hos både män och kvinnor. Då är det ju inte rimligt att vi missar en massa kompetens av olika anledningar. Rekryteringen måste bli mer professionell och jobba bort de raster av olika föreställningar och förväntningar som begränsar oss på olika plan. Dels föreställningar om manligt/kvinnligt ledarskap. Jag tror att det är farligt att tänka "det här tillför en kvinna...". Vi måste också göra upp med föreställningar om t.ex kyrkoherderollen. Här behövs ett strategiskt, långsiktigt, reflekterat tänkande och kompetens.
2. Förebilder. Vi behöver bli duktigare på att lyfta fram duktiga kvinnor så att de syns! Det är inte bara upp till kvinnorna att synas och själva slå sig fram. Vi måste gemensamt skapa utrymme också för kvinnorna och lyfta fram goda exempel. Idag sker ett medvetet eller omedvetet osynliggörande. Det är viktigt att visa att det är möjligt. Det är viktigt med förebilder för unga kvinnor.
3. Jämställdhet och ämbetsfrågan. En faktor som inte så många andra organisationer delar med oss är att vi har vår ämbetsfråga. Nu är det bestämt att vi som är kvinnor också ska få vara präster och mycket av fokus har enligt min erfarenhet legat på att vara för eller emot detta, och att det har varit så toppenbra att några är för och så har det varit bra med det. Ja, jag reljerar lite nu. Men det är en fallgrop vi riskerar att falla i. Att det räcker med att ställa sig positiv till att vi finns och då riskerar jämställdhetsarbetet att helt eller delvis falla mellan stolarna. Ämbetsfrågan är avgjord (för 50 år sedan) den är packeterad och klar. Nu tar vi klivet vidare och böjar titta på jämställdhetsfrågan. Vad bör det få för konsekvenser att vi finns?
Ungefär så. Ärkebiskop Anders framförde en hel del intressanta synpunkter också. Du kan läsa om debatten på KyrkAs hemsida www.kyrka.se
En intressant synpunkt från Kerstin (hon och jag representerade Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan) var att kvinnors ledarskap ofta knyts till kön. Man kan faktiskt höra kommentaren "Nej, vi har haft en kvinna som chef här, och det fungerade inte, så det ska vi inte ha något mer...". Då kopplas helt plötsligt ledarskapet till kön. Tänk dig det omvända! Och tänk om man först har haft en man som inte fungerade och sedan en kvinna som inte fungerade....då blir det ju riktigt spännande!
Ser fram emot den dag då hälften av Svenska kyrkans biskopar är kvinnor, hälften av domprostarna, kontraksprostar mm och hälften av kyrkoherdarna! Imorgon, typ;-)
