Mig äger ingen
Har just läst ut boken "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg som jag snappade åt mig i mina föräldrars bokhylla.
Med en förbluffande rakhet och enkelhet beskriver Åsa sitt liv med sin far.En uppväxt där Åsa och hennes pappa delar livet med alkoholen som ovälkommen följeslagare i livet.
Där finns humor (jag har skrattat högt flera gånger) och värme men också ett stråk av vemod. Här ryms också barnets frustration, lögnerna, sveken, de övriga vuxnas närvaro men ändå frånvaro och så småningom sprickan men också vägen tillbaka till ett vuxet förhållningssätt till sin far. Rakt genom boken går en ömhet för fadern, en ömhet för den lilla flickan.
Boken är välskriven och lättläst. Bitvis svårsmält dock. Många intryck och känslor som får samsas i kroppen.
Åsa faller aldrig i bitterhetens dike utan håller sig skickligt på den reflektarande och bearbetade vägen rakt igenom boken.
Jag gillar titeln på boken...mig äger ingen. Vårt liv och vår kropp, vår själ, våra inre rum, där är det vi som bestämmer. Där kan ingen annan bestämma. Där finns något okränkbart. Även om livet runt omkring sargar oss så finns det något dit ingen annan når. Mig äger ingen. Hämtad ur en dikt av Gunnar Ekelöf.
Mig äger ingen
ej ens jag själv
Nej, inte ens vi själva har helt och full tillgång till våra liv...så kan det nog vara.
Boken är iallafall mycket läsvärd!
