kyrkoherdens

Mörkret sänker sig i novemberkvällens famn

Ljusen lyser vid gravarnas stenar

I gräsets väta står tusen och åter tusen lyktor

Som om himlens alla stjärnor bestämt sig för att falla till marken i denna kväll

Falla som ett mjukt regn av minnen

Falla med berättelser om liv som var

Falla med hopp om liv som ska bli

Falla med dåtid och nutid och framtid

Allt omfamnat av samma varma hjärtslag som är och förblir Livets puls