Något nytt växer fram...
Kliver ut i vinterkvällen, kall och magiskt vacker i tjugo graders kyla. Rimfrosten i träden glittrar som om någon hade kastat ut en näve glassplitter över landskapet. Månen hänger på himlen som en liten gul skärva och Venus lyser klart i all sin kraft. Övriga stjärnhimlen syns tydligt i den mörka kvällen.
Bedövande. Tyst. Stilla.
Samma stjänhimmel vakar över Gaza. Där råder en annan kyla än våra vackra. Våldets kyla. Vapenkyla. Ingenting där är tyst och stilla. Där ljuder larmen. Stjänhimlen döljer sig i rökens dimor efter granateld. Raketbomber lyser upp himlen. Skriken skär sönder tystnaden. Bedövande.
Lämnar en varm kyrka bakom mig med levande ljus i alla bågar i fönstren. Därinne har vi nyss firat en mässa. En innerlig, vacker och på djupet berörande mässa.
Mässan förenar oss. Gud förenar oss. Vår tillit till Gud förenar oss. Vår längtan efter Gud förenar oss. Tänd ett ljus för Gaza.
En kväll av tre, med något nytt som växer fram. Något nytt som tar avstamp i nuet och in mot framtiden. Vi börjar med mässan, där vi får lägga av oss dåtid och möta framtid. Imorgon är det konsert och på torsdag ett samtal i kyrkan, "en blåsa i Guds Andes glas", citatet är hämtat ur Harry Martinsson "Aniara".
Samtalet som en framkomlig väg. Inte våldets väg. Samtalet. Dit kommer vi med den vi är och det vi bär på. Varken mer eller mindre. Där kan något nytt växa fram. Ge och ta. Lyssna och få säga sin mening. Be en bön för att samtalen återupptas i Gaza. Inte kulornas språk utan de goda ordens språk.
Det som var brustet håller nu på att helas. Det som var sårigt håller på att läkas. Tack till alla som vill framtid! Tack till alla som sträcker ut en hand! Tack alla som har kämpat utan att förlora hoppet!
Hoppet måste få finnas. Måste få vara tydligt. Måste ha sina företrädare, sina kämpar. Hoppet om en framtid. Hoppet om fred. Hoppet om Kärlek. Hoppet om att det goda kommer att segra över det onda. Hoppet om att Gud kan nå in i hjärtat, förvandla och förädla. Hoppet om att det hårda kan mjukna. Att skal kan falla av så att kärnan blir synlig.
I en konflikt är det den störste, den med mest makt, som måste visa störst ödmjukhet.
Liten och rädd bits.
Med stor reservation för min arabiska stavning ska jag dela med mig av den sång som växte inne i kyrkan, förgrenade sig i spontana stämmor och landade i våra hjärtan...översatt betyder den arabiska texten Gud är Kärlek - den som älskar älskas...
All I ever ask of you
is forever
to remember me
as loving you
Ishq Allah Mahabud Lillah
Ishq Allah Mahabud Lillah
